<anforande>
<dok_hangar_id>2348171</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09132</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:132 Lördagen den 19 juni</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>132</dok_nummer>
<dok_datum>2004-06-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om Europeiska rådets möte i Bryssel den 17 och 18 juni</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>A2595A70-5A00-4210-8F9F-F553E3DBA964</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN LENNMARKER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är en stor sak att vi nu har ett konstitutionellt fördrag som har att godkännas av medlemsländerna. Det innebär att vi är på väg att formulera samarbetsordningen för den europeiska kontinenten. Det är 25 stater i EU i dag. Bulgarien, Rumänien, Turkiet och Kroatien är på gång. Det finns även ytterligare länder med medlemskapsperspektiv.
Vi kan se framväxten av ett samarbetsmönster för praktiskt taget hela vår kontinent, kanske väster om Ryssland. Det är en stor sak att vi på det sättet kan förmå oss att komma överens mellan länder. Det gäller framför allt när vi betänker hur den europeiska kontinenten traditionellt har sett ut med krig och förtryck. Europa är den kontinent på jorden som har haft mest av både krig och förtryck.
Det sätt på vilket fördraget har tagits fram är också anmärkningsvärt. Folkvalda representanter för 28 länder har i ett konvent haft möjlighet att tillsammans under normala parlamentariska former diskutera och ta fram spelreglerna. Många av de deltagarna kom från länder som för en kort tid sedan var under förtryck. De hade ingen erfarenhet av samarbetet men bar med sig in idén om frihet och demokrati. En del av dem hade för övrigt betalat ett högt personligt pris för detta i form av att ha varit fängslade under diktaturen.
Det här sättet att ta fram det är ett anmärkningsvärt stort steg i Europas historia om vi betänker hur tidigare spelregler har bestämts i Europa från westfaliska freden och framåt. Det har inte precis varit folkligt förankrade processer. Jag tycker också att vi i Sveriges riksdag har anledning att fundera en smula. Vi har kanske mer än något annat parlament haft tydliga parlamentariska riktlinjer för hur vi vill se det.
I det arbete som det gemensamma konstitutions- och utrikesutskottet gjorde har vi i detalj efter detalj, i fråga efter fråga, i den svenska riksdagen - valda ombud för Sveriges folk, som det heter så högtidligt - gått igenom detta och givit våra riktlinjer. Nu har vi ett resultat som i stora delar överensstämmer med detta. Det finns undantag och frågor där vi har haft bakslag. Det har vi att behandla i Sveriges riksdag.
Jag tycker likväl att det på alla tre planen är anmärkningsvärt vilken stor sak detta ändå är.
</anforandetext>
<intressent_id>0739152363302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>131194</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09132/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
