<anforande>
<dok_hangar_id>2348171</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09132</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:132 Lördagen den 19 juni</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>132</dok_nummer>
<dok_datum>2004-06-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om Europeiska rådets möte i Bryssel den 17 och 18 juni</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>C13416E9-FB5F-4AC1-9D42-C7846597E43D</anforande_id>
<anforande_nummer>29</anforande_nummer>
<talare>LENA EK (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Vi såg när de forna diktaturerna Spanien, Grekland och Portugal införlivades i EU att själva införlivandeprocessen betyder oerhört mycket för utvecklandet av de demokratiska institutionerna och de mänskliga rättigheterna i de länderna.
På samma sätt är det många MR-organisationer i Turkiet som påpekar att just själva förhandlingsarbetet kommer att hjälpa Turkiet väldigt mycket på den vägen medan konservativa grupper i parlamentet och vissa stater inom EU uppehåller sig vid att det är Turkiets egen förmåga i förhållande till Köpenhamnskriterierna som ska hanteras. Därmed försvårar man och fördröjer den här utvecklingen i Turkiet. Det är oerhört olyckligt.
När det gäller det som kallas att stärka den internationella rättsordningen kan vi konstatera att mycket gick hastigt till efter den 11 september. Man respekterade inte alltid de mänskliga rättigheter som en rättvis rättegång innebär.
</anforandetext>
<intressent_id>0438928446810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>131192</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09132/#anf29</protokoll_url_www>
</anforande>
