2348082 GR0943 Riksdagens protokoll 2003/04:43 Fredagen den 5 december 2003/04 43 2003-12-05 00:00:00 Svar på interpellation 2003/04:124 om Göteborgs stads förhållande till Shanghai interpellationsdebatt 8D64BA67-BE7B-424D-A771-E32128741861 68 Statsrådet LARS-ERIK LÖVDÉN (s) s Herr talman! Axel Darvik har frågat vad utrikesministern avser att göra för att se till att kommuner inte bedriver en självständig utrikespolitik. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara interpellationen. Inledningsvis vill jag framhålla att jag inte uttalar mig i ett enskilt ärende. Jag kan som minister inte kommentera det ärende som Axel Darvik tar upp i interpellationen. Kommuner och landsting får enligt 2 kap. 1 § kommunallagen själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse inom det egna geografiska området. Denna allmänna befogenhet är även begränsad till sådana allmänna intressen som rör de egna kommunmedlemmarna. Huvudregeln är alltså att en kommun eller ett landsting inte får bedriva verksamhet utanför sina gränser. En annan allmän kompetensbegränsning är också att en kommun eller ett landsting inte får ägna sig åt uppgifter som ankommer på annan, till exempel på staten. Utrikes- och biståndspolitiken hör typiskt sett till det statliga ansvarsområdet. Vänortsutbyte mellan svenska och utländska kommuner har dock en lång tradition. Svenska kommuner hade år 2000 närmare 1 000 vänorter utomlands. De flesta vänorterna finns i Europa och då huvudsakligen i Norden. Sedvanligt vänortssamarbete rör ofta demokratifrågor och kulturutbyte. Det är också vanligt med olika former av projektsamarbete inom områden som miljö, administration, utbildning, turism samt frågor inom den sociala sektorn. Försök att stimulera till samarbete mellan företag i vänorterna eller vänregionerna är också vanligt. Sådant sedvanligt vänortssamarbete anses falla inom kommuners och landstings allmänna kompetens. Utvärderingar har också visat att det kommunala vänortssamarbetet i flera fall banat väg för näringslivskontakter. Regeringen har vid flera tillfällen stött den internationella verksamhet som kommuner och landsting bedriver och har också intresse av att stödja en fortsatt utveckling av detta engagemang. Som jag tidigare nämnt är svensk utrikes- och biståndspolitik uteslutande en statlig angelägenhet. Kommuner och landsting behöver därför stöd av speciallagstiftning för att kunna engagera sig på området. De har enligt lagen (2001:151) om kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd rätt att under vissa villkor för export tillhandahålla sådan kunskap och erfarenhet som finns i den kommunala verksamheten. Lagen gör det också möjligt för kommuner och landsting att under vissa villkor lämna bistånd till alla länder. För länder som får svenskt statligt bistånd är det tillräckligt att anmälan sker till Sida. För bistånd till övriga länder krävs dock regeringens tillstånd. Tillståndsplikten är motiverad av behovet att begränsa risken för konflikter mellan kommunala beslut och svensk officiell utrikes- och biståndspolitik. Avslutningsvis vill jag också påpeka att varje kommunmedlem har rätt att få lagligheten av kommuns eller landstingets beslut prövad i domstol. Detta gäller även beslut om kommunens eller landstingens internationella engagemang. Jag ser med anledning av vad jag anfört inga skäl att vidta några åtgärder för att ändra systemet för det kommunala engagemanget i internationella frågor. 0815435847817 GR10124 N 2010-01-01 00:00:00 121289 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0943/#anf68