<anforande>
<dok_hangar_id>2348143</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:104 Onsdagen den 28 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äktenskap, partnerskap och samboende</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8DC81686-F121-455D-B69E-113E7C861E87</anforande_id>
<anforande_nummer>130</anforande_nummer>
<talare>ANNIKA QARLSSON (c) replik</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill tillägga att det finns en viktig skillnad. Det gäller inte mellan dig och mig i den här frågan, utan snarare gentemot tidigare talare och reservant till lagutskottets betänkande. Det handlar om att man med sina synpunkter och förslag vill begränsa andra människor. Man vill tvinga på andra människor sin uppfattning.
Det jag tycker att vi gör i vårt förslag är att vi öppnar för alla att ha rätten antingen det är ett enkönat par eller ett tvåkönat par att ingå samma lagliga form av äktenskap. Vi tvingar inte någon att ingå ett partnerskap. Vi öppnar i stället upp möjligheter.
Jag skulle vilja påstå att det är den största skillnaden mellan de två linjerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0962841101917</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01LU22</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>127965</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09104/#anf130</protokoll_url_www>
</anforande>
