<anforande>
<dok_hangar_id>2348148</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:109 Onsdagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>2004-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Djurskydd m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E1F7FC42-EDDE-48CF-87C2-39B3A09A1EF6</anforande_id>
<anforande_nummer>209</anforande_nummer>
<talare>LEIF BJÖRNLOD (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag har förstått det. Men det är kortsiktigt att bara se till nästa generation. Jag skulle vilja se en halv miljon år framöver. Jag tycker att det känns viktigare. Men okej, det är en avlägsen vision.
Jag menar inte att vi ska sudda ut och jämföra människovärde med tallvärde och göra något slags vägning av det hela. Men vi ska acceptera att tallen faktiskt har ett eget värde, tillika med kackerlackan, tillika med Jan Andersson. Jag tycker att vi måste se till den starkaste kraften vi har på detta jordklot, nämligen egoismen. Det gäller inte bara oss. Egoismen gäller även tallen, växterna och djuren. De konkurrerar sinsemellan, och det gör vi också. Vi gör det som arter och individer. Den formen av konkurrens accepterar vi. I fråga om att ensidigt se att jorden bara är till för människan, betänk att vi inte har levt här mer än en mycket liten del av jordens livstid.
</anforandetext>
<intressent_id>0381231495405</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01MJU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>128624</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09109/#anf209</protokoll_url_www>
</anforande>
