2348074 GR0935 Riksdagens protokoll 2003/04:35 Tisdagen den 25 november 2003/04 35 2003-11-25 00:00:00 Svar på interpellation 2003/04:90 om statliga bidrag till vissa kommuner för LSS-kostnader interpellationsdebatt E06C4516-7773-48C2-9B0B-CBE2B3FC0A67 66 ULRIK LINDGREN (kd) kd Fru talman! Det kanske finns någon som undrar om det här är något att tala om, att det rentav bara skulle vara ett utslag av något slags allmänt kommunalt gnällande. Kommunförbundet, landets socialchefer och ett antal andra har så många gånger larmat om kommunernas växande obalanser mellan statens och medborgarnas alla krav och förväntningar och vad kommunerna faktiskt har ekonomiska möjligheter att leva upp till. Det är kanske så att regeringen och riksdagsmajoriteten börjar bli trött och lite har slagit dövörat till. Men jag tackar ändå för att Lars-Erik Lövdén åtminstone muntligt har uttalat en förståelse, även om det egentligen inte finns någon text som avslöjar något om förståelse. Jag tycker att det är oerhört viktigt att påminna om att regeringens ovilja att kompensera de här kommunerna är att knuffa ytterligare några kommuner mot det ekonomiska stupet. 15 miljoner kronor i ekonomiskt glapp för Hedemora nästa år låter måhända inte så mycket i en del öron, men för en kommun av Hedemoras storlek motsvarar det 75 öre i skattehöjning. Hedemora var också tvunget att höja skatten med 35 öre i år, och landstinget Dalarna har precis i dagarna beslutat att höja skatten för 2004 med 80 öre. Precis som andra kommuner har Hedemora ett svårt kostnadsutvecklingstryck i äldreomsorg och övrig socialtjänst, det vill säga Hedemoras problem är av stockholmska dimensioner. Vi har en angelägen debatt om Stockholms problem, men det är minst lika viktigt att ha denna debatt. Proportionellt sett är problemen desamma. Nu har riksdagsmajoriteten bestämt sig för utjämningssystemet. Konsekvenserna blir antingen en rekordskattehöjning eller undanträngning av äldreomsorg och övrig socialtjänst och skolan. De områdena har inte samma skydd i rättighetslagstiftningen som handikappomsorgen. På min andra fråga om på vilket sätt statsrådet avser att säkra kvaliteten i omsorgen för personer med funktionshinder i de kommuner som har tagit ett särskilt stort ansvar svarade ministern att hans bedömning är att kvaliteten inte kommer att förändras negativt som en effekt av att utjämningssystemet träder i kraft. På vad grundar ministern sin bedömning av detta? Om en verksamhet tappar 15 miljoner i ersättningar blir det alltså inga kvalitetskonsekvenser. Varför har det i så fall funnits ett särskilt statsbidrag för i år för Hedemora med 11,3 miljoner och totalt i år 350 miljoner till kommunsektorn för just det ändamålet? Varför införs nästa år ett kommunalt utjämningssystem om minskade ersättningar inte har någon kvalitetskonsekvens? Vi ska naturligtvis inte spendera mer pengar än vi behöver i det trängda läget i riket. Lars-Erik Lövdén talar om att omförhandla det mellankommunala omfördelningsavtalet i Dalarna - visst! Länets kommuner har bidragit med en mellanskillnad enligt avtal mellan vad Hedemora har fått i skatteväxling från landstinget och vad verksamheten kostar. Det finns en klausul som ger möjlighet till omförhandling. Det står att väsentliga förändringar i förutsättningarna kan föranleda omprövning av fördelningen mellan kommunerna och av övergångsperiodens längd. Men dels svämmar de övriga kommunerna i Dalarna inte över av pengar utan står med minus i sina budgetar också, dels har övriga kommuner tagit fasta på propositionens skrivning om att regeringen förutsätter att merparten av dessa länsavtal kommer att upphöra när det nationella utjämningssystemet träder i kraft. De har sålunda räknat in detta i sina budgetar. Blir det inga som helst konsekvenser i kvaliteten när pengar tas bort? 0499497337518 GR1090 N 2010-01-01 00:00:00 120368 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0935/#anf66