<anforande>
<dok_hangar_id>2348143</dok_hangar_id>
<dok_id>GR09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:104 Onsdagen den 28 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äktenskap, partnerskap och samboende</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>38527D9C-AD15-4B27-A6A9-B642BDFB1E0A</anforande_id>
<anforande_nummer>108</anforande_nummer>
<talare>YVONNE ANDERSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Äktenskapet är en del av familjepolitiken för oss kristdemokrater. Barnens bästa är en grundläggande princip i vår familjepolitik. Det bästa för ett barn är att få växa upp i en nära relation med sina föräldrar. Barn har genom FN:s barnkonvention rätt att så långt som möjligt ha vetskap om sina föräldrar och att bli vårdade av dem. 
Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål är just omsorgen om barnen. Det vore mig fjärran att över huvud taget diskutera eller debattera äktenskapet utan att ha det ursprungliga ändamålet i sikte. Att diskutera äktenskapet och nöja sig med två vuxna människors relation till varandra är att göra det alldeles för lätt för sig.
Alla barn har en naturlig rätt att bli omhändertagna och omvårdade av sina biologiska föräldrar eftersom det är de som är orsaken till och ansvariga för barnets tillblivelse och existens. Äktenskapet ska så långt det är möjligt omge barnen med ett rättsligt och etiskt sammanhang enligt FN:s barnkonvention, som använt begreppet "familjemiljö". Det ska säkra deras rättigheter visavi sina biologiska föräldrar och tydliggöra föräldrarnas skyldigheter. Det unika i äktenskapet är just den reproduktiva förmågan, som gör äktenskapet till en unik grundbult i samhällsbygget.
Barn har också rätt till en manlig och en kvinnlig förebild. Även om inte alla barn har kontakt med både sin mamma och sin pappa ska staten inte medverka till familjebildningar där barn från början berövats rätten till en av sina föräldrar. Därför har Kristdemokraterna sagt nej till homosexuellas möjlighet till assisterad befruktning - alltså just för barnens skull. Samma resonemang förde vi när det gällde homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar. Riksdagsmajoriteten röstade dock igenom den lagändringen, tvärtemot en samlad barnexpertis.
Att slå vakt om äktenskapet är att slå vakt om barnens rättigheter. Det är den konsekventa linje som Kristdemokraterna fört i alla dessa frågor, och vi kommer fortsättningsvis att föra fram barnets perspektiv.
Stabila och fungerande familjer är bra både för barn och för vuxna och en förutsättning för ett gott samhälle. Historien visar att familjesammanhållning är bra både för en kulturs och för ett samhälles utveckling och tillväxt.
Familjer med äktenskapet som grund är stabilare än andra familjer som lever enligt juridiska samlevnadsformer. Enligt tillgänglig statistik är risken dubbelt så stor att barn till föräldrar som är sambor får uppleva att föräldrarna separerar jämfört med hur det är med barn vars föräldrar är gifta. Vid en separation är naturligtvis risken större att barnet förlorar kontakten med någon av föräldrarna.
Barnen har största möjligheterna att utvecklas och att mogna på ett positivt sätt i en stabil familjemiljö. Det är inte för nöjes skull som man i samband med utredningar, ansökningsförfaranden och personkarakteristika vill ha svar på frågan om uppväxtförhållanden och relation till far och mor. Fungerar inte familjen som bas fungerar heller inte samhället. När vi bygger familjer bygger vi också för ett gott samhälle. Därför är denna fråga om äktenskapet så oändligt mycket större än att tillgodose vuxnas intresse av manifestering av sin kärlek till varandra. Den handlar om barnens möjligheter till en trygg uppväxt och om hur samhället ska organiseras i små och trygga miljöer där såväl vuxna som barn upplever omtanke och kärlek men där det också krävs ansvar.
Fru talman! För oss kristdemokrater har alla människor samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell identitet. Därför är det viktigt att betona att homosexuella i Sverige sedan år 1995 får registrera sitt partnerskap med samma rättsliga skydd som gifta. Ett partnerskap har med några få undantag samma rättsverkningar som ett äktenskap. Det verkade min kollega från Folkpartiet här alldeles nyss inte ha kännedom om.
Med den likabehandling som i dag finns mellan äktenskap och registrerat partnerskap anser inte vi att det finns något behov av att tillsätta en utredning om en könsneutral äktenskapsbalk. Om det visar sig att partnerskapslagen är i behov av en modernisering får vi ta upp den problematiken då.
Fru talman! Diskriminering har anförts som skäl till en förändring av äktenskapsbalken. Moderaterna anser att detta är ett skäl för att gå med på en utredning. Det förstår inte jag.
Att registrerat partnerskap inte kallas äktenskap och vice versa är inte diskriminering eftersom ingen part kan anses bli missgynnad. De rättsliga konsekvenserna av äktenskap och registrerat partnerskap är ju i det närmaste identiska. Inte heller är det diskriminering att heterosexuella inte får registreras som partner. Alla ska som individer vara lika inför lagen. Men det är inte samma sak som att likställa alla relationer. Inte heller är det ett uttryck för diskriminering mot homosexuella par att anse att barn har rätt till föräldrar av båda könen. Att man uppställer kriterier i vissa fall är i sig inte diskriminerande. 
Fru talman! Det är beklagligt och oroande att Moderaterna, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet har gett efter för vuxnas önskemål snarare än sett till barnens bästa. Att man ser bort från den starka opinion som gett sig till känna, att nästan 37 000 namn i skrivelser till lagutskottet är mot en könsneutral äktenskapslagstiftning och att 1 303 är för, borde få partierna att tänka till - åtminstone i demokratins ljus. 
I stället försöker företrädarna mörklägga vad de skriver. Att ge efter för sanningskravet så som nu sker bland ledamöter i lagutskottet kan inte vara ett godtagbart sätt att föra politik. Nu påstår Moderaterna och likaså Folkpartiet att man föreslår en utredning som är förutsättningslös. Men den läskunnige kan på s. 15 i betänkandet se att utredningens direktiv ska utgå från intentionerna i motionerna. I dessa föreslås en könsneutral äktenskapslagstiftning. Utredningen ska således bereda möjlighet till en sådan. Det säger Kristdemokraterna nej till - det är en redan från början styrd utredning.
Fru talman! I själva verket gäller frågan valet mellan två ställningstaganden: att se barnets bästa och låta äktenskapet stå för en tvåkönad samlevnadsform och registrerat partnerskap för en enkönad samlevnadsform eller att enbart se till vuxnas vilja och låta båda juridiska samlevnadsformerna kallas för äktenskap.
Vi kristdemokrater anser att registrerat partnerskap med samma rättsliga skydd som äktenskap fungerar bra. Äktenskapet ska däremot förbehållas man och kvinna. Det behövs inte någon utredning vad gäller könsneutral äktenskapsbalk. Vi ska utreda och förändra det som är dåligt och ha kvar det som är bra.
För barnens skull ska äktenskapet behållas i sin nuvarande form. Äktenskapet som utgångspunkt för en familj ger barnen beredskap att som vuxna bära ett samhällsansvar.
Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas reservation nr 1. För tids vinnande står jag bakom övriga reservationer i betänkandet som vi kristdemokrater står bakom.
Jag skulle vilja avsluta mitt anförande med tre ord som kan visa på den andemening som finns bakom här: Buret barn bär.
</anforandetext>
<intressent_id>0223175563813</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01LU22</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>127943</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR09104/#anf108</protokoll_url_www>
</anforande>
