<anforande>
<dok_hangar_id>2348056</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0917</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:17 Onsdagen den 22 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>17</dok_nummer>
<dok_datum>2003-10-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 13 §) Naturvård (forts. MJU3)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AD32B337-2BB8-4992-96B4-669586EBB837</anforande_id>
<anforande_nummer>158</anforande_nummer>
<talare>LEIF BJÖRNLOD (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tillhör de människor som delar uppfattningen att vi måste ha generositeten och att vi måste ha råd att ha djur och en fullödig fauna i skogen.
När det gäller vargen och rovdjuren, som jag känner väl till genom direkt personlig kontakt eftersom jag bor ute i skogarna i Värmland, finns det en fråga som jag tycker att utskottet fullkomligt har missat. Det är tidsperspektivet. Man säger att vi ska ha livskraftiga stammar. Jag delar den uppfattningen; det ska vi ha. Men hur fort ska det gå? Den tillväxttakt som vi kan se hos vissa grupper av rovdjuren kan nämligen vara alldeles för hastig, och det är lite svårt att se hela Sverige som ett enda område i det här fallet. Det finns höga koncentrationer av rovdjur på vissa ställen. För min del, i Värmland, har vi gott om varg stundtals.
Nu sker en förändring i vargpopulationen. Vi hade ett naturreservat som vi kallar för Glaskogen, som förrförra vintern innehöll åtta vargar. De hade förnyat sig. Men av någon underlig anledning, och tyvärr på grund av misstänkt tjuvjakt, är det nu endast en ensam vargtik som går där uppe.
Det tycker jag visar på den motsättning och den problematik som finns när det gäller vargstammens tillväxt. Det är viktigt att vi människor vänjer oss vid och lär oss att leva med vargar. Jag tror att jag har gjort det. Jag har djur själv - får - och jag har fått ta rätt på det som vargen har åstadkommit med en av mina avelstackor. Jag kan tala om för er att det inte känns roligt, men jag är med på det. Jag vet att jag har att anpassa mig till naturen. Kanske har jag som miljöpartist lite lättare att göra det än många andra.
Därför skulle jag önska att utskottet när tillämpningen kommer och regleringsbreven ska utformas tar med tidsperspektivet på hur fort vargstammen ska växa.
I övrigt, fru talman, så tycker jag naturligtvis att det är bra att man har höjt ersättningsnivåerna för människor som drabbas av rovdjur, eller som får lära sig att stå ut med att leva med dem. Det tycker jag att vi har råd och möjlighet att göra.
Det finns många andra viktiga frågor som jag skulle vilja ta upp, men jag sitter inte i miljö- och jordbruksutskottet och jag är något av en avvikare i mitt parti i och med att jag har den här uppfattningen. Jag vill ha en livskraftig rovdjursstam och jag vill att den ska växa men jag vill också att den ska kunna växa i fred utan att skapa för stora motsättningar, som dessvärre leder till tjuvjakt och andra trakasserier, till och med grannar emellan. Det tycker jag känns obehagligt.
Jag är tacksam, fru talman, att jag fick möjlighet att framföra detta. Jag hoppas att ni i jordbruksutskottet tänker på det här i framtiden.
</anforandetext>
<intressent_id>0381231495405</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01MJU3</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>118772</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0917/#anf158</protokoll_url_www>
</anforande>
