<anforande>
<dok_hangar_id>2348154</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09115</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:115 Torsdagen den 13 maj</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>115</dok_nummer>
<dok_datum>2004-05-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetstagarinflytande i europabolag och övrig arbetsrätt m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1FB7153D-6053-4639-8980-F5090964B35D</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>ANDERS WIKLUND (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Ulf, jag lyssnade till ditt anförande. Jag konstaterar att du delar min oro över arbetsplatser som blir tystare på grund av att människor befinner sig i osäkra anställningar och är oroliga över om de ska få fortsätt anställning. Det leder naturligtvis till en rädsla att ifrågasätta arbetsvillkor, lönevillkor och mycket annat på arbetsplatsen. Det får till följd att arbetsplatserna blir tystare. Det tror jag är helt riktigt. Det är skönt att höra att du delar den oron.
Min fråga till dig Ulf är: Tror inte du att tvåpersonsundantaget på små arbetsplatser kan skapa precis samma rädsla hos människor att ställa krav, ifrågasätta, engagera sig fackligt och så vidare? Tror inte du att det är samma mekanismer som verkar, att osäkerheten om man får behålla jobbet eller inte på grund av tvåpersonsundantaget skapar ökad rädsla hos arbetstagarna? Det är en rimlig hypotes att samma mekanismer verkar i båda fallen. Om du är orolig i ena fallet bör du väl också vara orolig i det andra.
</anforandetext>
<intressent_id>0926555793514</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01AU4</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>129084</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09115/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
