<anforande>
<dok_hangar_id>2348169</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09130</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:130 Torsdagen den 17 juni</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>130</dok_nummer>
<dok_datum>2004-06-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En hållbar svensk politik i fråga om valar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A5E2483A-4C7B-4C92-82A6-FCE3AC38FD2A</anforande_id>
<anforande_nummer>258</anforande_nummer>
<talare>KJELL-ERIK KARLSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! En hållbar svensk valpolitik - det är vad det betänkande som vi behandlar i dag handlar om. Som ni säkerligen har förstått av debattinläggen handlar det inte om vare sig ett hållbart EU-parlamentsval eller om ett kommande folkomröstningsval om EU-konstitutionen, men väl om en EU-påverkad fråga och en internationellt viktig fråga. 
Det handlar om havslevande däggdjurs överlevnadssituation eller om en utrotningssituation för dem - en situation där de själva inte har något val. Därför är det viktigt att Sverige har skaffat sig en redovisad politik i frågan om valar som handlar om utformningen av svensk politik för däggdjuren valar i våra vatten och i internationella vatten samt i den internationella politiken.
Det här betänkandet bygger på en proposition som har tagits fram i samarbete mellan regeringen och Vänsterpartiet.
Valar kan delas upp i bardvalar och tandvalar. Tumlare är tandvalar, och jag kommer att hålla mig till dem och deras situation, för det är dem vi har oss närmast.
Den vanliga tumlaren som vi har här i Sverige finns även i kustområden i norra Stilla havet, i Nordatlanten och i Östersjön. Det är den enda art av tumlare som finns i Europa. Tumlarens naturliga utbredningsområde runt Sveriges kuster sträcker sig längs hela västkusten i Skagerrak, Kattegatt, genom Öresund och norrut, ungefär till Ålands hav. Under 40- och 50-talen såg man tumlare i Stockholms skärgård och till och med enstaka djur i Bottenviken. I dag är tumlaren mycket sällsynt i hela Östersjön, och antalet minskar också på västkusten. Mellan 1950 och 1990 minskade antalet observationer av tumlare i Östersjön till mindre än 1 % av ursprungsnivån i Östersjön. Den lilla grupp som nu finns kvar i en isolerad population i Östersjön är mycket sårbar. Bifångster och miljögifter är ett par av orsakerna till den dramatiska minskningen.
Det är viktigt att ansvariga miljö- och sektorsmyndigheter nu snabbt kommer till skott med en ordentlig inventering av tumlarbeståndet i de svenska vattnen, att ekosystemansatsen verkligen uppfylls och att även ansvariga myndigheter fullföljer de åtgärdsplaner som finns fastlagda så att man inte förhalar dem. 
Tumlaren blir könsmogen först vid tre-sex års ålder. En hona får en kalv efter elva månaders dräktighet. Kalven diar i nio månader och stannar hos sin mamma cirka ett år. Man tror att en hona kan föda upp max tre fyra kalvar under sin livstid, som är ca 15 år. 
Den här låga reproduktionstakten gör att även mycket små uttag, så kallade bifångster, ur populationen blir riskfyllda och hindrar en snabb återhämtning, även om dagens problem med drivgarn och miljögifter skulle upphöra. 
Enligt vårt miljömål heter det: "Senast år 2010 skall de årliga totala bifångsterna av marina däggdjur uppgå till maximalt 1 % av respektive bestånd." Man kan också beskriva situationen genom räkneexempel. Anta att det finns ca 600 tumlare i södra Östersjön. Det är vad man beräknade fanns 1995. Det föds då ca 70 kalvar, och om man använder enprocentsmålet som maximal bifångst så får man kvar 663. Från det ska man sedan dra bort dem som dör en så kallad naturlig död av ålder, och kvar har vi en ökning av beståndet med 18-20 tumlare per år av grundpopulationen på 600.
Detta gör att jag blir bekymrad när jag läser Centerns och Moderaternas särskilda yttrande om och mot förbud mot drivgarn. Det verkar som om de inte alls förstått den allvarliga situationen för tumlarna.
I dag är alltså ett av de största hoten mot tumlarna bifångsterna i fisket. En tumlare jagar ofta i samma områden som fiskare lägger sina nät, eftersom både fiskare och tumlare vet var det finns mest fisk.
De flesta bifångade tumlarna har fastnat i stormaskiga nät som drivgarn för lax eller bottengarn för torsk. Därför är det välkommet att drivgarnsfisket i Östersjön ska fasas ut med början 2005 och vara klart 2008. Vi i Vänsterpartiet hade hoppats på en snabbare utfasning men nådde inte ända fram i EU.
När det gäller det som togs upp om att det bara fanns redovisad en fångst av tumlare under den senaste tidsperioden - jag kommer inte ihåg antalet år - har det kanske viss betydelse att tumlarna är statens vilt, vilket innebär ett visst merarbete eftersom de ska skickas in. Det är inte säkert att alla som fångas kommer att redovisas.
</anforandetext>
<intressent_id>0883123676901</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01MJU20</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>131073</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09130/#anf258</protokoll_url_www>
</anforande>
