2348144 GR09105 Riksdagens protokoll 2003/04:105 Torsdagen den 29 april 2003/04 105 2004-04-29 00:00:00 Internationella miljöfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 18D00FCB-F02C-4C88-B95B-D792F05ED9E9 168 BERNDT EKHOLM (s) s Fru talman! Det var några år sedan sist som utrikesutskottet hade ett betänkande om internationella miljöfrågor. Om jag minns rätt var det ett betänkande som ganska renodlat tog upp olika sakområden för miljön. Det här betänkandet är delvis skuret på en annan ledd. Vi får nu diskutera målfrågor, organisatoriska och finansiella frågor utöver en del olika ämnesområden. Jag tror att det är ganska välgörande att få lyfta upp sådana frågor. Jag tycker också att det finns anledning att göra klart att utrikesutskottets infallsvinkel på miljöfrågor inte är miljö- och jordbruksutskottets. Utöver det internationella perspektivet, vilket mycket väl miljö- och jordbruksutskottet också kan ha, är det fattigdomsbekämpningen, orättvisorna i världen och säkerhetspolitiska aspekter. Det är det vi försöker lyfta fram i vårt betänkande. Jag tycker, precis som Lotta N Hedström sade på slutet, att vårt betänkande innehåller oerhört mycket kunskap. Jag tackar dig, Eva Kvarfordt, för det mycket ambitiösa arbete som du har lagt ned här, särskilt mot bakgrunden av att du inte är den ordinarie föredraganden i utrikesutskottet utan jobbar med arbetsmarknadsfrågor. Jag vet efter samarbete med dig att du verkligen har ansträngt dig att hitta all denna kunskap. Här i kammaren är det inte så många som lyssnar. Det ser jag. Men till dem och dem som möjligtvis lyssnar på rummet eller händelsevis läser protokollet vill jag rekommendera att läsa det här betänkandet. Då får man lära sig lite nytt. Jag tänkte inte ge mig in på något direkt föredrag om miljöfrågor utan mer gå rakt på reservationerna och ägna tiden åt det som skiljer oss åt lite grann. Det första kapitlet handlar om målfrågor, framför allt millennieutvecklingsmålen men en del andra mål också. En viktig punkt som vi slår fast där - innan jag nämner något om en reservation - är att vi befinner oss långt från målen. Det utmanar oss till nya ansträngningar att försöka nå målen. Det är flera talare som har pekat på att det är viktigt. Sett i perspektivet att vi ligger så långt från målen behöver vi se miljöfrågorna som väldigt avgörande för den hållbara utvecklingen. Hållbar utveckling är ju inte bara miljöfrågor. Det är också ekonomi och sociala frågor. Eftersom vi ligger så långt från målen i miljön i förhållande till var vi ligger i ekonomiska och sociala frågor behöver vi inse hur avgörande de är och anstränga oss mycket mer på det här området än vad vi har gjort hitintills. Det finns en centerreservation som pekar på kopplingen mellan mänskliga rättigheter och miljöbistånd. Jag tycker att den är tillgodosedd i vårt betänkande. Den reservationen har redan ett svar i betänkandet. Det andra kapitlet handlar om det globala miljöarbetets organisation. Flera har varit inne på det. Jag tycker att vi i betänkandet erkänner att UNEP kanske är det bästa spåret för att skapa en starkare miljöorganisation - en världsmiljöorganisation, om man så vill. I stället för att skapa något nytt parallellt med UNEP, vilket också varit ett spår tidigare i debatten, är det bättre att bygga på UNEP och försöka göra om det till denna organisation. Det är ett svar på reservationen från Miljöpartiet som efterlyser detta. Jag tycker att det i allt väsentligt är tillgodosett i vårt betänkande. Vi svarar upp positivt mot det. Under samma kapitelrubrik tas den internationella domstolen upp, som också flera har varit inne på. Här har vi inte ändrat åsikt från majoritetens sida i förhållande till tidigare. Vi anser att det är mycket komplext att skaffa oss en ny struktur med en internationell domstol, och det sammanhänger med att vi har ungefär 200 miljöavtal. Jag vet inte om alla dessa avtal har tvistlösningsmekanismer, men jag antar att de flesta har det. Om vi ska skaffa oss en sådan här domstol måste varje sådan mekanism skrivas om så att domstolen kan gå in i stället. Det är en mycket komplex apparat. Det finns nog en hel del som talar för att det är bättre att försöka skärpa dessa avtal än att inrikta sig på en sådan här domstol. Mycket av detta sammanhänger naturligtvis också med frågan om det är realistiskt att få en förändring till en internationell domstol genomförd. Min bedömning är att motståndet i världssamfundet är så stort att det nu inte är tid att lägga ned någon stor energi på det. Det är bättre att försöka utnyttja de här tvistlösningsmekanismerna effektivt och kanske göra dem effektivare. Sedan har vi också i den internationella domstolen i Haag en miljökammare som i någon mån kan vara ett stöd. Det tredje kapitlet handlar om finansiella institutioner som Världsbanken, den globala miljöfonden och IMF. Här lyfts