<anforande>
<dok_hangar_id>2348144</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:105 Torsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Val och regeringsbildning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A87D247B-ED85-4617-894B-94A1B32F4953</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>MATS BERGLIND (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag förstår inte logiken i det här. Det enda man uppnår när man hävdar att regeringens alltid ska avgå efter ett val är att det blir en paus i regeringshanteringen. En avgående regering kan inte fatta några beslut och kan inte verkställa det som man är ålagd att göra till dess att riksdagen utser - som i det här fallet - med all sannolikhet samma regering. Man har då inte uppnått ett dugg, annat än några veckors handlingsförlamning. Och vad har vi vunnit med det?
Det finns ett instrument för riksdagen, som Kerstin Lundgren mycket riktigt sade. Har regeringen inte majoritet i riksdagen har riksdagen alla möjligheter att avsätta regeringen. Det, om något, är väl att ha makt.
</anforandetext>
<intressent_id>0780836041816</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01KU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>128123</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09105/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
