2348154 GR09115 Riksdagens protokoll 2003/04:115 Torsdagen den 13 maj 2003/04 115 2004-05-13 00:00:00 Arbetstagarinflytande i europabolag och övrig arbetsrätt m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt F8DA6018-7766-460C-9157-118A14CBFC03 20 ULF HOLM (mp) mp Herr talman! Då har vi kommit fram till den årliga debatten om arbetsrätten och de berömda undantagen i turordningsreglerna. Jag vill till att börja med, herr talman, säga att jag fullt ut stöder de motioner och reservationer som Miljöpartiet har, men för tids vinning vill jag bara yrka bifall till reservation 11 under punkt 12 samt reservation nr 17 under punkt 22. Jag ska börja med att lyfta upp frågan om tidsbegränsade anställningar och de anställningsformer som finns. I dag finns det elva stycken olika former. Det är i dag uppenbart att företag och myndigheter faktiskt systematiskt har börjat utnyttja vikariat, provanställningar, projektanställningar och så vidare på ett sätt som inte var tänkt från början - så kan man säga om man ska vara snäll. Om man ska vara lite mer konspiratorisk säger man: De har börjat utnyttja detta på ett väldigt oseriöst sätt. I vissa situationer kan tidsbegränsade anställningar vara helt okej, till exempel för ungdomar som jobbar under loven. Och det behövs naturligtvis vikarier när någon är sjuk och så vidare. Sedan finns det givetvis också personer som gillar att jobba i olika projektformer. Men i dag är det samtidigt så att nästan 600 000 personer har denna osäkra anställningsform, det vill säga ej tillsvidareanställning. Inte minst bland kvinnor inom LO-kollektivet finns det i dag många som har vikariat och andra tillfälliga jobb. Många företag väljer i dag att endast ta in folk vid produktionstoppar i stället för att tillsvidareanställa dem. Unga människor anställs i stor utsträckning i olika tidsbegränsade anställningar. Fasta arbeten erbjuds sällan till dem som är under 25 år. Antalet tidsbegränsade anställningar har ökat markant sedan 90-talet. Detta är ett problem som vi inte kan blunda för. Undersökningar visar att drygt 95 % av alla tillfrågade svenskar vill ha ett fast jobb, en så kallad tillsvidareanställning. Men de får inte detta, vilket resulterar i otrygga anställningsförhållanden och ett otryggt liv, vilket ger stress och ohälsa som en följd. Detta är i dag ett av de största problemen på svensk arbetsmarknad och för svenska arbetstagare. Därför hoppas jag att det snart ska komma ett förslag från regeringen, ett initiativ för att just få bort alla de här otrygga anställningsförhållandena. Detta sades för övrigt också i förra årets berömda debatt, men ingenting har hänt på denna punkt, men vi väntar otåligt på initiativ. Ett annat stort problem är tystnaden på arbetsplatserna. De anställda är rädda för att framföra kritik mot sin arbetsgivare. Många arbetsgivare i dag kräver tystnad och lojalitet av sina medarbetare, såväl inom den privata som inom den offentliga sektorn. Rädslan för att kritisera är störst bland kvinnor, äldre arbetstagare och administrativ personal. De som arbetar i tidsbegränsade anställningsformer har svårast att säga ifrån. Ju osäkrare anställning desto svårare är det att framföra sin kritik. Både yttrande- och meddelarfriheten är reglerad i grundlagen och gäller bara i förhållande till offentliga arbetsgivare. Detta bör givetvis också gälla den privata sektorn. Miljöpartiet anser sålunda att regeringen måste ta ett initiativ och återkomma med ett förslag om denna ändring. En bra arbetsrätt är en förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad. Livskraftiga små och medelstora företag är av avgörande betydelse för landets utveckling. Den gamla arbetsrätten, innan undantagen för två nyckelpersoner infördes i LAS, var inte bra, eftersom den enbart tog sikte på förutsättningarna för de stora företagen medan de små företagen av naturliga skäl hade svårare att anpassa sig till just denna lagstiftning. Ett litet företag har inte samma möjligheter som ett stort företag att genom omplacering behålla nyckelpersoner med en viktig yrkesmässig kompetens. Det undantag som vi från Miljöpartiet tillsammans med de fyra borgerliga partierna drev igenom för några år sedan var därmed ett av flera sätt att stimulera såväl småföretagande som små företags möjlighet att klara sig i konjunkturcykler. Häromveckan hade Socialdemokraterna en uppmärksammad tillväxtkongress. Jag följde den väldigt noga utifrån ett perspektiv. Vid förra kongressen sade man nämligen: Vi ska bli småföretagarnas parti. Därför är det väldigt märkligt att höra retoriken och läsa i papperen inför det här betänkandet. Det som kommer fram är att de små företagen oftast utmålas som ytterst oseriösa företagare som behandlar sina anställda utifrån en slit-och-släng-mentalitet. Är det Socialdemokraternas nya sätt att se på småföretagen? Jag vill helst inte tro det. Såväl socialdemokrater som vänsterpartister tycks