2348116 GR0977 Riksdagens protokoll 2003/04:77 Torsdagen den 4 mars 2003/04 77 2004-03-04 00:00:00 Författningsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 3783D553-6E46-4971-BF2D-AD556499BCDB 71 TOBIAS KRANTZ (fp) fp Herr talman! Den svenska författningen har ungefär 30 år på nacken. Mycket har hänt sedan Sverige fick sin regeringsform för ungefär tre decennier sedan. Låt mig ge några exempel. Den så kallade klassröstningen och partiidentifikationen minskar. Partier och organisationer tappar medlemmar. Det blir allt vanligare, inte minst bland unga människor, att man gör sina ställningstaganden och uttrycker sina politiska åsikter på ett mer individuellt sätt än tidigare. Exempelvis är det många som ser hur man handlar i affärerna för att gynna den ena eller andra varan som ett politiskt ställningstagande, medan det här med att skriva på namninsamlingar och vara medlem i politiska partier inte längre är lika intressant. Vi ser i dag ett samhälle som är mindre homogent än det varit tidigare. Fler och fler språkliga och nationella minoriteter ryms i dag inom Sverige. Sist men inte minst har vi sett en stor globalisering under de senaste 30 åren där gränser blir allt mindre viktiga och där Sverige sedan ett antal år tillbaka också är medlem av Europeiska unionen. Allt detta ställer den moderna demokratin inför nya utmaningar. Folkpartiet har därför föreslagit att det skulle ske en översyn av den svenska regeringsformen, den svenska författningen. Sverige behöver en ny konstitution som är bättre rustad inför de nya utmaningar som den svenska demokratin står inför. Regeringen har nu inbjudit till sonderande samtal om hur den svenska regeringsformen ska reformeras och moderniseras. Vi välkomnar den översynen. Låt mig få ange några utgångspunkter från Folkpartiets sida när det gäller att förnya och förändra den svenska författningen. För det första handlar det om att den offentliga makten måste granskas mycket tuffare, bättre och effektivare än vad som är fallet i dag. Den offentliga makten ska naturligtvis utgå från folket, men den offentliga makten får inte vara oinskränkt. Demokratin får aldrig bli en förskönande omskrivning för majoritetsförtryck. Därför är vi väldigt starka anhängare av tanken på en författningsdomstol, en domstol som ska pröva lagars förenlighet med grundlag. Vi kräver ju att vanliga medborgare ska följa de lagar som vi stiftar här i riksdagen. Då är det naturligtvis också rimligt att ställa kravet på oss som lagstiftare att vi ska följa grundlagen och de bestämmelser som står däri samt de mänskliga fri- och rättigheterna. För det andra tror jag det är viktigt att vi stärker riksdagens kontrollmakt i förhållande till regeringen. Vi har under senare år sett en oroväckande tendens till att den socialdemokratiska regeringen i allt större utsträckning trotsar de beslut som riksdagen har fattat. Enligt den senaste sammanställningen, som vi diskuterade förra våren, ligger 170-175 beslut på Regeringskansliet som regeringen inte har verkställt i trots mot de beslut som riksdagen har fattat. En viktig uppgift för Författningsutredningen är att pröva hur de här förhållandena ska kunna bli bättre. För det tredje är en viktig utgångspunkt för Folkpartiet att vi måste stärka personvalsinslaget i den svenska författningen. Medborgarna har enligt vår uppfattning inte bara rätt att bestämma vilket parti som ska representera dem i den svenska riksdagen, de svenska kommunfullmäktigeförsamlingarna och de svenska landstingsförsamlingarna; de har också rätt att bestämma vilka personer som ska representera dem i dessa beslutande organ. Jag tror också att en reform i riktning mot ökat personval skulle minska avståndet mellan väljare och valda. Det skulle förnya demokratin. Det skulle bryta de stela partihierarkiernas makt och lägga makten hos medborgarna i stället. Det nuvarande systemet är en halvmesyr. Man borde våga ta steget fullt ut. Nu har vi sett att den här reformen fungerar. Människor uppskattar den. Vi borde våga ta steget fullt ut och avskaffa spärrarna såväl till kommunfullmäktige- och landstingsfullmäktigevalen som till riksdagsvalen. För det fjärde behöver vi ett tydligare kommunalt självstyre. I dag hamnar kommunerna alltför ofta i skymundan för rikspolitiken. Kommunerna tenderar att framställas och uppfattas som i praktiken