också fram att man vid världsmiljömötet i Johannesburg 2002 diskuterade nya finansiella mekanismer. Detta gjorde man också i Monterrey. Här finns en centerreservation som har flera olika perspektiv i sig. Den lyfter fram detta med hållbar utveckling som ett krav på Världsbanken. Den lyfter fram Agenda 21 som ett krav på Världsbanken och IMF. Den pekar också på ett rättighetsperspektiv för de två bankerna. Jag tycker att detta är tillgodosett i den text som vi har. Det finns också, vilket även flera andra motionärer lyfter upp, ett synsätt att Världsbanken inte till fullo har sagt att nu kör vi på det sätt som slutsatserna från Världskommissionen om dammar - en ganska tjock bok - säger. Jag tycker inte att det är märkligt om Världsbanken eller för den delen Sverige säger: Okej, det här är ett alldeles utmärkt upplägg. Det allra mesta kan vi leva efter. Men vi vill inte ansluta oss till det och på varje punkt leva precis efter det. Detta är trots allt inget de själva har utarbetat. De har varit med tillsammans med frivilligorganisationer och många andra. Det finns dock punkter i detta som kan ifrågasättas, och då tycker jag att man kan ha en viss respekt för att de inte till fullo har anslutit sig. Det är ju inte så att de förkastar dammrapporten. Det stämmer inte. I kapitlet om handel och miljö hävdar vi att handel och miljö ska vara ömsesidigt stödjande och att miljöavtalen och WTO:s avtal alltså ska stötta upp varandra. Vi pekar också på angelägenheten av att sekretariaten, särskilt miljösekretariaten, får en möjlighet att närvara vid handelsförhandlingarna. Här finns en miljöpartireservation där man visserligen erkänner detta med ömsesidigt stödjande men samtidigt vill slå fast att de internationella miljöavtalen bör ha företräde. Jag tycker att det ligger en del i detta långsiktigt. Vi bör arbeta i den riktningen att den fysiska miljön är det fundament vi står på, och sedan bygger vi ekonomi och andra saker på detta. Det är så verkligheten funkar. Men läget i dag är ju att väldigt många nationer vill ifrågasätta om dessa ens ska vara ömsesidigt stödjande. De vill att handeln ska ha företräde framför miljön. Då menar jag att vi måste börja med att bygga upp en respekt för att dessa båda ska stötta och hjälpa varandra - det ska inte vara så att handeln ska vara överordnad miljön - innan vi långsiktigt kan diskutera att miljön ska vara ett starkare fundament än handelsreglerna. Det finns också en miljöpartireservation om den inhemska livsmedelsproduktionen och garantier för denna. Jag tycker att vi i allt väsentligt i själva betänkandet har slutit upp kring sådana tankegångar. Sedan finns det ytterligare ett antal reservationer. Jag går rakt på dem, för nu har min talartid egentligen runnit ut så att jag inte hinner nämna något om kapitlen. Tiden går fort här. En vänsterreservation pekar på detta med vattenprivatiseringen. Det togs också upp i anförandet av Sermin. Här finns också en miljöpartireservation. Jag menar att majoriteten har samma grundläggande förhållningssätt men vill inte måla i svart eller vitt. Det kan finnas situationer där det faktiskt kan vara motiverat att acceptera en privatisering av vattendistributionen. Jag har själv i mitt arbete i Riksbankens Jubileumsfond, i ett sammanhang där jag är med, mött forskare som pekat på situationen i Tanzania, exempelvis Dar es Salaam, och hur dåligt regeringen skötte vattenhanteringen där. Där var det motiverat att komma in med alternativ. Man måste ju se till medborgarna i första hand och inte till staterna. Självklart ska det offentliga ha insyn i och kontroll över det här, men jag vill inte i varje läge avvisa detta. Centerpartiet tar upp det här med skogsstrategi. När det gäller de frågorna tycker jag i allt väsentligt att vi har levt upp till dem i vårt betänkande. Det allra sista är kapitel 7 som handlar om miljöfrågor i EU och där det finns ett par reservationer. Ingen från Moderaterna är här nu, men jag vill ändå säga att deras reservation innehåller både vin och vatten. Jag tycker att det kan vara motiverat med Baltic Ring, att vi samarbetar när det gäller energifrågor, men jag tycker inte att det är motiverat att satsa på storskaliga energisystem som kärnkraft. Kärnkraften är faktiskt omnämnd i det sammanhanget. Den sista reservationen, slutligen, är en centerreservation som tar upp miljöfrågorna i Östersjöområdet och pekar på att man vill bilda någon form av miljöunion. Jag tycker att vi är på väg åt det hållet att man kan tala om att vi har en "miljöunion" genom det arbete med hot spots som har förekommit, med Helcom och med Baltic 21. Vi är alltså på väg åt det hållet. Därmed vill jag avsluta mitt anförande, med ett visst tidsöverdrag som jag tackar så mycket för att jag fick göra. 0610573125306 GR01UU12 N 2010-01-01 00:00:00 128277 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09105/#anf168