<anforande>
<dok_hangar_id>2348169</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09130</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:130 Torsdagen den 17 juni</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>130</dok_nummer>
<dok_datum>2004-06-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En hållbar svensk politik i fråga om valar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>49B3686A-7ABD-4995-8BA6-8B59039E6995</anforande_id>
<anforande_nummer>254</anforande_nummer>
<talare>GUNNAR GOUDE (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag kände mig närmast uppmanad att reagera på det som Jan-Olof Larsson sade här om Miljöpartiets inställning när det gäller moratoriet. Det är kanske mer en skrivteknisk fråga, men jag tycker också att det handlar om hur man deklarerar sin grundsyn i frågan.
Är det inte så att när du tänker på de här frågorna så gäller det mera praktiskt vad man genom samverkan med andra länder kan komma fram till, och av den anledningen lägger du dig i en position där man kan tänkas komma fram och låter därmed bli att deklarera det som man egentligen skulle vilja ha, nämligen ett moratorium? Läget är sådant, både historiskt och utvecklingsmässigt med hänsyn till vilka djur vi har att göra med, att ett moratorium egentligen är det som man skulle vilja ha.
Jag hoppas alltså att vi kan dela den synpunkten. Om det sedan av förhandlingsstrategiska skäl är så att man vill gå in på ett så kallat hållbart nyttjande, så är det väl tänkbart att man tvingas till det.
</anforandetext>
<intressent_id>0281408160607</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01MJU20</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>131069</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09130/#anf254</protokoll_url_www>
</anforande>
