2348169 GR09130 Riksdagens protokoll 2003/04:130 Torsdagen den 17 juni 2003/04 130 2004-06-17 00:00:00 En hållbar svensk politik i fråga om valar föredragning av utskottsärende med eventuell debatt A0270C2D-A245-4A24-8A43-4583F25065E8 253 JAN-OLOF LARSSON (s) s Herr talman! Det är i dag Islands nationaldag, och vad den här riksdagen diskuterar och beslutar just i dag i den här frågan bryr sig nog islänningarna bra mycket mer om än vad svenskarna gör. När jag har varit ute och pratat om valfrågan i Sverige har det inte varit många som har vetat om att vi har valar längs vår kust, att vi har över 9 000 tumlare vid västkusten och att det faktiskt dyker upp en och annan delfin och emellanåt också en späckhuggare. Så är dock faktiskt fallet. Som här har sagts gav riksdagen för ett år sedan regeringen i uppdrag att skyndsamt för riksdagen redovisa den svenska politik i valfrågor som förts under de senaste tio åren samt att lägga fram förslag om hur den framtida politiken ska utformas och organiseras. Vi har nu också hört att regeringen till och med har fått beröm för sitt arbete med detta. Det var första gången på två år som jag hörde Sven Gunnar Persson berömma regeringen. Jag tror att den tog till sig det. I propositionen redovisas också hur århundradets överexploatering av valbestånden har lett till en mycket kraftig minskning av beståndens storlek och utbredning. Det är framför allt en alltmer effektiv jakt på val som nästan utrotat bestånden, men även senare tiders miljöförstöring är en stor bidragande faktor. I betänkandet finns det ett antal reservationer, av vilka jag ska kommentera några. Jag vill dock först yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Herr talman! Sverige påverkas direkt av försöken att minska bifångster av tumlare runt vår kust. EU:s ministerråd antog under våren en förordning som ska minska bifångster av småvalar inom fisket. Detta innebär att det senast år 2008 blir förbjudet att fiska med drivgarn i Östersjön. De konsekvenser detta får för yrkesfisket har redan i dag delvis mötts genom att laxfisket i ökad utsträckning inriktas på kustfiske. Genom en lång övergångsperiod kommer fiskarna att kunna ställa om till andra redskap och fiske efter andra arter. Dessutom kommer fisket utmed kusten att gynnas av denna förändring. Kristdemokraterna har i en reservation begärt att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag till hur berörda fiskare ska kompenseras fullt ut för eventuella förluster på grund av fattat EU-beslut. I de fall det skulle finnas någon fiskare som inte har möjlighet att ställa om till annat fiske och som eventuellt drabbas ekonomiskt förutsätter jag att myndigheten i fråga använder de medel som finns tillgängliga i strukturfonderna för fisket. Det är för mig en självklarhet. Regeringen har i diskussionerna inom EU också bidragit till att EU-medel kan användas i ökad utsträckning. Sverige intar nu efter ett långvarigt moratorium, ett tillfälligt stopp, när det gäller valjakt - och i enlighet med alla tidigare regeringars strävan - en position där vi åter kan diskutera en eventuell återgång till en jakt på valar. Detta har sin grund i behovet av att stärka Internationella valfångstkommissionens, IWC:s, roll genom att alla valfångstländer deltar i IWC:s arbete och till fullo accepterar en ny förvaltningsplan för valarna. Grunden för en eventuell återgång till valjakten är att vi internationellt kommer överens om en förvaltningsplan för valarna och att ingen jakt kan ske som inte fullt ut grundas på vetenskapliga bedömningar. En förvaltningsplan för valar bygger på samma principer som för torsk, varg, björn och så vidare. Det gäller att bygga upp ett bestånd som är biologiskt säkert innan det kan förekomma någon kommersiell jakt. Men accepterar man en förvaltningsplan så accepterar man också att vi kan nå ett stadium där det kan ske en kommersiell jakt. Vi kan inte bara plocka russinen ur kakan. När IWC omprövade moratoriet 1990 agerade såväl Japan och Norge som Island för ett avslutande. När så inte blev fallet lämnade Island IWC. Risken är uppenbar att om vi inte lyckas få igenom en ny förvaltningsplan i IWC, kan återigen Japan och andra valjaktsländer ta sin mats ur skolan och lämna organisationen. Folkrättsligt finns då inga hinder för dessa länder att bedriva en mycket omfattande valjakt. Sker detta är IWC helt uddlöst och valbestånden utom all kontroll. Miljöpartiet har ställt sig bakom en moderatmotion som motsätter sig en förvaltningsplan och vill att riksdagen och regeringen ska driva frågan om ett fortsatt moratorium. Detta strider mot principen om ett hållbart nyttjande som alla länder, inklusive Sverige, skrivit under både i Rio 1992 och i Johannesburg förra året liksom i många andra fördrag. Dessutom strider det mot vad jag tidigare anfört, nämligen att det skulle utsätta världens valbestånd för en mycket stor risk. Visst kan Sverige driva opinion mot valjakt, men vi kan inte styra besluten i Norges, Islands, Japans eller andra valjaktsländers parlament. Dessa regeringars fortlevnad är inte beroende av det svenska Miljöpartiets eller den svenska riksdagens stöd, och därför är det svårt att ställa ultimativa krav på dem. Herr talman! I och med att jakttrycket minskat på valarna har det uppstått en möjlighet för en viss tillväxt av antalet djur. Valarna har genom sin storlek och sitt beteende alltid fascinerat människan. Valbeståndens kollaps under 1900-talet innebar en vändpunkt i synen på valjakt. Genom att ha varit skyddade från jakt har flera valbestånd ökat, och möjligen har valarna också blivit mer orädda. Detta har öppnat vägen för en snabbt växande marin ekoturism, där valskådning utgör ett av de största inslagen. Totalt omsätts 1 000 miljoner amerikanska dollar av tio miljoner deltagare i 87 länder eller territorier. Verksamheten ökar med omkring 12 % per år. Det är sannolikt att valskådning även rent ekonomiskt ger större vinning än vad en möjlig valjakt i dag hade gett. Det finns ett antal utvecklingsländer som har möjligheter att utveckla turismen inom denna sektor, och därför är det bra att den svenska regeringen avser att stimulera denna utveckling genom Sida. Vi som bor på västkusten och har möjlighet att se valar på svenskt vatten kan vittna om vilken upplevelse det är att se ett hundratal tumlare komma upp och bryta havsytan. Att försöka utveckla denna verksamhet inom turismen genom att ge stöd i form av kunskapsöverföring och information som finns inom de statliga verken till företag som vill dra nytta av den naturresurs som finns utefter vår kust är bra. De farhågor som moderaterna i sin reservation ger uttryck för, att det skulle startas någon form av konkurrerande statsstödd valskådningsverksamhet, är nog närmast att betrakta som ett bottennapp. Herr talman! Om Sverige ska kunna bidra till att stärka valbestånden i världshaven är det viktigt att vi lyckas skapa ett IWC där de viktiga valfångstländerna är med och ställer sig bakom en förvaltningsplan som bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga bedömningar och att vi lyckas stoppa den miljöförstöring som i dag utgör ett allt större hot mot världens valbestånd. Världens valbestånd utgör en uppmärksammad och omistlig del av världens biologiska mångfald. Jag vill sluta med att tacka alla ledamöter och ordföranden för ett trevligt år och önska en god sommar. Tack ska ni ha! 0544046588414 GR01MJU20 N 2010-01-01 00:00:00 131068 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09130/#anf253