2348149 GR09110 Riksdagens protokoll 2003/04:110 Torsdagen den 6 maj 2003/04 110 2004-05-06 00:00:00 Vissa utrikeshandelspolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 0637BDD1-F509-4B83-8DA0-D4729FB7CACE 121 INGEGERD SAARINEN (mp) mp Fru talman! En modell passar inte alla. Rättvisa spelregler som ger u-länderna utrymme att själva välja strategi utifrån sina förutsättningar och som gynnar hänsynstagande till miljön utgör en central faktor för fattiga länders möjlighet till en positiv utveckling. De internationella handelsfrågorna är därför till och med viktigare än biståndet för att bekämpa fattigdom. Handel kan vara en oerhört mäktig kraft som bidrar till fattiga länders utveckling genom ökade exportinkomster och arbetstillfällen. Men handel kan också leda till ökad fattigdom, upprätthållande av orättvisa maktstrukturer eller rovdrift på både människor och miljö. Det är därför viktigt att skilja på medel och mål. Ökad handel eller friare handel är inte mål i sig men kan vara ett viktigt medel. Avgörande är på vilka villkor som handeln sker och vilka effekter den får. Det är viktigt att de internationella handelsrelaterade frågorna löses så att en hållbar utveckling främjas. Handelsreglerna bör utformas så att de i första hand gynnar fattiga länder och folkgrupper. Så är det inte i dag. Därför har folkrörelser världen över ifrågasatt de regler som i dag styr världshandeln och bland annat ställt krav på utvärderingar av handelsreglernas effekt på u-ländernas utveckling och om de bidrar till eller motverkar möjligheterna att uppfylla FN:s millennieutvecklingsmål. Sverige har en ny politik för global utveckling. I den ingår även handelspolitiken. Också handelspolitiken är därför en viktig del i att FN:s millenniemål uppfylls. En gemensam utgångspunkt för Sveriges politik är de mänskliga rättigheterna - politiska, sociala, ekonomiska och kulturella - så som de beskrivs i FN:s deklarationer. Och målet är en hållbar global utveckling. Med detta avses enligt FN:s kommission för miljö och utveckling "en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för kommande generationer att tillfredsställa sina behov." FN-kommissionen betonar att särskilt de grundläggande behoven för världens fattiga måste ges allra högsta prioritet. En hållbar utveckling innebär inte bara en långsiktig hushållning med naturresurser utan också demokratiska system med hög delaktighet, respekt för mänskliga rättigheter och en rättvis fördelning av tillgångar, så att alla människor både i dag och i morgon tillförsäkras möjligheter att få sina grundläggande behov tillfredsställda. Mat och vatten är inte bara handelsvaror utan också mänskliga rättigheter. Därför är det ett problem att handelsregelverket inte underordnas regelverken för FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och miljöskydd. Inom WTO har avvecklingen av handelshinder blivit ett mål i sig, och hänsyn till de effekter som detta får för miljön eller för de fattigas utvecklingsmöjligheter har fått en underordnad betydelse. Det saknas ännu genomgripande utvärderingar av vilka konsekvenser WTO:s regelverk fått för fattiga och marginaliserade grupper, för miljö, för utveckling, för mänskliga rättigheter och så vidare. Kommerskollegiums utredning redovisade tyvärr bara effekterna på u-ländernas handel, inte på deras utveckling. Om hållbar utveckling ska bli ett reellt mål för de globala regelverken måste de multilaterala överenskommelserna om miljö, jämställdhet, utveckling, hälsa, arbete och mänskliga rättigheter i ett första steg överordnas WTO-reglerna. Det är handelsreglerna som måste anpassas och inte tvärtom. Endast så kan inriktningen i WTO:s inledningstext, att handelsreglerna ska bidra till en hållbar utveckling, bli verklighet. Miljöpartiet menar att de obalanser till u-ländernas nackdel som finns i nuvarande avtal behöver ändras. Och vi menar att det ska göras gratis. För detta krävs en stor portion politiskt mod, att regeringarna i nord sätter de fattiga ländernas intressen före de inhemska särintressen som gynnas av dagens spelregler. WTO bör inte starta nya förhandlingar inom de så kallade Singaporefrågorna, i synnerhet inte förhandlingar om ett nytt investeringsavtal som enbart skulle gynna multinationella storföretag. Ska den nuvarande WTO-rundan leva upp till sin ambition att vara en utvecklingsrunda måste konkreta framsteg kunna visas upp där u-länderna har haft en reell möjlighet att påverka förhandlingarna och där resultatet är något som gynnar fattiga länders och folkgruppers intressen. Sverige har inte längre någon egen handelspolitik eftersom det är en exklusiv kompetens för EU. Men Sverige bör inom EU motsätta sig att förhandlingsmandatet utvidgas. Sverige bör inom EU särskilt motverka att orättmätiga krav ställs på u-länder när det gäller marknadstillträde inom vattensektorn. Alla länder måste självklart få avgöra hur stor den offentliga sektorn ska vara och vilka områden som ska räknas dit. Det ska inte finnas några begränsningar i medlemsländernas rätt till inhemsk reglering. Varje medlemsland måste självt kunna bestämma innehåll och omfattning av de offentliga tjänsterna. De måste också bestämma vilka regler som ska gälla för att tillhandahålla dem. Enligt vår uppfattning bör den offentliga sektorn över huvud taget inte omfattas av tjänstehandelsavtalet GATS. Avtalet måste omförhandlas för att u-länderna ska få handlingsutrymme. De tvingande reglerna om ökad liberalisering bör tas bort, och det bör införas reella möjligheter att ånga sig och göra begränsningar i tidigare åtaganden om det skulle visa sig nödvändigt. Riksdagen och de svenska folkrörelserna är mycket intresserade av hur Sverige förhandlar inom EU. Öppenheten bör öka. Det här är inte bara en fråga för oss i näringsutskottet, för regeringen och för tjänstemännen på Utrikesdepartementet. Jag ser fram emot årliga skrivelser från regeringen så att vi kan debattera handelsfrågorna som en del av Sveriges nya politik för global utveckling med målet att FN:s millennieutvecklingsmål och målet om en global hållbar utveckling ska uppnås. Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 3, men jag står bakom även Miljöpartiets övriga reservationer. 0235494367806 GR01NU12 N 2010-01-01 00:00:00 128749 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09110/#anf121