2348394 GP0999 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:99 Fredagen den 19 april 2001/02 99 2002-04-19 00:00:00 Arbetsmarknadspolitiska frågor 137F5518-37A9-45E2-95F9-1368214D374F 148 STEFAN ATTEFALL (kd) kd Fru talman! Jag räknar med att få möta Hans An- dersson i ytterligare debatter, så jag väntar med mitt högtidstal till dess. Jag vill först yrka bifall till reservation 24. För tids vinnande nöjer jag mig med det yrkandet. Jag vill börja med att infria Hans Anderssons för- väntningar, dvs. vara lite negativ. Jag tycker att vi har en dyster situation på arbetsmarknaden. Jag vill gärna understryka det som Mikael Odenberg inledde med. Vi har alltså ett läge, när vi har passerat en hög- konjunkturs topp, att ungefär 700 000 människor står utanför den ordinarie arbetsmarknaden helt eller del- vis och 800 000 människor är förtidspensionerade eller sjukskrivna. Vi har sjukskrivningskostnader, som har noterats tidigare, som ökar i mycket snabb takt, med 25 miljoner kronor om dagen. Det är alltså 1 ½ miljon människor, som Mikael Odenberg påpekade, som inte gick till jobbet i morse. Det finns ett fyraprocentsmål, som regeringen har satt upp, som skulle nås år 2000. Det nåddes knappt hösten 2000, tack vare en del siffermanövrer och statistikexercis. Men därefter har arbetslösheten stigit. Regeringen erkände nu i vårpropositionen att man inte kommer att klara fyraprocentsmålet. Man kan fråga Socialdemokraterna om det här målet var ett mål man skulle nå vid en viss tidpunkt, hösten 2000, och därefter skulle arbetslösheten stiga igen. Var det ambitionen med detta mål? Åtgärder saknas i alla fall i den ekonomiska politiken för att klara målet. Vi ser också hur ungdomsarbetslösheten ökar, som Hans Andersson mycket riktigt påpekade. Det är en viktig indikator på att det går åt fel håll. Vi kan till det också lägga den regionala klyvning. 3,6 % av arbetskraften i Stockholm är öppet arbetslösa eller i åtgärder. Motsvarande siffra i Norrbotten är 13,1 %. I Norrbotten, som har styrts av socialdemokrater sedan hedenhös och borde vara ett mönsterlän, är alltså över 13 % av människorna öppet arbetslösa eller i olika konjunkturprogram. Det är det här bokslutet vi nu kan göra efter soci- aldemokratins åtta år vid makten, de senaste fyra åren med hjälp av Hans Andersson. Då säger Hans Andersson, Sven-Erik Österberg m.fl. att det skapas nya jobb, att det är vad som har hänt de senaste åren. Problemet är att det har skett från en hög nivå men också att det har varit färre nya jobb i Sverige jämfört med i andra länder i motsva- rande situation. Konjunkturläget har varit detsamma, men i Sverige har vi skapat färre nya jobb än de har gjort i de flesta av de EU-länder som vi handlar mycket med. Vi är på elfte plats i EU-ligan. Vi har helt enkelt en sämre utveckling än omvärlden. Det som är intressant är - konjunkturen kan vi inte rå på - att vi relativt andra länder kan se om vi lyckas bättre eller sämre. Sverige har lyckats sämre. Detta bär Sven-Erik Österberg, Hans Andersson m.fl. ett direkt politiskt ansvar för. Vi ska diskutera de mer konkreta arbetsmark- nadspolitiska åtgärderna. Vi kristdemokrater vill självklart ha både en aktiv arbetsmarknadspolitik och en effektiv arbetsmarknadspolitik. Vi ser att det finns en rad olika problem på arbetsmarknadspolitikens område. I de olika åtgärder som erbjuds finns det oerhört många människor som känner sig kränkta på olika sätt. Man uppger att valfriheten är mycket begränsad. Man känner sig som en klient i ett system. Man kän- ner att ens egna förutsättningar inte tas till vara. Det är en känsla som ibland kan vara ogrundad, men det är en känsla människor bär. Man har inga alternativ när man inte är nöjd med det man får. Det finns en rad brister och problem i arbetsmark- nadspolitiken, som inte minst IFAU har påpekat, med undanträngningseffekter, bristande effektivitet och liknande. Vi märker att det är oerhört mycket krångel och byråkrati, oerhört många olika programområden och detaljregler. Jag brukar själv ta anställningsstödet som ett bra exempel på hur man ändrar en stödform fyra gånger på ett års tid, och det är fem olika regel- verk man ska hantera för att använda sig av ett pro- gramområde. Kristdemokraterna har i sina motioner presenterat ett antal olika förslag för att skapa en effektivare och bättre arbetsmarknadspolitik. Man kan säga att det finns tre huvudprinciper i våra förslag. Vi vill för det första ha färre programtyper. Vi har i dag ett tjugotal olika programområden men olika regelverk. Vi tycker att det finns mycket i det som AMS själv har föreslagit, att ha ett mindre antal pro- gramområden