<anforande>
<dok_hangar_id>2348148</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:109 Onsdagen den 5 maj</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>2004-05-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Verksamheten i Europeiska unionen under 2003</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6B15F203-38F4-463D-A54F-54537FEB9E42</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>ALICE ÅSTRÖM (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Också jag ska börja med att välkomna de nya medlemsländerna. Vi ser ett Europa där murarna har rasat och där människor i dag har gjort sina val. De vill gå med i den europeiska unionen och vara med i den europeiska gemenskapen. Vänsterpartiet som ett EU-kritiskt parti har stått bakom den utvidgning som nu görs. Vi har stött de länder som har valt att gå med i den europeiska unionen. Det är viktigt.
Fru talman! Jag tror att de tio nya länderna har mycket att bidra med i det nya Europa. Jag tror att de tio nya länderna har erfarenheter och kunskaper med sig som kan göra EU till ett bättre EU. Framför allt tror jag att de nya länderna som så hårt har kämpat för sin självständighet, sitt nationella självbestämmande och för att behålla sin nationella särart när de nu har valt att gå in i den europeiska unionen också har sin starka självständighet och sin starka känsla för att kunna behålla beslutsmakt också hos det egna folket.
Vi tror som EU-kritiskt parti att de nya länderna kan vara med och bidra till att utveckla EU på de samarbetsområden där det behövs samarbete. Men de kan också vara till stöd och hjälp för att inte lämna de nationella parlamenten efter sig och överlåta all makt till EU.
Fru talman! Diskussionen om öppenheten, det öppna Europa och det demokratiska Europa har växt och kommer att fortsätta att växa. Det är oerhört viktigt att man har med den debatten även i framtiden. Det handlar om de rivna murarna. I dag bygger EU också upp murar mot människor från andra länder som försöker fly in i Europa. De flyr från krig, förtryck och förföljelse. Där är inte diskussionen om de öppna gränserna. Där är inte diskussionen om den öppna famnen och att man gemensamt ska bygga upp ett Europa. Det är snarare så att EU sluter murarna mot de flyktingströmmar som finns.
I diskussionen om solidaritet med människor måste solidariteten sträcka sig längre än bara till de länder som finns i EU. Solidariteten måste sträcka sig längre än till bara de nya länderna. Solidariteten måste sträcka sig längre än bara till de länder som kommer att ansöka och bli medlemmar i framtiden. EU behöver bli ett öppnare EU också mot resten av världen.
Fru talman! När vi i dag debatterar verksamheten i Europeiska unionen under 2003 är det ett av de få tillfällen då vi egentligen debatterar EU-frågor här i riksdagens kammare. Debatten handlar egentligen om den verksamhet som har varit under 2003, men alla tar också tillfället i akt att lyfta upp de frågor som vi ser framöver.
Jag vill i det här sammanhanget yrka bifall till reservation 4, även om vi givetvis står bakom alla andra av våra reservationer i betänkandet.
Jag ska gå in på frågan om konventet och regeringskonferensen.
När det gäller konventet och regeringskonferensen har vi under ett flertal år sett en utveckling där EU:s institutioner får mer makt på riksdagens bekostnad. Vi ser en förflyttning. Vi har inte sett något tillfälle där beslut och makt flyttats från EU tillbaka till de nationella parlamenten. Varje beslut har i stället varit att de nationella parlamenten ger ifrån sig makt till EU.
Därför är det oerhört viktigt att man faktisk analyserar frågan och analyserar utvecklingen. Vi i Vänsterpartiet anser att den här utvecklingen bör motverkas. Men framför allt är det oerhört viktigt att man analyserar maktrelationerna mellan EU:s institutioner och de nationella parlamenten. Från Vänsterpartiets sida anser vi att det är ganska självklart att den författningsutredning som för närvarande sitter, med medlemmar från alla politiska partier i Sveriges riksdag, har en ambition att analysera frågan om maktrelationerna mellan EU:s institutioner och Sveriges riksdag i ett större sammanhang, inte på det styckevisa sätt som vi ser makt flyttas nu.
