2348166 GR09127 Riksdagens protokoll 2003/04:127 Måndagen den 14 juni 2003/04 127 2004-06-14 00:00:00 Svar på interpellation 2003/04:503 om åtgärder mot "ålderism" interpellationsdebatt EF3CE109-DF57-48BC-A34A-61FEA9261EAF 91 SVEN BRUS (kd) kd Fru talman! Socialministern och jag ser säkerligen i grunden rätt lika på denna problematik. Det finns kanske inte så stora skillnader i inställning till frågan som sådan, men det är ändå en viss skillnad på vad detta så småningom leder fram till. Nu är det ju socialministern som regerar och lägger fram de förslag som vi här i riksdagen ska ta ställning till. Det är där som jag känner att bristerna finns. Vi har diskuterat dessa frågor i Äldreberedningen, och de har upptagit väldigt mycket av vår tid. Äldreberedningen handlar i stort om våra attityder till äldre, hur vi ska forma ett samhälle som accepterar alla människor och som visar alla människor respekt, precis som socialministern säger här. I de diskussionerna kommer man in på attityderna, som jag sade tidigare, men också på lagstiftningen. I beredningen hade vi en mycket bred samsyn mellan alla partier när det gällde kampen mot den negativa "ålderismen". I ett av våra 100 förslag, nr 36 närmare bestämt, säger vi att en lagstiftning mot åldersdiskriminering bör införas i Sverige. Detta är alltså alla riksdagens partier överens om. Då kan man fråga sig varför det går så sakta med att komma framåt i den här frågan. Varför släpar just Sverige efter med att implementera den EU-stadga som antogs i Nice redan i december 2000? I den stadgan, kap. 3 artikel 21, står det att diskriminering på grund av ålder ska vara förbjuden. Där sägs vidare att unionen erkänner och respekterar de äldres rätt att leva ett värdigt oberoende liv och delta i det kulturella och sociala livet. Det är bra att det sägs i regeringsformen sedan 2003 att samhället ska motverka diskriminering av människor på grund av ålder. Men varför går det så trögt, socialministern, med den samlade lagstiftningen där ålder inlemmas som en av flera diskrimineringsgrunder? Jag har diskuterat den här frågan i kammaren vid två tillfällen tidigare. Första gången var i november 2001 då jag diskuterade den med statsrådet Mona Sahlin. Hon sade då att regeringen hade en hög ambitionsnivå. Till juli 2002 skulle ett utredningsförslag presenteras. Därefter skulle det "inte handla om långbänk, utan här sker det relativt raskt". Detta är direkt citerat ur protokollet. Nästa gång möttes Lars Engqvist och jag i den här talarstolen i maj 2003 och konstaterade att frågan då låg kvar i den parlamentariska Diskrimineringskommittén och att regeringen hade valt att prioritera andra, i och för sig angelägna, diskrimineringsgrunder och skjutit frågan om åldersdiskriminering framför sig. Jämfört med den raska takt som Mona Sahlin signalerade på hösten 2001 kommer det alltså att ha gått minst sex år mellan Sveriges anslutning till EU-stadgan i Nice till ett implementerande av förbud mot åldersdiskriminering i svensk lagstiftning. Min fråga här i dag, i juni 2004, är denna: Tycker statsrådet Lars Engqvist att takten i den här processen ger ett intryck av att regeringen ser frågan som angelägen och prioriterad? 0375671185701 GR10503 N 2010-01-01 00:00:00 130359 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09127/#anf91