verkställande organ för de beslut som fattas här i riksdagen eller i regeringen. Så är inte tanken med det kommunala självstyret. Här finns det flera saker som jag tror att vi borde göra. För det första borde vi införa skilda valdagar. Det ger de kommunala politikerna ett eget, självständigt, folkligt mandat, inte ett mandat som är beroende av den legitimitet som riksdagen och riksdagspolitikerna eventuellt har. För det andra tror jag att vi måste införa en kompetenskatalog - en uppdelning, tydligt fastslagen i lagstiftningen, av vilka beslut som ligger på nationell nivå och vilka beslut som ligger på kommunal nivå. Herr talman! I debatten inför den översyn av grundlagen som nu sker har ett antal framför allt socialdemokratiska debattörer argumenterat för att en viktig uppgift för den här författningsutredningen borde vara att förbereda övergången från proportionella val till majoritetsval i det svenska valsystemet. Jag vill vara väldigt tydlig på den punkten redan i det här skedet: Folkpartiet ställer inte upp på förändringar som innebär att det nuvarande valsystemet ska manipuleras för att gynna det största partiet. Det har inte inträffat någonting i sak sedan vi fick vår senaste regeringsform som gör att de argument för majoritetsval som brukar framskymta har stärkts. För det första vinner exempelvis de proportionella valen terräng internationellt. Det blir alltfler länder som har proportionella valsystem. Majoritetsvalssystemen tappar mark. Det argument som majoritetsvalsförespråkarna brukar föra fram om att det är viktigt med starka regeringar och att regeringsmakten måste stärkas har också blivit svagare under 90-talet i samband med att Sverige fått en ny budgetprocess för att behandla och anta statsbudgeten. En minoritetsregering har ju nästan oinskränkt makt inom den ekonomiska politiken såsom budgetsystemet ser ut i dag. Jag delar uppfattningen att vi har en bra budgetprocess, men den har också medfört en hel del författningsförändringar som har syftat till att stärka regeringsmakten och som också försvagar majoritetsvalsanhängarnas synpunkter på denna punkt. Herr talman! Inför den här debatten har frågan om monarkin och monarkins ställning varit ett omdebatterat och uppmärksammat ämne. Jag vill vara tydlig på den här punkten när det gäller Folkpartiets inställning. Folkpartiet stöder den kompromiss som slöts vid utformandet av den nuvarande regeringsformen i Torekov i början av 1970-talet. Det var en uppgörelse som innebar att Sverige ska vara en monarki men att monarken inte ska ha några politiska utan enbart representativa och ceremoniella funktioner. Det var en uppgörelse som gjordes mellan partier som sinsemellan hade helt olika uppfattningar i den principiella frågan om vi borde ha monarki eller republik. Att de politiska partierna utifrån sina skilda utgångspunkter kunde enas om det framtida statsskicket var då, har varit sedan dess och är alltjämt en styrka för svensk demokrati. Trots att Torekovkompromissen slöts för över 30 år sedan står den sig fortfarande väl. Folkpartiet står bakom den kompromissen och det nuvarande statsskicket. Därför stöder vi också tanken på att vi måste ha en ökad insyn i det som är hovets ekonomi. Det handlar om att vi måste se till att upprätthålla Torekovkompromissens legitimitet och förtroende. Vi ska modernisera och utveckla den. Det är viktigt att det finns insyn och öppenhet i den delen av ekonomin som gäller de pengar som riksdagen anslår till uppgifter som statschefen ska utföra i sin egenskap av statschef. Ibland framställs detta, också av Nils Fredrik Aurelius, som ett indirekt angrepp på det nuvarande svenska statsskicket. Så är det ingalunda. I själva verket kan en reform av detta slag öka förtroendet för dagens statsskick. Kungens eget valspråk är ju För Sverige i tiden, och öppenhet och insyn ligger i tiden. Därför är det en i högsta grad rimlig och inte alls speciellt revolutionerande och omstörtande reform som majoriteten i detta avseende föreslår, det vill säga att insynen och öppenheten i hovets ekonomi bör öka. Herr talman! Jag står självfallet bakom samtliga de reservationer som Folkpartiet har avgett i det här betänkandet. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 12. 099373212513 GR01KU9 N 2010-01-01 00:00:00 124560 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0977/#anf71