<anforande>
<dok_hangar_id>2348166</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09127</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:127 Måndagen den 14 juni</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>127</dok_nummer>
<dok_datum>2004-06-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2003/04:550 om patienträttigheter vad gäller läkemedel</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8BA711BB-EC00-4F74-80C6-995B3FFF802E</anforande_id>
<anforande_nummer>113</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN-MARIA STALIN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Beträffande läkemedelsindustrin tycks vi vara ganska sams. Det får inte vara på det sätt som det har varit, nämligen att industrin har haft ett så stort inflytande. Det är bra att det har kommit i gång en stor debatt om det här. Så har det varit under en tid nu. 
Ibland går ju också läkemedel att helt ersätta genom livsstilsförändringar, och det borde man upplysa om att läkarna ska diskutera med sina patienter mera om. Vi brukar ju skoja och tala om motion på recept. Det är mycket man kan göra utan läkemedel. Men det kanske är svårt när man har korta stunder och det ska gå undan.
En sak är vi inte överens om, och det är hur man tycker att patientskadelagen och läkemedelsförsäkringen har fungerat. Man säger att det i stort sett har fungerat bra, men det har det inte. Brukarna har i alltför liten utsträckning kommit till tals. 
Det finns ett konsumentinstitut för läkemedel och hälsa som heter KILEN. Man hade en hearing den 19 april på ABF-huset här i Stockholm, och rubriken för den hearingen var "Att höra de ohörda". Jag var där. Ett antal människor kom till tals och beskrev sin kamp för att bli tagna på allvar efter att ha fått läkemedelsskador. 
Jag ser verkligen fram emot remissvaren. Det är ju i morgon som remisstiden går ut, och det ska bli spännande att läsa svaren.
Beträffande biverkningarna är vi lite mera samstämmiga. Det är oerhört viktigt att biverkningar rapporteras. KILEN säger att det bara är 5 % av Sveriges läkare som rapporterar biverkningar, och det är ju fruktansvärt skrämmande. Men man kanske enkelt skulle kunna hjälpa till lite med det när en läkare förskriver ett läkemedel. Läkaren kan berätta om läkemedlet, berätta om biverkningar, be att patienten ska höra av sig om det blir biverkningar och så vidare så att patienten är mer inställd på det. Läkaren har ju egentligen skyldighet att rapportera om biverkningar. Det blev väldigt tydligt på hearingen också att det behövs andra rutiner. Det finns alltså en hel del att göra på det området.
Det är ofta människor blir ineffektivt medicinerade, felaktigt medicinerade eller får för mycket medicin. Jag har läst en siffra på att man förlorar ungefär 10 miljarder på alla de här felaktigheterna, så det vore alltså en ekonomisk vinst om man kom till rätta med de här biverkningarna.
</anforandetext>
<intressent_id>0186490041606</intressent_id>
<rel_dok_id>GR10550</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>130381</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09127/#anf113</protokoll_url_www>
</anforande>
