2348149 GR09110 Riksdagens protokoll 2003/04:110 Torsdagen den 6 maj 2003/04 110 2004-05-06 00:00:00 Vissa elmarknadsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 89633D6D-0FE4-4220-8819-C5B586CE8AA6 44 INGEGERD SAARINEN (mp) mp Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1. Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men det kan inte sägas annat än att de här reservationerna kring elleverantör och anläggningsregister skulle bli betydligt mindre viktiga, för att inte säga att de inte skulle ha någon större betydelse, om man skulle ändra elmarknaden. Det är ju det jag vill. Jag anser att elmarknaden bör reformeras. Den nuvarande ellagstiftningen fyller inte avsedd funktion. Syftet med dagens regelverk är att skapa konkurrens genom att konsumenterna ska byta mellan olika leverantörer av el. Detta är i realiteten en omöjlighet i och med att elmarknaden är ledningsbunden. Den nuvarande marknaden med leverantörer och leverantörsbyten är inget annat än en administrativ kuliss. Vid sidan av denna kulissmarknad har även en spotmarknad upprättats för handel med fysisk el. Det är på spotmarknaden som den faktiska konkurrensen uppstår på elmarknaden, inte i den handel som förekommer enligt regelverket. Bakgrunden är att el produceras och konsumeras i samma ögonblick och därför även måste handlas och prissättas momentant. På spotmarknaden handlas och prissätts elen per timme, vilket är det närmaste momentan handel vi kan komma i dag. Ett annat sätt att uttrycka sig är att man på spotmarknaden handlar medeleffekt per timme. Denna prisbildning på effekt har en avgörande betydelse för elmarknadens funktion och förmåga att skapa balans mellan utbud och efterfrågan. Den nuvarande ellagstiftningen skapar ett fundamentalt problem vad avser prisbildningen. Dagens elmarknad inbjuder nämligen till att teckna avtal med fast pris på leveransen av el oavsett vad priset är på effekt vid ett visst tillfälle. Man kan säga att konsumenterna har möjlighet att handla effekt gratis, vilket innebär att det aldrig kan uppstå någon prisbildning på effekt i konsumentledet. Följden blir att konsumenterna saknar incitament att spara på effekt, men även att det saknas marknadsmässiga möjligheter att ta betalt för investeringar i effektproduktion. Marknaden saknar förmåga att skapa balans mellan utbud och efterfrågan. Problemet blir ännu större av att passiva, lågförbrukande konsumenter på dagens marknad subventionerar aktiva konsumenter som byter leverantör. Konsumenter som förbrukar stora mängder el kan på så sätt handla effekt gratis till ett förhållandevis lågt energipris. Problemet förvärras dessutom när marknaden börjar närma sig effektbrist. En ond cirkel uppstår, där effektbrist leder till ökad effektbrist i och med att högre effektpriser på spotmarknaden ökar intresset för att handla energi till fast pris. Den nuvarande lagstiftningen låser på det här sättet elmarknaden till en avtalsform som skapar sämre konkurrens, minskad effektivitet, högre elpriser och en ökad risk för marknadskollaps. Jag har svårt att förstå hur den här marknaden kan beskrivas som väl fungerande. Genom att avskaffa kulissmarknaden öppnar vi elmarknaden för handel och prisbildning på effekt i stället för energi. Den fysiska elen handlas med strömbrytaren. Det skapar förståelse för hur elmarknaden faktiskt fungerar. Att ansluta sig till nätet är att ansluta sig till handeln och prisbildningen på spotmarknaden. Att tända en 60-wattslampa är att handla 60 watt, det vill säga effekt. El handlas momentant och per objekt som slås på och av med strömbrytaren. På en effektmarknad blir det också naturligt att betala extra för att prisförsäkra effekt. En villaägare kan till exempel behöva prisförsäkra tio kilowatt elvärme mot priser som överstiger 40 öre per kilowattimme och för detta betala en begränsad premie. Men det stora