<anforande>
<dok_hangar_id>2348153</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:114 Onsdagen den 12 maj</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>2004-05-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Strategisk exportkontroll 2003 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FCA8D693-D725-4188-B251-1651FB8A80DB</anforande_id>
<anforande_nummer>183</anforande_nummer>
<talare>CECILIA WIGSTRÖM (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Sverige är hittills ett land i viss mån förskonat från våld. Här begås våldsbrott dagligen i form av rån, hot och mord, men vår befolkning är inte utsatt för den vapenmakt som styr i länder slitna av inre väpnade konflikter, krig och terrorism. Hittills är vi ett land förskonat från sådant våld, till skillnad från Spanien, Irak, USA, Israel, Kenya, Thailand, de palestinska områdena, Turkiet, Ryssland och Saudiarabien. Listan på länder som är drabbade av sådant våld skulle kunna göras ännu längre.
Det sista land jag nämnde är Saudiarabien. Jag ingick i den riksdagsdelegation som besökte landet för två veckor sedan. Vi var där för att diskutera demokratiska reformer med det styrande rådet, Shura Council. Tyvärr fick vi också uppleva de terrordåd som drabbar landet. 
Vid lunchtid satt jag och åt i en restaurang då plötsligt ljudet av en explosion kom svepande in bakom mig. Ett fönster gick upp. Jag visste meddetsamma att det var en bomb. En oro spred sig hos mig och i lokalen. En del sprang upp och ut för att ta reda på vad som hänt. Inom några minuter fick vi beskedet att det varit en bomb vid en byggnad tillhörande någon sorts säkerhetsmyndighet. Det var drygt 150 skadade och ett antal dödade meddetsamma. 
Jag upplevde det som mycket obehagligt, inte för att jag var nära. Jag fick olika besked på den punkten. Någon sade 500 meter, en annan en mil. Men ändå: Skulle fler bomber smälla? Var jag som utlänning måltavla? Jag kände tydligt av den rädsla som drabbar människor i våldsutsatta länder ständigt. Det är ständigt en rädsla som de måste leva med. Jag vågade knappt öppna det paket som en kvinna vi träffat tidigare hade lämnat in i hotellreceptionen. Låg det en bomb i det? Våra värdar hade åkt i väg med resväskorna för att checka in dem i förväg. Hade de lagt i en bomb?
Min rädsla var obefogad och irrationell. Jag kom att tänka på det Franklin D. Roosevelt sade 1933 och som finns inristat i hans monument i Washington: The only thing we have to fear is fear itself. På svenska blir det: Det enda vi behöver vara rädda för är själva rädslan. Jag tror han menar precis det som Bertrand Russell har uttryckt på följande sätt: Vi kan inte lita på att vare sig en man, folksamling eller nation agerar humant eller tänker sunt under påverkan av en stor rädsla.
Fru talman! Vapen i fel händer sprider rädsla. Därför är det oerhört viktigt att regelverket för svensk krigsmaterielexport fungerar och är restriktivt. Regeringens redogörelse i år är mer utförlig och informativ än tidigare. Det är ett rejält steg framåt, men det går att ta fler.
Det är åtta år sedan den nuvarande konstruktionen med Inspektionen för strategiska produkter och Exportkontrollrådet infördes. Med tanke på de förändringar som har skett i vår omvärld är det naturligt att en utvärdering nu sker. Vi har länge begärt och väntat på en sådan.
Sedan 1996 har svensk krigsmaterielindustri genomgått en dramatisk internationalisering understödd av successiva riksdagsbeslut. Sverige har undertecknat LOI-avtalet med fem andra länder, och inom EU finns numera ett samarbete inom detta område. Det är oerhört viktigt att vi inom ramen för det europeiska samarbetet jobbar för att den svenska restriktiva linjen ska gälla. Det gläder mig att det i EU-nämnden nyligen fanns en klar majoritet för att Sverige ska motsätta sig ett upphävande av EU:s vapenembargo mot Kina.
Internationaliseringen medför och har medfört - det är självklart - effekter på tolkningen av de svenska kriterierna för export, trots att regeringen hela tiden hävdat att ingen förändring skett eller kommer att ske. 
Det är dags att en helhetsbedömning av dessa effekter åter förs upp på riksdagens bord i samband med att förslagen med anledning av den pågående utredningen föreläggs riksdagen. Det handlar om regelverkets trovärdighet. Det får inte finnas en diskrepans mellan regelverkets ord och verkligheten.
Fru talman! Det är Folkpartiets känsla att tolkningen av exportkriterierna är föremål för en successiv tänjning. Eller också är det så att alltfler stater genomgår en sådan förändring vad avser demokrati och mänskliga rättigheter att de kan komma i fråga som köpare av svensk krigsmateriel. Det vore givetvis välkommet.
Alla dessa frågor jag här kort tagit upp måste utredningen titta på. När den är färdig i oktober i år bör den inom regeringen beredas skyndsamt så att vi i riksdagen så fort som möjligt får ta del av slutsatser och förslag. När det gäller krigsmaterielexport måste det råda största möjliga öppenhet - särskilt om förändringar.
</anforandetext>
<intressent_id>0992604658114</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01UU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>129008</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09114/#anf183</protokoll_url_www>
</anforande>
