<anforande>
<dok_hangar_id>2348110</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0971</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:71 Onsdagen den 18 februari</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>71</dok_nummer>
<dok_datum>2004-02-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn och föräldrar m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D7B2646B-D9C2-4560-A83A-E12BB922C005</anforande_id>
<anforande_nummer>132</anforande_nummer>
<talare>TASSO STAFILIDIS (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag har egentligen bara en fråga om barnbalk. Jag kan väl instämma i Raimo Pärssinens synpunkt, att man kanske inte bör lyfta in frågan om barnbalk till Vårdnadskommittén. Det skulle förlänga arbetet och tynga det ännu mer. Det önskar jag verkligen inte.
Men vi har sett vilka förtjänster det har blivit till exempel när riksdagen beslutade om att införa en miljöbalk. Vi har också sett att det medfört, trots att det är enormt mycket lagstiftning och väldigt mycket teknik, en sammanhållen lagstiftning. Man har vetat vad man talar om. Bortsett från att jag håller med Raimo Pärssinen om att man inte bör lägga in det i utredningen, finns det ingen poäng med att någon gång i framtiden se över möjligheterna att förändra vår lagstiftning, döpa om denna lag till barnbalk och se till att göra de förändringar som behövs för att den faktiskt ska ta hänsyn till barnets bästa och utgå från barnperspektivet i ännu högre grad än vad den gör i dag?
</anforandetext>
<intressent_id>0480384439015</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01LU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>124035</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0971/#anf132</protokoll_url_www>
</anforande>
