2348143 GR09104 Riksdagens protokoll 2003/04:104 Onsdagen den 28 april 2003/04 104 2004-04-28 00:00:00 Äktenskap, partnerskap och samboende föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 2FF510AC-7DD7-4FB0-BFE1-3F6B56CD99B4 140 ULF HOLM (mp) mp Fru ordförande! Det har varit en bra och viktig debatt. Från Miljöpartiets sida tycker vi att det är bra att det tillsätts en utredning om det här nu. Vårt parti har ju redan tagit ställning - också vi på partikongresser - för införande av en könsneutral äktenskapslag. Det var ett antal år sedan. Vi har inte haft någon diskussion i vår partigrupp. Eftersom vi är så eniga har det inte behövts en diskussion just inför denna dags omröstning i frågan. Låt mig inleda med att säga att för mig är den enda skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella att homosexuella föredrar en person av samma kön. Det är samma form av kärlek, vänskap, respekt, omsorg, lojalitet och ömhet i ett sådant förhållande som när det gäller heterosexuella. Jag kan också upplysa vissa i kammaren, framför allt Kristdemokraterna, om att det faktiskt finns homosexuella som har barn. Att i lagstiftningen ha äktenskap och registrerat partnerskap är en diskriminerande skillnad. Det är det som vi ska få bort, förhoppningsvis ganska snart. Som ett led i strävan att nå en icke-diskriminerande lagstiftning är det i dag fullt berättigat att kräva en äktenskapslag som gäller lika för alla oavsett sexuell läggning och könstillhörighet. Partnerskapslagen är ett historiskt viktigt och stort steg i arbetet för sexuellt likaberättigande, men i dag fyller den inte samma funktion. Den blir i stället en tydlig fingervisning om hur lagstiftningen skiljer på heterosexuella och homosexuella. Partnerskapslagen ses ju allmänt som ett andra klassens äktenskap, och så ska det inte vara. Miljöpartiet anser att det inte finns några sakliga motiv längre att behålla denna nuvarande ordning. Partnerskapslagen bör därför avskaffas. I stället bör en könsneutral äktenskapslag införas. Människor med samma kön får i dag inte manifestera sin kärlek eller ge varandra ett löfte med åtföljande rättsligt skydd som andra i lika stor utsträckning. Svenska kyrkan viger inte homosexuella på samma sätt som heterosexuella. Detta system anser jag vara förlegat. Staten och kyrkan är numera skilda från varandra, och det är dags att ta konsekvenserna av detta fullt ut. Att införa lagar mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet är bara meningsfullt till en viss gräns om man samtidigt har kvar system som är institutionellt och strukturellt diskriminerande. Det menar vi att dagens system är. Miljöpartiet vill därför införa ett system med en borgerlig vigsel, att två människor som vill vigas ska få samma civilrättsliga vigsel oavsett kön. Svenska kyrkans och andra samfunds vigselförrättande ska inte ha civilrättslig följd. Om enskilda trots allt vill ha en särskild ceremoni i ett samfund är det deras ensak. Det ska inte hänga ihop med skapandet av ett civilstånd. En sådan ny lagstiftning ska också fungera så att ett gift par där en av parterna är transsexuell inte ska behöva ta ut skilsmässa för att hon eller han ska kunna få ett nytt kön i juridisk bemärkelse. Miljöpartiet säger därför ja till den parlamentariska utredningen om könsneutrala äktenskap. Det är naturligtvis bra att det utreds ordentligt när det gäller de juridiska frågorna så att allting blir riktigt gjort. Men Miljöpartiets inställning är, som sagt, redan avgjord i demokratisk anda i vårt parti. Det verkar vara väldigt viktigt att poängtera den demokratiska andan i våra respektive partier i den här debatten. Det tycker jag nog att det är i alla politiska frågor som vi ska avgöra här. Det här betänkandet handlar om några fler frågor. Jag tänkte beröra några frågor på slutet, nämligen ändringar i namnlagen och frågan om retroaktiva namnbyten, punkterna 16 och 18. När det gäller ändringar i namnlagen anser jag att det bör vara tillåtet att byta förnamn till ett som man själv väljer. Enligt min mening ska namnlagens syfte vara att skydda barn ifrån att få namn som de kan få lida för senare i livet och att skydda från intrång i familjenamn. Bestämmelser i namnlagen ska inte hindra människor från att ta de förnamn de önskar. Endast immaterialrättsligt skyddade värden ska begränsa medborgarnas möjlighet att själv välja sina namn. Jag väljer dock inte att yrka bifall på just denna reservation. Jag vill bara göra er uppmärksamma på att det är Miljöpartiets uppfattning. Däremot vill jag yrka bifall till reservation 18 under punkt 21 om retroaktiva namnbyten. Det är en reservation från Tasso Stafilidis från Vänstern som bygger på en motion från Miljöpartiet. Den tar upp frågan om de personer som har genomgått könsbyte. Jag tycker att det är väldigt viktigt att lyfta fram denna fråga. Det är ett stort problem för de personer som genomgått könsbyte att inte kunna få sin namnidentitet ändrad retroaktivt. Problemet är särskilt stort när det gäller vissa handlingar såsom betyg och anställningsbevis. Därför anser jag att man bör se över detta skyndsamt när det gäller namnlagen. Den sista punkten gäller könsroller. Jag vill yrka bifall till reservation 19 under punkt 22. Också denna reservation från Vänsterns Tasso Stafilidis bygger på en miljöpartimotion. Jag tror att det är väldigt viktigt att se över lagstiftningen med ett queer -perspektiv. Queer handlar om att bryta ned den heteronormativitet som råder och ersätta den med ett samhälle där människor har rätt och bereds möjlighet att vara de som de egentligen är. De lag- och regelförändringar som görs framöver måste bygga på denna princip. Genom lagöversynen kan man enligt min uppfattning se vilka privilegier som faktiskt finns och ska brytas. Vidare anser jag att de socialt konstruerade könsrollerna hämmar både kvinnors och mäns möjligheter att fritt forma sina liv. För att förändra detta anser jag att det krävs en ständigt pågående fri diskussion, inte minst här i riksdagen, och ett medvetandegörande om könsrollerna i skolan, familjen och samhället i stort. Därutöver anser jag att sexfixeringen i medier och reklam måste stoppas. Det tror jag vi alla kan vara överens om i denna kammare. Det schabloniserade skönhetsideal för kvinnor och män som förmedlas via medierna och modeindustrin behöver ifrågasättas och diskuteras. Detta kan göras dels genom konsumentmakt och upplysning, dels genom att ge granskning av reklam och medier hårda och klara direktiv. Med det vill jag yrka bifall till reservation 19 under punkt 22. 0584183916016 GR01LU22 N 2010-01-01 00:00:00 127975 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09104/#anf140