<anforande>
<dok_hangar_id>2348110</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0971</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:71 Onsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>71</dok_nummer>
<dok_datum>2004-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn och föräldrar m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4EB81790-E18D-4358-A348-B4D6DC931137</anforande_id>
<anforande_nummer>136</anforande_nummer>
<talare>MARIA HASSAN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag börjar mitt anförande med att yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande nr 11 och avslag på samtliga reservationer. De återstående motionerna handlar om förmyndarskapet, gode män, faderskapet, adoptionslagstiftningen, rätten till insemination för lesbiska kvinnor och arvsrätt för kusiner.
Fru talman! Människor - vuxna eller barn - som i vissa situationer måste ha en god man eller förvaltare är särskilt beroende av ett rättssäkert väl fungerande regelverk. Samtliga motioner pekar på brister i hanteringen av godmans- och förvaltarinstituten och innehåller flera förslag för att öka rättssäkerheten.
Bristande engagemang, otillräckliga kunskaper, bedrägeri och dålig tillsyn från länsstyrelserna är återkommande kritik som riktas mot gode män och förvaltare. För att godmans- och förvaltarinstituten ska betraktas som tillförlitliga alternativ när det gäller att bereda stöd åt hjälpbehövande måste tillgången på kvalificerade gode män och förvaltare säkras. 
Lagutskottet har i sina tidigare betänkanden framhävt behovet av att utvärdera 1995 års förmyndarskapsreform. I april 2002 tillsatte regeringen en särskild utredare. Direktivet till utredningen är omfattande och heltäckande och tar upp även de frågeställningar som finns i motionerna och reservationerna till det här betänkandet. 
Utredaren ska se över de stödformer som erbjuds i föräldrabalken och inventera reformbehov, bland annat med hänsyn till kommande ändringar i befolkningsstrukturen. I ett tilläggsdirektiv från februari 2003 vidgades uppdraget till att lägga fram förslag till åtgärder för att stärka det rättsliga skyddet för ensamkommande barn. Uppdraget ska redovisas den 1 juli 2004 och kommer säkert att följas av en livlig debatt.
Med hänvisning till den pågående utredningen avstyrks Folkpartiets och Kristdemokraternas reservationer.
Fru talman! De flesta adoptivbarn har kommit till Sverige genom internationell adoption. Drygt tusen barn varje år lämnar en osäker framtid i sina länder - bland annat i Östeuropa - för att finna trygghet och en bättre uppväxt i Sverige.
Samtidigt ska vi alltid vara medvetna om att det kräver ett hårt arbete från både adoptivföräldrar och adoptivbarn för att skapa relationen barn-förälder. Barnets bakgrund och tidiga erfarenheter avgör hur denna process ter sig. Det är viktigt att adoptivföräldrar skapar en tillitsfull uppväxtmiljö och på ett adekvat sätt kan hantera barnets biologiska och etniska ursprung.
Rättssäkerheten för adoptivbarn i Sverige har förbättrats väsentligt genom åren, och de flesta av dessa barn utvecklas väl både psykologiskt och socialt. Det måste vi ha i åtanke när vi behandlar motionerna om adoptionslagstiftningen. Barnets bästa har alltid varit vägledande vid varje ändring i adoptionslagstiftningen.
Våra föreställningar om barnens bästa är inte längre förknippade med en traditionell familj med pappa och mamma. Adoptivbarn behöver de bästa föräldrar, trygga vuxna människor, men om det är två kvinnor eller två män har mindre betydelse. Genom lagen om homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar finns det flera trygga vuxna som kan erbjuda övergivna barn ett tryggt hem.
Det är beklagligt att Kristdemokraterna inte har förstått det och kräver att lagen som trädde i kraft för drygt ett år sedan ska upphävas. Svensk familjelagstiftning går i takt med verkligheten, men det gör inte Kristdemokraterna.
Det finns andra paragrafer i föräldrabalken som anses förlegade i en modern tid. Det råder ingen tvekan om att den lagliga möjligheten för adoptant och adoptivbarn att gifta sig med varandra är mycket stötande. Våren 2002 gjordes ett tillkännagivande, och lagutskottet har i sina tidigare ställningstaganden uttalat att tiden är mogen att avskaffa denna möjlighet.
Lagutskottet anser även att 25-årsgränsen för dem som vill adoptera måste ses över.
Utredningen om internationella adoptioner lämnade år 2003 sitt betänkande 
Adoption - till vilket pris?
, och en proposition presenteras i mars. Låt oss avvakta den innan vi tar ställning till omfattningen och djupet av översynen av nuvarande adoptionslagstiftning. Med den motiveringen yrkar jag avslag på reservationerna.
Fru talman! Endast kvinnor som är gifta eller lever tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden har i dag möjlighet att erhålla assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. De lesbiska kvinnorna är däremot tvungna att skaffa sig barn genom privat insemination eller utomlands. De anser sig med all rätt diskriminerade. Dessutom skapas otrygghet både för mor och barn. Om inseminationen utförs på sjukhus minskas smittorisken och barnet får tillgång till sitt biologiska ursprung eftersom spermagivaren inte får vara anonym i Sverige.
I propositionen 
Partnerskap och adoption
 som kom 2002 fastslogs att lesbiska par som har registrerat sitt partnerskap eller lever i ett samboförhållande ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus när frågan om det rättsliga föräldraskapet reglerats. I en interpellationsdebatt bekräftade justitieministern att frågan om lesbiska kvinnors rätt till assisterad befruktning är politiskt avgjord, och att det som återstår är frågan om det rättsliga föräldraskapet.
Regeringen presenterar en lagrådsremiss om assisterad befruktning senare i vår. Med detta anser jag att yrkandena i reservation 17, om rätten till insemination för lesbiska och bisexuella kvinnor, och reservation 19, om rätten till så kallad provrörsbefruktning för lesbiska kvinnor, är besvarade och därför bör avslås.
Jag yrkar även avslag på Kristdemokraternas reservationer 18 och 20, men på andra grunder. Kristdemokraterna har diametralt motsatt uppfattning och nekar de lesbiska kvinnorna rätt till insemination och så kallad provrörsbefruktning. Deras motivation är lätt att känna igen. Homosexuella par ifrågasätts som föräldrar, och det görs av omsorg om barnens bästa. Jag skulle vilja fråga Kristdemokraterna om alla heterosexuella föräldrar alltid är lämpade som föräldrar. Verkligheten säger någonting helt annat. Det bästa för barnen är att ha bra föräldrar och inte biologiska varelser av olika kön.
Jag yrkar återigen bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0566106045918</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01LU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>124039</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0971/#anf136</protokoll_url_www>
</anforande>