tro - framför allt är det intressant utifrån Vänsterpartiets retorik - att det är de stora företagen som är det viktigaste, storföretagen, de multinationella företagen. Smaka på det, Anders Wiklund! Det borde vara småföretagen som är en av de viktigaste företagsformerna. Turordningsreglerna ska finnas kvar. Därmed inte sagt att all arbetsrätt ska se ut som den gjort hittills. Det finns vissa delar i arbetsrätten som bör förändras, framför allt för att förhindra diskriminering i olika former. Miljöpartiet värnar särskilt rätten för gravida och föräldralediga men också äldre och tjänstlediga. Här måste en förändring komma till stånd. Det är dags att vi får en regelförändring. Det är snart fyra år sedan som vi införde de nya reglerna för småföretagen. Utifrån den debatt som rådde då kan man helt klart säga att det inte har blivit så jäkligt som en del framförde. Framför allt påstod både socialdemokrater och vänsterpartister att hela arbetsrätten och anställningstryggheten skulle raseras. Har det blivit så? Nej, naturligtvis inte. Från borgerligt håll vill man fortfarande förändra arbetsrätten. De har en reservation, nr 1, som går ut på att förändra arbetsrätten och som jag från Miljöpartiets sida inte vill ställa mig bakom. Den är så allmänt hållen att jag tror att man vill gå in och göra andra förändringar också. Jag och Miljöpartiet vill specifikt identifiera de problem som behöver åtgärdas, inte riva upp hela arbetsrätten. Det tror jag är fel utveckling. Därför kan jag inte tänka mig att gå med på de borgerligas reservation nr 1 i det här fallet. Det steg som vi tog att undanta två personer från turordningsreglerna räcker. Det behövs inte fler förändringar inom detta område. Det har varit viktigt för småföretagen att undanta två personer för att de ska våga nyanställa och skapa fasta arbeten. En rapport från Arbetslivsinstitutet visar att 36 % av alla anställda vill byta arbeten i dag, men de vågar inte på grund av regeln sist in först ut. För dem har undantagen betytt en skillnad till det bättre. Unga människor med stark färsk utbildning vågar nu söka sig till ett litet företag. De åker inte med nödvändighet ut först om företaget skulle behöva dra in på personal. Det påstods och påstås fortfarande att undantaget skulle drabba gravida och föräldralediga. Det är ett generellt problem, inte kopplat till undantagen. En rapport från SCB visar att risken att bli arbetslös fördubblas när man väntar barn. Risken är fortsatt stor när man är hemma med barnet. Det är upprörande. Det är också därför som Miljöpartiet och de fyra borgerliga drev igenom att vi vill ha ett stärkt skydd för gravida och föräldralediga. Detta var i april 2001. Vi väntar fortfarande ivrigt på att Socialdemokraterna ska komma med ett lagförslag, framför allt i en fråga som de tycks vara så väldigt intresserade av och ständigt tar upp i diskussionen. Ändå händer det ingenting. Jag hoppas att det snart ska komma. Utredningen Hållbar arbetsrätt är klar. Den slår fast att det inte behövs några förändringar på denna punkt i dagsläget. Det påstås också i debatten att invandrare skulle drabbas särskilt hårt. En rapport från Stockholms universitet visar att invandrare oftare blir av med jobben än svenskar när facket förhandlar om uppsägningar enligt LAS. Ojämlikheten är lagvidrig och upprörande men har fortfarande ingenting med undantagsregeln att göra. Den beror på hur fackförbund och arbetsgivare har agerat vid förhandlingar dem emellan. Undantagen gynnar tvärtom invandrare som kommer sent in på en liten arbetsplats. De har nu har en verklig möjlighet att få vara kvar om företaget måste skära ned. Låt oss kombinera dessa undantagsregler med de antidiskrimineringslagar som vi redan drivit igenom i riksdagen och de vi nyligen föreslagit i olika riksdagsmotioner. Det påstås att sjukskrivningarna skulle öka betydligt. Socialdemokraterna presenterade i sin skrift om ohälsa i arbetslivet kravet på att ta bort undantagen i turordningsreglerna som ett sätt att öka tryggheten och minska stressen på arbetsplatserna. Hur ser statistiken ut? Enligt SCB:s senaste statistik kan man snabbt konstatera att det är i de små företagen med under 10 anställda som sjukfrånvaron är som lägst medan sjukfrånvaron är som störst hos arbetsgivare med över 100 anställda. Dessutom, vilket också är intressant, har sjukfrånvaron i de små företagen minskat sedan undantagsreglerna infördes. Jag vill gärna höra Socialdemokraterna förklara detta. Det är inte minst intressant om man frågar sig vilka de stora företagen är. I många fall är det den offentliga sektorn där sjukfrånvaron är betydligt högre. Det finns ingen grund att påstå att små arbetsplatser blivit mer otrygga och stressiga på grund av undantagen, inte heller att småbarnsmammor systematiskt skulle sägas upp. 0584183916016 GR01AU4 N 2010-01-01 00:00:00 129083 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09115/#anf20