<anforande>
<dok_hangar_id>2348116</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:77 Torsdagen den 4 mars</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>2004-03-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 3 §) Författningsfrågor (forts. KU9)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>73281A56-E9D4-45C3-9E98-B3D26C646B82</anforande_id>
<anforande_nummer>114</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN MAGNUSSON (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag har inte stängt några dörrar. Jag har inte sagt att allt är bra bara för att besluten fattas här. Vi har en internationellt sett långtgående kommunal självstyrelse i dag. Vi kan utan vidare säga att den har fungerat väl under 100-150 år.
Jag försöker förstå resonemangen kring äldreomsorgen. Jag tar som utgångspunkt den princip som står i både första och andra paragrafen, framför allt i första paragrafen, nämligen att levnadsstandarden och välfärdsutbudet ska vara lika över hela landet. Det är en utgångspunkt som har bred uppslutning även i Ansvarskommittén. Om man har den utgångspunkten kan man då ge normgivningsmakt i dessa frågor så att det till sist blir olika i landet? Jag tycker att Kerstin Lundgren fortfarande är skyldig kammaren att besvara den frågan. Är centerfederalismen i praktiken ute efter att det faktiskt ska bli olika levnadsstandard och välfärdsutbud i Sverige? Det strider mot de nuvarande principerna i regeringsformen.
</anforandetext>
<intressent_id>0502770250503</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01KU9</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>124603</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0977/#anf114</protokoll_url_www>
</anforande>
