<anforande>
<dok_hangar_id>2348169</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09130</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:130 Torsdagen den 17 juni</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>130</dok_nummer>
<dok_datum>2004-06-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Demokratifrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8B07F1C8-E69A-434B-82FE-B6B3E8F51367</anforande_id>
<anforande_nummer>68</anforande_nummer>
<talare>NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Även jag kände mig rörd när jag som valobservatör i Albanien såg hur folk röstade. För säkerhets skull hade de samlats klockan sju på morgonen för att inte gå miste om möjligheten att rösta. Nu var i och för sig bakgrunden att de var tvungna att rösta under den gamla störtade kommunistregimen också, fast då fanns det inga alternativ. Men visst kan något ha gått förlorat när vi uppfattar en massa saker som självklara här.
Jag har bara en fråga. Det gäller ett ämne som Pär Axel Sahlberg något berörde och som jag tog upp i mitt inledningsanförande. Kan det bristande engagemanget hos många för de politiska frågorna bero på att politikerna lägger sig i för många saker och löser för få saker bra? Vi kan tillämpa det här välkända resonemanget om smalare och vassare igen. Är det inte så att förtroendet för politiken kanske skulle bli bättre om vi politiker koncentrerade oss på de genuint politiska frågorna?
</anforandetext>
<intressent_id>0817433088402</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01KU19</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>130883</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09130/#anf68</protokoll_url_www>
</anforande>
