2348149 GR09110 Riksdagens protokoll 2003/04:110 Torsdagen den 6 maj 2003/04 110 2004-05-06 00:00:00 Vissa utrikeshandelspolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 69BDFD18-5D60-4361-950E-331C2C0E9E11 117 EVA FLYBORG (fp) fp Fru talman! Jag ska uppehålla mig ett par minuter kring två väldigt viktiga frågor som vi debatterar här i dag, dels frihandeln i allmänhet, dels fri handel inom EU i synnerhet. Fru talman! Världen behöver mer, och absolut inte mindre, frihandel. I dag råder en växande insikt om att fortsatt globalisering och ökad frihandel är avgörande för välståndsutvecklingen i de flesta länder i världen. Om tillväxten i u-länderna ska kunna öka och om människorna där ska kunna ta sig ur den fattigdom de i dag lever i är interna reformer och framför allt ökade handelsmöjligheter helt avgörande. Frihandeln har till exempel varit en avgörande faktor för den svenska välfärdsutvecklingen sedan 1870-talet. Hade inte Sverige haft möjligheter att handla med omvärlden under vår industrialiseringsprocess hade vi inte uppnått det välstånd vi har i dag. Ökad frihandel är nödvändig för ekonomisk tillväxt, och tillväxt i sin tur är ett villkor för fattigdomsbekämpning på sikt. De internationella handelsfrågorna är därför av avgörande betydelse för kampen mot fattigdom och långt viktigare, fru talman, än allt bistånd sammantaget. Målet för WTO-avtalen är att höja levnadsstandarden i medlemsländerna, säkerställa full sysselsättning, öka realinkomsterna och efterfrågan och öka produktionen och handeln. Men om det här ska bli möjligt måste Sverige även fortsättningsvis delta mycket aktivt i arbetet med att förbättra det multilaterala handelssystemet och samtidigt stärka förtroendet för det såväl hos handelspartner som hos allmänheten. Här tycker jag ändå att vi har en ganska bra samsyn inom näringsutskottet och i Sveriges riksdag. Fru talman! Ganska nyligen havererade WTO:s så kallade utvecklingsrunda i mötet i Cancún. Det här är ett mycket allvarligt bakslag när det gäller ansträngningarna att liberalisera världshandeln, och det är särskilt ett bakslag när det gäller hoppet om ett genombrott beträffande de varugrupper som är särskilt viktiga för att u-länderna ska få tillträde på EU-marknaden. Här bär EU, USA och Japan, tycker jag, ett mycket stort ansvar. Samtidigt visar ändå u-länderna en aldrig tidigare skådad kraft och sammanhållning. Det är möjligt att det här gynnar u-ländernas intressen på längre sikt, trots allt, men det är till priset av förluster under minst två, tre år, kanske längre. En annan mycket allvarlig effekt av det här kan bli att WTO-systemets globala karaktär bryts ned, fragmenteras och ersätts av en mängd bilaterala handelsavtal av mer eller mindre nykolonial karaktär. De här bilaterala avtalen är alltså problematiska utifrån WTO-synpunkt men även på annat sätt. Genom EU:s handelsavtal med länderna i tredje världen har handelshinder avskaffats för många varor men knappast för de varukategorier som är viktigast för utvecklingsländerna. Även bortsett från den viktigaste aspekten att förekomsten av många regionala frihandelsarrangemang tenderar att underminera det globala handelssystemet är alla dessa preferensavtal som EU har ofta mycket krångliga och svåra att administrera i exportländerna men också inom EU självt. EU:s protektionism på jordbruksområdet gör det omöjligt för hundratals miljoner människor att höja sin levnadsstandard genom export till EU till exempel. I en rapport från Världsbanken från hösten 2003 betonas att sänkta jordbrukssubventioner och tullar skulle kunna lyfta drygt 140 miljoner människor ur fattigdom och hopplöshet. Det motsvarar nästan hela Nordafrikas folkmängd. Fru talman! Jag ska ge ett jämförelsetal. EU betalar mer än sex gånger mer i jordbrukssubventioner än vad EU ger i bistånd. Det är siffror som det tål att tänkas på. Fru talman! En verklig avreglering av EU:s jordbrukspolitik måste någon gång påbörjas, och ju förr desto bättre. Frihandeln måste öka. Sverige måste inom EU än mer intensivt driva på för att den inre marknaden ska öppnas för u-ländernas produkter. Vi i Folkpartiet anser att Sverige ska verka för ett borttagande av tullar, subventioner och kvoter senast år 2015. Om andra länder gör liknande medgivanden som Sverige i frihandelsvänlig riktning skulle det innebära en kraftfull stimulans av de fattigaste ländernas tillväxtmöjligheter. Fru talman! Vi liberaler menar att samarbetet inom EU utgör en mycket viktig grund för Sveriges fortsatta ekonomiska utveckling och välfärd. Nationsgränserna betyder i dag allt mindre, och internationellt samarbete är avgörande för våra möjligheter att bygga ett ekonomiskt uthålligt och välmående samhälle. Den inre marknaden och den ekonomiska integrationen utgör på flera sätt grunden och startpunkten för EU-samarbetet. Skattepolitiken utgör en viktig del i den ekonomiska politiken och när det gäller att finansiera offentliga utgifter. Vi vill dock lyfta fram ett mycket viktigt undantag. Vi tror att det är nödvändigt att införa gemensamma miniminivåer för miljöavgifter för att komma åt gränsöverskridande miljöförstöring. Av samma motiv som vi vill använda oss av majoritetsbeslut för regler i syfte att komma åt andra gränsöverskridande problem kan man behöva ekonomiska styrmedel i form av miljöavgifter. Andra gränsöverskridande problem är vi väl medvetna om, till exempel kriminalitet, brottslighet. Fru talman! EU:s medlemsländer har beslutat att med hjälp av mätbara kriterier, så kallad benchmarking , göra regelbundna uppföljningar av det nationella arbetet inom social- och arbetsmarknadspolitiken, och vi tror att det är en bättre väg att gå än att i detalj lagstifta om en enda europeisk politik. Länderna har mycket att lära av varandra, och vi liberaler är emot en uppifrånkommande likriktning av till exempel grundskola, barnbidrag, dagisavgifter och föräldraledighet. Frågor av den karaktären ska inte tillhöra EU:s uppgifter. Här bör i stället närhetsprincipen tillämpas så långt det är möjligt. Det blir då rätt nivå för att utkräva ansvar. Fru talman! Jag slutar där och vill också ställa mig bakom och yrka bifall till reservation nr 6. 0401150407611 GR01NU12 N 2010-01-01 00:00:00 128745 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09110/#anf117