<anforande>
<dok_hangar_id>2348153</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:114 Onsdagen den 12 maj</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>2004-05-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Strategisk exportkontroll 2003 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>439753E3-6886-41FE-B452-FFE6A4956DEA</anforande_id>
<anforande_nummer>174</anforande_nummer>
<talare>KENT HÄRSTEDT (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på alla reservationer.
Det vi behandlar här i dag är inga enkla frågor. Svensk vapenexport ska vara restriktiv, och Sverige ska även i fortsättningen vara militärt alliansfritt. Men för att säkra vår egen förmåga att försvara oss krävs en viss export av vapen.
Alternativet vore att helt bekosta all utveckling och vapenproduktion själv eller att gå in i en militär allians. Det är inga acceptabla alternativ. Vapenexport bör vara tillåten, men den ska inte bedrivas i kommersiella syften. Svensk vapenexport ska enbart tillåtas av säkerhetsskäl.
Varje beslut om vapenexport bör fattas från fall till fall. I besluten måste vi eftersträva en balans mellan våra säkerhets-, försvars- och utrikespolitiska intressen. I en och samma situation kan vissa delar av riktlinjerna tala för fortsatt export, medan andra talar emot. Därför är ofta frågan om vapenexport en svår avvägning.
En väpnad konflikt reser alltid frågan om huruvida krigsmaterielexporten från Sverige bör stoppas. Regeringen, eller Inspektionen för strategiska produkter, ISP, måste därför noga väga olika saker mellan varandra.
Det gäller å ena sidan de åtaganden som Sverige har med andra länder för att trygga vår egen framtida materielförsörjning och å andra sidan riktlinjerna, som säger att ny export bör nekas till länder som befaras bli indragna i väpnad konflikt. I denna bedömning är det inte möjligt att utesluta den ena eller andra delen.
Ett exportstopp riskerar att få långtgående försvars- och säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige. För det första skulle vi exempelvis själva kunna drabbas av leveransstopp. För det andra skulle inget land våga lita på kontrakt med svensk industri, vilket skulle omöjliggöra framtida export. För det tredje klarar knappt något land i världen att tillverka komplexa vapensystem ensamt, förutom möjligtvis USA. Samarbete är därför imperativ, ett samarbete som gör det ytterligare problematiskt att strypa exporten till viktiga samarbetsländer. Alternativet är som sagt att bli medlem i en militär allians, och det är inte något som jag ser som ett alternativ.
Det är mot bakgrund av dessa övervägningar som vapenexporten ska ses. För tillfället pågår en omfattande utredning som har tillsatts av regeringen för att utreda förutsättningarna för den framtida svenska exportkontrollen och ramarna kring den. Utredningen ska vara klar den 15 oktober 2004.
Utgångspunkten för utredningsarbetet utgörs av de förutsättningar som gäller för den svenska utrikes-, försvars och säkerhetspolitiken samt Sveriges internationella åtaganden på exportkontrollområdet.
Utredaren ska kartlägga förändringarna som har skett i det internationella samarbetet och utvecklingen inom vapen- och krigsmaterielindustrin. Utifrån kartläggningen ska sedan en granskning göras av de instrument som i dag används i den svenska exportkontrollen. Utredaren ska också se över gällande författning och riktlinjer samt lämna förslag om ändringar som kan behövas.
Fru talman! Värdet av den totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel, inom och utom riket, under 2003 visar en ökning med 53 % jämfört med 2002. Värdet av de faktiska exportleveranserna av krigsmateriel under 2003 visar en ökning med 88 % jämfört med föregående år, räknat i löpande priser.
Värdet av de beviljade utförseltillstånden år 2003 uppgick till 9 021 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 53 % jämfört med 2002. Värdet för 2003 ligger över det genomsnittliga värdet under den senaste tioårsperioden med undantag för 2001, då tillstånd beviljades för två särskilt stora exportaffärer. Värdet av de beviljade utförseltillstånden varierar kraftigt år från år medan värdet av de faktiska leveranserna uppvisar mindre variationer. Förklaringen till detta är att ett enskilt utförseltillstånd ofta fullföljs genom delleveranser under två eller flera år. Exporten av krigsmateriel från Sverige är begränsad, och enstaka försäljningar av större system kan orsaka kraftiga svängningar i den årliga statistiken.
Fru talman! Riktlinjerna för svensk krigsmaterielexport innebär att en helhetsbedömning ska göras som omfattar flera relevanta faktorer. I underlaget för denna helhetsbedömning ingår, vid behov, en redovisning av den politiska situationen i mottagarlandet. Det gäller aspekter såsom styrelseskick men också situationen vad gäller pressfrihet, yttrandefrihet, den politiska oppositionens ställning och andra faktorer. I de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport framhålls den särskilda vikt som vid bedömningen av varje utförselärende ska fästas vid respekten för de mänskliga rättigheterna i mottagarlandet. Utförseltillstånd för nya leveranser bör inte lämnas i de fall där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Detta är i linje med de värderingar som präglar vår politik och syn på samhället här hemma såväl som i relation till andra stater.
Den säkerhetspolitiska situationen i Europa och vårt närområde har genomgått grundläggande förändringar sedan den nu gällande lagen om krigsmateriel förbereddes, beslutades och därefter trädde i kraft för mer än tio år sedan. Denna förändring pekar på nödvändigheten av en bred och omfattande utredning på området. Det är därför bra att en samlad översyn nu äger rum.
När det gäller utgångspunkterna för detta tittar man naturligtvis på de förändringar som har skett sedan muren föll och sedan Warszawapakten föll ihop och många av våra nära länder demokratiserades. Det skulle till exempel för 15 år sedan inte ha varit möjligt för oss att exportera vapen och krigsmateriel till Polen.
De internationella politiska förändringarna i Europa och omvärlden, liksom det svenska EU-medlemskapet, har lett till att det är nödvändigt med en politik som tar stor hänsyn till ömsesidiga beroendeförållanden stater emellan. Samtidigt måste vi också formulera vår politik i enlighet med våra nationella intressen.
Min förhoppning är att utredningen kommer att presentera ett samlat grepp kring de frågor som väcks när omvärlden har förändrats. Utgångspunkten utgörs av de förutsättningar som gäller för den svenska utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiken och Sveriges internationella åtaganden på exportkontrollområdet. Det finns därför ingen anledning att föregripa det omfattande utredningsarbete som nu pågår.
Jag vill därmed avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i sin helhet och avslag på alla reservationerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0910241260018</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01UU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>128999</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09114/#anf174</protokoll_url_www>
</anforande>