När det då gäller regeringskonferensen och konventet tycker vi att det är självklart att det nya EU:s grundlag ska ställas under folkets beslutandemakt. Vi har hört en mängd argument från talarstolen varför man inte skulle ha en folkomröstning. Det är argument som jag på många sätt faktiskt finner lite skrämmande. Folkomröstningen kommer inte att handla om grundlagen, utan den kommer att handla om ja eller nej, sägs det. Misstror verkligen de partier som är för denna utveckling inom EU och som är för grundlagen sin förmåga att nå ut till folket och tala om vad det är man ska folkomrösta om?
Ett annat argument är att det är ren politisk opportunism att kräva en folkomröstning och att de partier som kräver det gör det bara för att man vet att det kommer att bli ett ja i riksdagen men ett nej hos folket. Jag tycker återigen att den politiker som inte tror på sin förmåga att övertyga folket om vikten av EU-medlemskapet och en ny grundlag och som inte vågar låta saken prövas av folket snarare är någon som inte tror på demokratin och på att makten utgår från folket. 
För Vänsterpartiet är det självklart att frågan måste ställas under en folkomröstning. Det handlar faktiskt om att vi ska överföra maktbefogenheter från riksdagen till EU. Det borde vara självklart att folket får säga sin mening. Att säga att det valda parlamentet ska avgöra den här frågan handlar om att man menar att sitter man i parlamentet kan man lämna makten ifrån sig. Men det är inte parlamentarikernas makt som vi lämnar ifrån oss. Det är folkets makt som vi lämnar ifrån oss. Grunden i den parlamentariska demokratin är att makten utgår från folket och förvaltas av oss parlamentariker. Men i frågan om vi parlamentariker ska lämna ifrån oss makten till någon annan institution, där folket inte har samma beslutanderätt, måste folket ha rätten att säga sitt.
För Vänsterpartiet är det självklart att vi kräver en folkomröstning. De partier som så vältaligt har talat om EU:s vikt och utveckling och tron på EU:s positiva kraft i framtiden borde tro på sin förmåga att även övertyga svenska folket om det. Det är det som är demokratins grundprincip - att makten utgår från folket.
Sedan, fru talman, ska jag gå in på frågan om terroristbekämpning och säkerhets- och försvarspolitiken. 
I dag finns det en tendens, när man pratar om säkerhets- och försvarspolitiken, som innebär att ett nytt moment har kommit in i frågan. När man vill lyfta frågan om krishantering och försvarssamarbete för man även in terroristbekämpningen. För Vänsterpartiet är det ganska tydligt att vi inte vill ha en utveckling mot en gemensam säkerhets- och försvarspolitik. Vänsterpartiet försvarar den svenska alliansfriheten. Vi tror inte att terrorism bäst bekämpas med militära medel. Terrorism bekämpas bäst med demokrati och fattigdomsbekämpning och med polisiära medel. Det finns en risk när terrorism ska bekämpas med militära medel att man sätter rättssäkerhet och demokrati på undantag. Det har vi sett alldeles för många exempel på i terroristbekämpningens spår.
Fru talman! Jag ser att min talartid i stort sett är ute. Jag vill bara kort beröra några frågor som har varit uppe här, framför allt tjänstedirektivet. Där har man från borgerligt håll väldigt starkt betonat vikten av att EU:s tjänstedirektiv nu ska få råda i Sverige. För Vänsterpartiet är det självklart att säga nej till tjänstedirektivet. De borgerliga partierna, som i valet till Sveriges riksdag har fått nej till utförsäljningen och privatiseringen av den offentliga sektorn, använder nu EU och EU:s tjänstedirektiv till att bakvägen försöka föra in den borgerliga privatiseringspolitiken. Jag tror att ni snarare i valet till det svenska parlamentet får slåss för er privatiseringspolitik, för Vänsterpartiet kommer att slåss för att vi inte bakvägen ska föra in borgerlig privatiseringspolitik.
</anforandetext>
<intressent_id>042839539117</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01UU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>128425</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09109/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
