2348116 GR0977 Riksdagens protokoll 2003/04:77 Torsdagen den 4 mars 2003/04 77 2004-03-04 00:00:00 (forts. från 3 §) Författningsfrågor (forts. KU9) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 0AE597A8-46E2-48D2-8924-BD943C603366 134 BIRGITTA OHLSSON (fp) fp Fru talman! "Måhända blir ett ord av en diktare, om republiken som kommer som ett brev på posten, en gång sanning. Med andra ord, måhända kommer frågan en gång bli så mogen, att det icke erfordras någon strid för att lösa den." Dessa ord yttrades för 89 år sedan av min partikamrat, tillika statsministern och republikanen Karl Staaf, från en talarstol i Sveriges riksdag. Han var en av de främsta förkämparna för allmän och lika rösträtt i Sverige. Sveriges resa mot verklig demokrati började för över hundra år sedan. Det var en hård kamp, där liberaler och socialdemokrater stod tillsammans på barrikaderna. Det fanns också många som var motståndare till den fria och öppna demokratin på den tiden men som i dag är delar av det öppna samhället. Jag syftar på universitetsvärlden, som var en liten elitistisk krets av gynnade tjänstemän och studenter. I dag är de en normal del av det öppna samhällets grundpelare. Försvarsmakten, som före demokratins genombrott var motståndare till folkmakt, är i dag ett statligt verk med modern legitimitet. Den politiska högern, som motsatte sig allmän och lika rösträtt, har i dag länge varit demokrater. Men monarkin finns kvar. Vi har under en lång debatt hört de huvudargument som finns mot monarkin i dag. För mig som liberal är det fullkomligt självklart att alla offentliga poster i ett öppet samhälle ska vara öppna för alla medborgare. Släktband, adelsbakgrund eller kopplingar till privilegierade samhällsklasser ska aldrig sättas före kompetens vid en tjänstetillsättning. Även om vi har Torekovkompromissen, som gör att monarken saknar de formella maktbefogenheterna, finns likväl vissa rester av inflytande kvar. I regeringsformens första kapitel § 1 heter det: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket." Det är demokratins grundläggande princip. Men i § 5 stadgas också att konungen är rikets statschef. Han eller hon utses inte enligt demokratiska principer. Kungen tilldelas också, som vi har hört under debatten, en hel del politiska uppgifter utöver de ceremoniella. Han är ordförande vid särskilda informationskonseljer. Han förklarar riksmötet öppnat. Det är en tradition som skulle kunna tolkas som att vi här i riksdagen, vi folkvalda, har fått vår makt från kungen och inte från folket. Han är ordförande för Utrikesnämnden, där Sveriges relation till andra länder avhandlas, och tar emot utländska ambassadörer. Trots att kungen och drottningen inte har rätt att uttala sig i demokratiska debatter händer det ganska ofta att så är fallet. Carl Gustafs uttalande om Brunei och hans starka motstånd mot kvinnlig tronföljd samt drottningens ogillande av fri abort och hennes åsikter i Israel-Palestinakonflikten är bara en handfull exempel från de senaste åren. Fru talman! Den liberale statsministern Karl Staafs ord om att republiken skulle komma som ett brev på posten blev dessvärre inte besannade. Han fick fel. Men inga politiska frågor blir serverade som paket. Tvärtom måste vi ha en folklig och bred diskussion. Den har faktiskt börjat i den här kammaren och kommer att fortsätta många år framöver. Förr eller senare tror jag att förnuftet kommer att segra. Jag är övertygad om att en dag i framtiden kommer inte börd, klass eller bakgrund att styra vem som är Sveriges statschef. Alla barn som växer upp i det här landet kommer på allvar att få drömma om, och inte bara drömma om utan också få, Sveriges finaste ämbete. Kungar och drottningar, fru talman, hör hemma i sagor och inte i ett modernt och demokratiskt land. 0404025497421 GR01KU9 N 2010-01-01 00:00:00 124623 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0977/#anf134