2348233 GQ0960 Riksdagens snabbprotokoll 2002/03:60 Tisdagen den 18 februari 2002/03 60 2003-02-18 00:00:00 Svar på interpellation 2002/03:161 om lö- nediskriminering i Regeringskansliet interpellationsdebatt 1D569ACE-6454-46F9-9F29-0B20C1FEF686 2 TOBIAS BILLSTRÖM (m) m Herr talman! Den här interpellationen skrevs framför allt av en anledning: Det finns ett konkret behov av att kontrollera varför regeringen alltid tycks komma till slutsatsen att egna jämförelser smakar bäst. Ingenstans blir detta tydligare än i statsrådets uppfattning om skillnaderna i arbetsuppgifter för handläggarna på Regeringskansliet. Statsrådet menar ju själv att regeringen inte bör ingripa med lagstiftning i lönefrågor. Arbetsmarkna- dens parter ska själva lösa frågan om löneskillnader mellan män och kvinnor. Så långt är allting väl. Men om det nu är så, varför har då Regeringskansliet av alla enheter i staten i alla fall så pass stora skillnader? Margareta Winberg hävdar att det beror på skilda arbetsuppgifter vad gäller innehåll, ansvar och svå- righetsgrad. Javisst, så är det säkert. Men dessa skäl gäller ju andra områden i samhället också, såväl i privat som offentlig sektor. Det finns alltså anledning att fundera över innebörden i det här begreppet. Statsrådet Margareta Winberg brukar vara mycket förtjust i uttrycket "osakliga löneskillnader". Det tycks vara tillämpligt på snart sagt alla samhällssekto- rer, men man kan inte undgå att det uppenbarligen inte gäller Regeringskansliet. Vidare menar Marga- reta Winberg att man inte ska ta alltför allvarligt på uppgifterna i dagspressen. Man väntar med spänning på hur hon ska bortförklara SACO:s kommande stu- die om att nyexaminerade kvinnor får lägre ingångs- lön än män. Och att dessa löneskillnader förstärks senare i yrkeslivet genom att män i högre grad be- fordras till chefer vet vi alla. Akrobatiska övningar med statistik tycks passa statsrådet bra när hon vill bortförklara de interna problemen och göra ned den privata sektorn. Sedan måste jag säga att statsrådet rent generellt svävar på målet i fråga om jämförelser. Först kritiserar statsrå- det i sitt svar Europeiska unionen för att den utgår från privat sektor och heltidssiffror. Det är möjligen riktigt. Men ett stycke senare i svaret redovisas plöts- ligt de svenska siffrorna som just heltid, och statsrå- det hävdar att kvinnornas lön är 92 % av männens. Men vart tog då de deltidsarbetande kvinnorna vä- gen? Uppdelningen av kvinnor och män mellan olika sektorer och yrken är ett stort problem för jämställd- heten. Kvinnor arbetar i större utsträckning än män inom den offentliga sektorn, och kvinnor arbetar ofta halvtid just inom den offentliga sektorn. År 2001 var 67 % av alla kvinnor i åldern 20-64 år sysselsatta på heltid och 33 % på deltid. Motsvarande siffror för männen var 92 % respektive 8 %. Och detta är SCB:s siffror. Margareta Winberg försöker dölja detta och räk- nar helt enkelt om kvinnors halvtid till heltid och får då en presentabel siffra inför denna kammare. Det är helt orimligt, och det är det som jag kritiserar. 0956595590924 N 2010-01-01 00:00:00 136486 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GQ0960/#anf2