<anforande>
<dok_hangar_id>2348110</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0971</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:71 Onsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>71</dok_nummer>
<dok_datum>2004-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn och föräldrar m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CCE6C061-3F11-437C-855F-DEC6ADB4E721</anforande_id>
<anforande_nummer>142</anforande_nummer>
<talare>MARIA HASSAN (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tror att alla barn vill veta vilken far de har. Om det är vi utan tvekan överens. Men det är alltid ett övervägande mellan olika intressen. Vi kan föreställa oss en vuxen människa har levt med en far i 45 år och att han kände honom som en bra far. Helt plötsligt ställs barnet inför att den mannen inte är hans far. Någon ifrågasätter faderns vilja, och mannen är redan död. Varför ska man ifrågasätta faderns vilja? Är det till barnets bästa?
</anforandetext>
<intressent_id>0566106045918</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01LU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>124045</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0971/#anf142</protokoll_url_www>
</anforande>
