<anforande>
<dok_hangar_id>2348143</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:104 Onsdagen den 28 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skadeståndsrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>78D9BD3E-2589-459F-9EFB-D664034B0B3E</anforande_id>
<anforande_nummer>195</anforande_nummer>
<talare>TASSO STAFILIDIS (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Då förstår jag att det egentligen är en symbolfråga eftersom man fortfarande enligt i dag gällande rätt har möjlighet att få ersättning för de psykiska besvär som man har åsamkats. Det finns så att säga ingen motsats. Det är en allvarlig fråga, och en fråga av stor vikt, att kunna få den här ersättningen. Utskottet har ingen annan synpunkt än att man ska kunna få det och att det redan ingår i den reglering som finns. Så då förstår jag att det just är fråga om symbolik att kalla det för sorg och saknad.
</anforandetext>
<intressent_id>0480384439015</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01LU24</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>128030</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09104/#anf195</protokoll_url_www>
</anforande>
