2348219 GQ0946 Riksdagens snabbprotokoll 2002/03:46 Fredagen den 24 januari 2002/03 46 2003-01-24 00:00:00 Aktuell debatt: Situationen i Irak aktuell debatt 5C409DC7-4A76-4199-9E67-84FA97998939 5 CARL B HAMILTON (fp) fp Herr talman! Förenta nationernas säkerhetsråd, inklusive grannlandet Syrien, står enigt bakom kravet om att Irak måste avväpnas när det gäller eventuella massförestörelsevapen. Bakgrunden är, som vi har hört, att Irak har visat att landet är berett att starta angreppskrig både mot andra länder - Iran och Ku- wait - och mot den egna befolkningen. Både mot Iran och mot den egna befolkningen använde Saddam Hussein-regimen dödande stridsgas, och man gjorde det mot både soldater och civila, män, kvinnor och barn. Under drygt tio år har dessutom Saddam Husseins regim brutit mot en lång rad bindande FN- resolutioner. Det är mot den bakgrunden som FN:s säkerhetsråd har kommit fram till slutsatsen att Irak ska avväpnas när det gäller massförstörelsevapen. Den yttersta konsekvensen av detta handlar om möj- ligheten att använda tvång och militära medel. För- enta nationerna är faktiskt ingen pacifistisk organisa- tion. Fundera över motsatsen, herr talman, att våld icke skulle få användas av FN i detta läge! Då skulle Sad- dam Hussein själv få bestämma om man skulle låta sig avväpnas när det gäller massförstörelsevapen eller inte. Då blir det Saddam Hussein som avgör om FN:s säkerhetsråds beslut ska genomföras eller inte. Säkerhetsrådets resolution innehåller mycket tyd- ligt formulerade krav på Irakregimen. FN tolererar icke att Irak disponerar massförestörelsevapen. Irak har nu en sista möjlighet att efterfölja sina åtaganden att avrusta, som det står i resolutionen. Miljöpartiet och Peter Eriksson driver, när det kommer till kritan, en anti-FN-linje. Folkpartiet menar att det skulle vara ett enormt framsteg för mänskligheten om vi kunde komma dithän att världssamfundet genom en kollektiv insats skulle kunna ta ifrån cyniskt kalkylerande massmör- dare och diktatorer som Saddam Hussein deras mass- förstörelsevapen. Om Irak inte samarbetar med FN:s vapeninspek- törer ska detta rapporteras till säkerhetsrådet, och påföljden kan då bli det som numera är ett berömt citat: "de allvarligaste konsekvenser". För detta be- hövs inte nödvändigtvis en ny resolution i FN men väl ett nytt beslut. Den springande punkten blir därför vad som i ett sådant här läge konstituerar en krigsor- sak, en casus belli. Vad är egentligen material bre- ach, som det står i FN-resolutionen? Det är inte så lätt att definiera. Det första som man emellertid ska lägga märka till är att tiden, timingen, en viss tidsgräns, den sista februari eller någonting sådant inte får spela någon roll. Det lär oss bland annat konsekvenserna av Tysklands mobilisering 1914. Det var en logistisk transportteknisk triumf som ledde fram till en militär katastrof. Samma tankar finns faktiskt även i dag, att man har en av logistiken och krigsansträngningen given tidsram som ska utnyttjas. Det är feltänkt. Det som i stället krävs är klara bevis och överty- gande resonemang om att ett angrepp är den enda utvägen. Först då bör ett angrepp utlösas. Samtidigt ska man lägga märke till att det folkrättsliga läget är det att det icke ligger på Hans Blix och vapeninspek- törerna att hitta bevis i Irak. Bevisbördan ligger på Saddam Husseins regim när det gäller att visa att Irak uppfyller FN:s resolutioner och har rent mjöl i påsen. Sverige är, enligt FN-stadgan, skyldigt att efter- komma säkerhetsrådets beslut. En fråga som har diskuterats är vilken roll Sverige bör ta på sig efter ett eventuellt beslut om krig i den koalition som då ska avväpna Irak. Folkpartiets uppfattning är att Sverige bör ta på sig en roll som svarar mot vårt lands tradi- tionella fokus på fred och nedrustning vad gäller kärnvapen och andra massförestörelsevapen. Det innebär att vi fullt ut bör deltaga, efter måttet av vår begränsade förmåga, på det sätt som ur FN- koalitionens synpunkt är den mest ändamålsenliga. Bland annat därför att Sverige i fråga om förband avsedda för utlandstjänst i dag endast förfogar över stridande förband vore det fel att utesluta dem från den typen av insatser som vi kan göra. Om det vid den tidpunkten är möjligt bör Sverige vara berett att ställa upp med antingen stridande för- band eller fältsjukhus, som också är en militär enhet, beroende på vad FN-koalitionen efterfrågar från Sve- rige. Säkerhetsrådets resolution är, enligt Folkpartiets mening, ett mycket stort framsteg, inte minst för att USA har valt att gå vägen genom FN i stället för att agera på egen hand. Den nuvarande situationen med Tysklands och Frankrikes hållning är bekymmersam. På detta sena stadium säger de att de inte kommer att backa upp säkerhetsrådets beslut om det innebär ett militärt angrepp. Dessa två länder riskerar därmed att svika FN som organisation och undergräva säkerhets- rådets ställning på två sätt: De stärker i USA hökar- nas misstro mot FN-vägen för konfliktlösning och president Bushs beslut att med hjälp av säkerhetsrådet lösa Irakkrisen. Dessutom ökar deras folkrättsligt oklara hållning till FN:s säkerhetsråds bindande re- solution sannolikheten för ett renodlat USA-lett anfall utan FN-mandat. Ett angrepp utan FN-mandat skulle i grunden skada och undergräva FN:s ställning som global konfliktlösande organisation, bortsett från krigets effekter på Irak och Mellersta Östern. FN:s säkerhetsråd har fattat sitt beslut om vape- ninspektioner, med i sista hand ett anfall som metod att avväpna Irak. Detta beslut och denna linje att hantera krisen måste upprätthållas till dess att Sad- dam Hussein är avväpnad. Tysklands och Frankrikes agerande riskerar att undergräva FN-insatsens effek- tivitet och att minska Hans Blix och hans inspektörers möjlighet att hålla Saddam Husseins regim under en hård press. 0477013214601 N 2010-01-01 00:00:00 135517 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GQ0946/#anf5