<anforande>
<dok_hangar_id>2348144</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:105 Torsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Fri- och rättighetsskyddsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5CFC7877-30BB-4648-879F-6C94B5DE8715</anforande_id>
<anforande_nummer>32</anforande_nummer>
<talare>LOTTA N HEDSTRÖM (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag fick inte någon mat alls på ett och ett halvt år. Det enda som fanns var ett salladsbord där vegetarianerna kunde plocka, och ibland fanns lite böngroddar också. Skolsköterskan sade att eleverna lätt kunde tillgodogöra sig en tredjedel av sitt näringsbehov genom att äta salladen.
Dessa rader skickades till Miljöpartiet från en studerande i Ronneby. Det tragiska är att de inte är unika. Brevhögarna växer hos oss med berättelser från arga, ledsna eller besvikna veganer. Deras skolgång ser ofta inte ut som de andra barnens och ungdomarnas. De får ingen ordentlig skollunch och tvingas försöka hänga med på eftermiddagens lektioner på mer eller mindre fastande mage varje dag. De tvingas till och med till läkare så att de kan få intyg att visa upp för skolbespisningen för att kunna försvara sin valda livshållning. Medvetna veganers etiska val respekteras inte. Skolbespisningen kanske till och med hävdar att mat som innehåller animaliska produkter är vegansk.
Diskrimineringen mot veganer i skolan, och på andra offentliga inrättningar också, och oviljan att respektera deras legitima behov tar sig många uttryck. Naturligtvis finns det ställen som är alldeles utmärkta på att servera även vegansk mat, och läkarintyg behövs inte överallt. Den självklara rätten att etiskt välja sin kosthållning respekteras också på ett växande antal skolor i dag. Men även om det inte är riktigt så illa överallt får det inte vara en anledning att inte agera mot särbehandling och orättvisor där de finns. Staten bör behandla alla lika, oavsett religiös övertygelse, hudfärg, kön och etiska ståndpunkter - så var det ju tänkt.
Men sanningen är att just veganer fortfarande i stor utsträckning särbehandlas negativt. På samma sätt, kanske av mer okunnighet än av illvilja, drabbas också de som av religiös övertygelse behöver särskild kost. Halal eller koscher kan vara okända begrepp på många ställen.
Det här är i grunden ett demokratiproblem som rör människors rätt och, i skolans fall, elevers möjlighet att på likvärdiga grunder tillgodogöra sig undervisningen. I reservation 6 kräver jag och Miljöpartiet att regeringen skyndsamt ska arbeta fram ett lagförslag som garanterar att vegetarianer och veganer får fullvärdig mat på skolor, behandlingshem och fängelser. Jag yrkar bifall till den reservationen.
I betänkandet behandlas även frågor rörande homo- och bisexuella samt transpersoner. Det handlar om att införa sexuell läggning som minoritetsgrund. Vi menar att man också ska titta över fenomenet 
queer
 och formulera åtgärder för att motverka tvingande heteronormativitet.
Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till nr 6.
</anforandetext>
<intressent_id>0699787174310</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01KU12</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>128141</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09105/#anf32</protokoll_url_www>
</anforande>