och mer huvudtyper av programområ- den och därmed också mindre regelverk och mer flexibilitet. För det andra vill vi ha fler aktörer på området. Vi vill ha mer valfrihet och släppa fram mer kreativitet, och exempelvis utnyttja bemanningsföretag i mycket större utsträckning än i dag. För det tredje vill vi ta till vara alla dessa äldre eldsjälar, alla dessa kreativa människor som vill nå- gonting och som gör saker och ting utöver det vanli- ga. Problemet med dagens arbetsmarknadspolitik är att dessa människor inte tas till vara. Vi har många exempel på goda idéer som sprids i begränsad om- fattning, men systemet verkar inte förmå fånga upp de goda idéerna och eldsjälarna och stimulera dem. Incitamenten verkar saknas. Mot våra principer och vår färdriktning står en so- cialdemokrati och ett vänsterparti där arbetsmark- nadspolitiken i alltför hög grad präglas av byråkrati, klientperspektiv, bristande valfrihet och få incitament för eldsjälar och förmåga att ta till vara deras kreati- vitet och engagemang. Jag vill också, fru talman, kommentera två mer konkreta programområden. Det första är aktivitetsga- rantin. Vi kristdemokrater har sagt att inom det nuva- rande systemet tror vi att aktivitetsgarantin kan ha någonting att tillföra, men vi har också sagt att det står och faller med genomförandet. Vi vet att det har funnits en hel del kritik mot kvalitetsbrister när det gäller aktivitetsgarantin. Den programformen bygg- des upp från noll till i dag 39 000 individer på i stort sett knappt två års tid. Det har skapat kvalitetsbrister i sig. En av orsakerna till att man var så snabb med att genomföra en verksamhet som borde ha haft mer planering bakom sig, var ju att man ville få männi- skor i åtgärder för att kunna klara målet om en öppen arbetslöshet på 4 % hösten år 2000. Ett av de stora problemen med aktivitetsgarantin är att olika arbetsförmedlare bedömer att mellan 8 000 och 13 000 av de 39 000 människorna befinner sig i en sådan situation att det är mycket svårt att få ut dem i ett vanligt arbete. De behöver en meningsfull sysselsättning och kanske mer social träning och olika typer av stödinsatser än arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Då finns det förslag om en övergångsar- betsmarknad och liknande saker. Vi kristdemokrater har länge krävt att vi ska hitta en lösning för de här människorna för att skapa en meningsfull sysselsätt- ning. Utskottet har nu äntligen gjort ett tillkännagivan- de, men det är ett ganska lamt tillkännagivande. Hans Andersson säger att det är viktigt. Vi får hoppas att det ligger mer substans bakom det än vad texten vi- sar. Hans Andersson säger att regeringen ska åter- komma senast i budgetpropositionen. Men i vårpro- positionens texter på det området står det bara att man ska återkomma. Det står mycket vagt om hur man ska återkomma och ingenting om tidpunkten. Det är möj- ligt att Hans Andersson har en större visdom att för- medla till kammaren än vad vårpropositionen har. Det kunde vara intressant att höra om den uppgift som han redovisade här stämmer. Den andra åtgärden som jag kort vill kommentera är vårt förslag om ett lärlingssystem. Vi har i en om- fattande motion pekat på vikten av ett modernt och ändamålsenligt lärlingssystem för gymnasieskolan, och också som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Vi ska lämna det här med gymnasieskolan åt sitt öde i dagens debatt. Men vi tycker att ett lärlingssystem skulle kunna användas mycket flitigare i arbetsmark- nadspolitiken. Det gäller inte minst i hantverksyrkena där vi ser att återväxten är mycket dålig. Det handlar helt enkelt om att finna en form där utbildningen och praktiken helt och hållet ligger ute på arbetsplatser där det sker en naturlig inskolning i ett yrke. Det handlar om att utveckla yrkeskompeten- sen i nära samverkan med näringslivet, de anställda och de fackliga organisationerna. Detta är en åtgärd som skulle kunna vara mycket effektiv. När man avfärdar vårt förslag i betänkandet skriver man att det finns praktik i många av de olika utbildningsinsatser som ordnas i dag. Därmed tror man att problemet är löst. Men om läser motionen förstår man vad det handlar om. Då inser man att det handlar om ett lär- lingssystem som innebär mycket mer än bara ett antal praktikveckor i en utbildning. Den bristande insikten har tyvärr gjort att vi inte kan utnyttja det goda i ett mer systematiskt lärlingssystem inom arbetsmark- nadspolitikens ram. Fru talman! För tids vinnande vill jag yrka bifall bara till reservation 24. 0745549193810 N 2010-01-01 00:00:00 153632 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0999/#anf148