<anforande>
<dok_hangar_id>2348144</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09105</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:105 Torsdagen den 29 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>105</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Handlingsplan för åtgärder inom hästsektorn</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>ABFB150E-D4FC-4477-91E3-8BB982F17F9C</anforande_id>
<anforande_nummer>133</anforande_nummer>
<talare>ESKIL ERLANDSSON (c) replik</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tycker att Ann-Kristine Johansson på ett förnämligt sätt talar vackert om hästen och hästsporten. Men varför väljer Ann-Kristine Johansson som företrädare för majoriteten i utskottet då inte att lägga fram några konkreta förslag, så att vi kan uppnå allt det som hon pratar så vackert om?
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01MJU15</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>128242</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09105/#anf133</protokoll_url_www>
</anforande>
