<anforande>
<dok_hangar_id>2348143</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:104 Onsdagen den 28 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äktenskap, partnerskap och samboende</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3EA95D90-0323-4314-9BCE-7598490CB7AB</anforande_id>
<anforande_nummer>139</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE CARLSTRÖM (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag har sagt till andra som har frågat om det att det är lättare att diskutera tidsperspektivet när direktiven är klara. När man ser hur omfattande utredningen kommer att bli kan man göra upp ett tidsperspektiv. Det handlar också om hur stor utredningen blir och hur mycket material man behöver. Jag har lite svårt att bedöma detta. Trots allt vet man att utredningar ska göras på ett bra sätt. Man kan inte göra en utredning på ett halvår. Sedan ska det också vara remisstid. Då kan var och en räkna själv. Jag tycker att det viktiga är att göra ett bra arbete och inte slarvar ifrån, men det är inte ett arbete som behöver ta åratal, som skedde förr.
</anforandetext>
<intressent_id>0810673119603</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01LU22</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>127974</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09104/#anf139</protokoll_url_www>
</anforande>
