<anforande>
<dok_hangar_id>2348154</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09115</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:115 Torsdagen den 13 maj</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>115</dok_nummer>
<dok_datum>2004-05-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetstagarinflytande i europabolag och övrig arbetsrätt m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3853DAD0-186C-4674-8CC1-51D2E559A946</anforande_id>
<anforande_nummer>23</anforande_nummer>
<talare>ANDERS WIKLUND (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag förstår inte riktigt, Ulf. Den rädsla som både du och jag är orolig för har sin grund i en osäkerhet i anställningen, om man får behålla jobbet eller inte. Tvåpersonsundantaget spelar en mer avgörande roll ju färre anställda det är i företaget. I stora företag har tvåpersonsundantaget egentligen ingen betydelse alls. Men i ett litet företag med fem sex anställda är det en påtaglig risk att drabbas och råka riktigt illa ut om man är uppkäftig mot arbetsgivaren eller ifrågasätter lönevillkoren och anställningsvillkoren. Självklart är det så. Risken ökar ju med antalet anställda i omvänd ordning så att säga. Där är ju tvåpersonsundantaget det riktigt stora problemet. Det tycker jag ändå att du borde inse och dra slutsatser av, eftersom du liksom jag delar oron för att få arbetsplatser som kännetecknas av mer tystnad.
</anforandetext>
<intressent_id>0926555793514</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01AU4</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>129086</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09115/#anf23</protokoll_url_www>
</anforande>
