<anforande>
<dok_hangar_id>2348144</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:105 Torsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationella miljöfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>56A26146-BB66-4121-B070-5D4A1B6E9247</anforande_id>
<anforande_nummer>162</anforande_nummer>
<talare>EWA BJÖRLING (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill börja med att säga att i det här betänkandet angående internationella miljöfrågor står Moderaterna bakom i stort sett alla delar angående mål, inriktning, internationella miljöfrågor, frågor om handel och miljö, vattenfrågor, jordbruksprodukter och klimatfrågor. 
Utrikesutskottet framhåller att miljöfrågorna är av fundamental betydelse för en hållbar utveckling. Därför börjar jag med att upprepa vad jag tidigare har sagt i den här kammaren: Hållbar utveckling är ett oerhört stort uttryck för mig: att någonting ska vara beständigt och hållbart samtidigt som man strävar efter utveckling. För mig är utveckling tätt sammankopplat med forskning, nydanande forskning. 
Nu, under 2000-talets början, vet man att människan består av mindre än 30 000 gener och att flera andra arter, vitt skilda från oss enligt vår uppfattning, består av ganska många likartade gener, vilket vi inte trodde förut. Man kan säga att vi i dag har ett slags instruktionsbok över kroppen. Ett annat exempel är att vi använder oss av stamceller för att vidare kunna utveckla medicinsk teknik för att hjälpa människor med svåra sjukdomar, av vilka det för många tidigare inte funnits bra terapeutiska möjligheter. Jag tror inte att den här typen av utveckling går att stoppa, och jag tycker inte heller att vi ska göra det. 
Men, fru talman, samtidigt som vi klarar allt det här kan vi inte lösa problemen med att få till en hållbar energiutveckling. Varför har vi inte kommit längre i vår forskning och skapat tillräckliga resurser för fler?
Fru talman! Den enda punkten vi reserverar oss på gäller miljöfrågor i Sveriges närområde. Vi behöver bygga ut infrastrukturen på energiområdet. Vi behöver upprätta en gemensam elmarknad kring Östersjön genom att elnäten binds samman. EU bör medverka till åtgärder som syftar till att höja säkerheten i omoderna kärnkraftverk under deras återstående driftstid och till ytterligare åtgärder som syftar till att ställa om energisystemen i Central- och Östeuropa.
I-världen borde också utnyttja avancerade kraftsystem och mer fokusera på kärnkraft och andra alternativa energikällor med tekniskt avancerade lösningar, därför att utveckling och introduktion av nya slag av kärnteknik bör främjas i stället för att motarbetas, eller rentav förbjudas, som läget är här i Sverige. Vad vi måste göra är i stället att se långsiktigt framåt, att använda och utveckla teknikerna i stället för att motarbeta vetenskapen inom kärnenergiområdet. 
Jag upprepar ännu en gång: Tillåt kärnteknisk forskning, och stimulera till nya former av energianvändning! Det är den enda vettiga vägen att möta framtiden. Kämpa inte emot utvecklingen inom det här området, som sker i dag, utan möt verkligen framtiden!
Fru talman! Jag tänker avsluta med att yrka bifall till vår enda reservation som heter nr 11.
</anforandetext>
<intressent_id>0784309503313</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01UU12</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>128271</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09105/#anf162</protokoll_url_www>
</anforande>
