<anforande>
<dok_hangar_id>2348110</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0971</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:71 Onsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>71</dok_nummer>
<dok_datum>2004-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn och föräldrar m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7A8B53B4-E0D8-4BCA-8B58-4D9A748F9673</anforande_id>
<anforande_nummer>141</anforande_nummer>
<talare>INGER RENÉ (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag ska fortsätta efter den linje som handlar om barnets bästa. Jag skulle vilja ställa en fråga om talerätten. Vi vet att fler pappor i dag faderskapsprövas. Den problematiken växer. Vi har i dag också bättre instrument för att fastställa ett faderskap.
Jag förstår inte, särskilt inte med tanke på vad utskottets majoritet faktiskt skriver - jag hänvisade tidigare till s. 23 - att man är medveten om att det för barnets bästa är bra att kunna fastställa ett riktigt faderskap. I den mening som jag antar att utskottets majoritet grundar sitt avståndstagande till motionerna på står det att bestämmelserna för fastställande av ett faderskap i hög grad bör präglas av hänsynen till barnets bästa. I och med tar man avstånd från de här motionerna.
Min fråga till Maria Hassan är då: På vilket sätt är det inte förenligt med barnets bästa att man kan fastställa ett faderskap när man är tveksam om vem som är far till ett barn? 
</anforandetext>
<intressent_id>0388920259006</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01LU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>124044</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0971/#anf141</protokoll_url_www>
</anforande>