flertalet lågförbrukande konsumenter har troligtvis inget behov alls av att köpa prisförsäkringar. De konsumenterna utgår från sina renodlade elinköp när de väljer om och hur de ska prisförsäkra sig. Då skapas en marknad där kostnaderna fördelas på ett rättvist sätt mellan olika elanvändare. En majoritet av utskottets ledamöter tycker att den reform som jag här förordar skulle innebära en dramatisk förändring av det gällande regelverket. Jag menar att det är fråga om en förhållandevis liten förändring, men den ger stora, positiva effekter för elmarknaden. Ett av argumenten mot reformen är att konsumenterna inte skulle ha möjlighet att byta elleverantör och att den därmed inte skulle vara förenlig med EU:s elmarknadsdirektiv. Men man kan ju konstatera att dagens elleverantörer i realiteten inte kan sälja fysisk el utan endast prisförsäkringar på energi. Det är ju vad de säljer. En reformerad marknad med betydligt större möjligheter för konsumenterna att fritt välja hur de ska prissäkra sin el borde alltså inte strida mot EU:s regelverk. Jag vill även framhålla att den svenska, och nordiska, elmarknaden hörde till de första att avregleras och att de i stor utsträckning har stått modell vid utformningen av EU:s regelverk. Upptäcks allvarliga brister i det svenska systemet bör de naturligtvis rättas till så att avregleringen inom EU kan ledas i rätt riktning. Jag ställer mig också frågande till flertalet av de slutsatser som presenterats i de tidigare nämnda rapporterna från Elforsk och från riksdagens utredningstjänst som utskottet refererar till. Riksdagens utredningstjänst invänder exempelvis att industrin inte skulle kunna teckna bilaterala avtal, och därmed riskera högre elpriser, om förslaget ensidigt skulle införas i Sverige. Men det finns ingenting som hindrar bilaterala affärsuppgörelser. Snarare blir det ju avsevärt enklare att genomföra affärer när elen levereras över spotmarknaden och affärstransaktioner sker med finansiella avtal. Utskottets majoritet menar att det är positivt att marknadens utformning ifrågasätts och att dess funktion kontinuerligt skärskådas. Det håller jag med om. Men de senaste åren har Sverige översvämmats av utredningar som alla utan undantag påstått att konkurrensen på elmarknaden fungerar bra. Den sista i raden är utredningen från Elforsk och riksdagens utredningstjänst. Man kan undra vad syftet med allt detta utredande har varit. I samtliga fall har utgångspunkten varit konsumenternas frihet att välja mellan fiktiva leverantörer på en låtsasmarknad för elleverans. I övrigt har analyserna grundats på bedömningar av marknadsmakter ur ett energiperspektiv, trots att den relevanta konkurrensen sker i en effekthandel på spotmarknaden. Det har skapat en helt missvisande bild av konkurrensförhållandena på elmarknaden. En utredning som särskilt bör nämnas är den så kallade Elkonkurrensutredningen. Här var det huvudsakliga budskapet att det inte finns några fundamentala funktionsfel på elmarknaden. Samtidigt ansågs effektbalansproblemet ligga utanför utredningens uppdrag. Det är förhoppningsvis ett lågvattenmärke för svensk offentlig utredning. På den nuvarande elmarknaden finns ingen marknadsmässig lösning på effektproblemet. Sammanfattningsvis kan sägas att den modell jag förordar innebär att elmarknaden omformas till en effektmarknad mot bakgrund av att el definitionsmässigt är effekt. Det innebär att ett regelverk bör utformas så att nätbolagen debiteras spotpris för inmatad el och debiterar konsumenterna spotpris för levererad el och nätförluster. Nätbolagen får inte samordna sin verksamhet med verksamheter som har med prisförsäkringar att göra. Handeln med och försäljning av prisförsäkringar bör regleras av värdepapperslagstiftningen. 0235494367806 GR01NU11 N 2010-01-01 00:00:00 128672 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09110/#anf44