<anforande>
<dok_hangar_id>2348169</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09130</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:130 Torsdagen den 17 juni</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>130</dok_nummer>
<dok_datum>2004-06-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>926FD0A0-5A5A-4AE8-8D4D-95B592E0DAD3</anforande_id>
<anforande_nummer>227</anforande_nummer>
<talare>SVEN GUNNAR PERSSON (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Vad jag reagerade på i jordbruksministerns anförande är det som hon nämnt i alla anföranden som jag hört henne hålla, nämligen att nu kan bönderna producera det som konsumenterna vill ha, inte producera det som ger mest bidrag. Det är i det avseendet som jag gör tolkningen om de Pavlovska hundarna.
När det gäller den nationella reserven är det ingen som nämnt 20 % storlek, utan det gällde en 20-procentig stödminskning. De som får mer än 20 % minskning skulle kunna komma i fråga för den nationella reserven. Vi får tydligen inget besked om hur man tänkt utforma den nationella reserven. Att den ska finnas är vi överens om. Men hur mycket ska man behöva förlora i det nya systemet för att kunna få kompensation, en stötdämpare, från den nationella reserven?
Frågan var om jordbruksministern kan garantera att det nationella kuvertet i framtiden inte kommer att användas till överföringar från produktionsjordbruk till miljöprogram.
</anforandetext>
<intressent_id>0758217192418</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01MJU22</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>131042</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09130/#anf227</protokoll_url_www>
</anforande>
