<anforande>
<dok_hangar_id>2348170</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09131</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:131 Fredagen den 18 juni</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>131</dok_nummer>
<dok_datum>2004-06-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2003/04:535 om farmakologisk kompetens inom sjukvården</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2FDD9D78-E8E7-4C85-B65C-E913DF61575F</anforande_id>
<anforande_nummer>68</anforande_nummer>
<talare>MARIE WAHLGREN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret, som jag tycker är ett ganska så insiktsfullt svar med tanke på problematiken. Jag gläder mig därför att jag tror att det viktigaste arbete vi har är opinionsbildningen. Jag är fullt medveten om att ministern inte kan gå in och styra i de enskilda landstingen. Men jag är också glad för signalen till landstingen - att det här är en viktig fråga.
Skälet till att jag framställt den här interpellationen är att jag, när jag kom i kontakt med farmakologer, fick information dels om att det finns en brist på expertis ute på landstingen - 80 % av sjukhusdirektörerna uppger att de har dålig tillgång till farmakologisk kompetens - dels om att de upplevde att det här mycket viktiga området har fått en nedprioritering inom läkarutbildningen på flera av våra universitet. Det behöver egentligen inte leda till oro om man inte tror att detta får konsekvenser. Eftersom jag har haft en viss kontakt med läkemedelsindustrin och känner till området kring läkemedel kände jag att det här får och kommer att i den framtida sjukvården få allvarliga konsekvenser om den här kompetensen inte finns tillgänglig på ett bra sätt. 
Det beror på flera saker. Ett skäl är att antalet nya läkemedel och att antalet läkemedel som är väldigt lika varandra men har ganska olika profil när det gäller biverkningar och så vidare blir allt större. Om läkare inte har god kompetens att bedöma risker och bedöma de farmakologiska effekterna riskerar felmedicineringen att öka. Också det faktum att vi blir allt äldre och att äldre konsumerar mer medicin ger problem.
Jag tror att vi har hamnat i den här situationen av flera skäl. Ett av skälen finns på ett område som jag inte tog upp i min interpellation, och det är forskningsområdet. Vi har sett från mitten av 80-talet och framåt att väldigt mycket av den medicinska forskningen har koncentrerats till saker som har att göra med den nya biologin, genteknik och annat, medan klinisk försöksverksamhet har kommit på undantag. Det har gjort att kompetensen på universiteten har minskat inom det här området.
Jag har i nuläget en fråga till ministern, och det är om han är beredd att arbeta för att uppgradera de här frågorna i den kommande forskningspropositionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0195810270316</intressent_id>
<rel_dok_id>GR10535</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>131153</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09131/#anf68</protokoll_url_www>
</anforande>
