<anforande>
<dok_hangar_id>2348171</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09132</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:132 Lördagen den 19 juni</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>132</dok_nummer>
<dok_datum>2004-06-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om Europeiska rådets möte i Bryssel den 17 och 18 juni</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>FA94D7B1-8A19-4905-89B5-C623C74B0984</anforande_id>
<anforande_nummer>48</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är en intressant fråga i vilken utsträckning det förslag som konventet lade fram har förändrats efter den regeringsförhandling som nu har genomförts. Det har skett vissa förändringar. Man kan i grova drag säga att 90 % av konventets förslag finns kvar precis som det föreslogs, medan det i ungefär 10 % har gjorts olika justeringar. Det gäller både de institutionella frågorna och de andra frågorna.
Det intressanta är dock att den grundstruktur och de principiella överväganden som konventet lade fast har hållit. Det har varit en ambition, faktiskt från alla länders sida, att respektera konventets förslag. Man insåg nämligen att det arbete konventet bedrev genomfördes på ett så oerhört ambitiöst, genomtänkt och konsekvent sätt att om man alltför mycket började riva upp detta förslag skulle man få problem med den balans som konventet hade haft ambitionen att uppnå och faktiskt också hade uppnått. Därför är det inte så oerhört stora förändringar.
Det ställdes en konkret fråga om valet av ordförande i Europeiska rådet var en fråga i slutförhandlingarna. Då måste jag passa på att säga något om förhandlingarna, för det har lite grann att göra med det försök till kritik som kommer från moderat håll om att Sverige hade lagt sig platt och inte hade något att komma med på slutet. 
Det irländska ordförandeskapet lade upp den här förhandlingen oerhört skickligt genom att systematiskt gå igenom fråga för fråga och göra en bedömning av om man trodde att det fanns en rejäl och tillräckligt stark majoritet, inte enhällighet, för det kan man inte räkna med i någon fråga. Kunde man inte balansera frågan på något vis lade man den i ett slutet kapitel och sade: Detta diskuterar vi icke mer nu. På det viset drev man processen framåt.
De frågor som vi drev och hade en mycket tuff kamp om avslutades på det viset, på ett sätt som var acceptabelt för oss och som också riksdagen har varit med och bedömt är acceptabelt. De låg alltså bland det avslutade.
Frågan om ordförande i Europeiska rådet var en av de frågor där ordförandeskapet konstaterade att det inte fanns ett starkt stöd. Det fanns flera länder från början som tyckte som vi, men de föll ifrån. Till slut var det vi kvar. Då låg frågan i det slutna kapitlet. Så den var inte uppe under de sista dagarnas debatter.
</anforandetext>
<intressent_id>023712446506</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>131211</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09132/#anf48</protokoll_url_www>
</anforande>
