2348394 GP0999 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:99 Fredagen den 19 april 2001/02 99 2002-04-19 00:00:00 Arbetsmarknadspolitiska frågor 460D1912-FC5B-41C3-9D21-63AC5B6FCD11 144 MIKAEL ODENBERG (m) m Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att något frigöra mig från det tryckta betänkandet om de ar- betsmarknadspolitiska frågorna, AU5, och ta ut- gångspunkten i verkligheten utanför kammaren. I morse var det ungefär 1 ½ miljon svenskar i ar- betsför ålder som inte gick till jobbet; 1 ½ miljon är nästan var fjärde svensk. Det berodde på att de an- tingen var arbetslösa och inte hade något jobb att gå till, att de var satta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller tillhörde den grupp som på kanslisvenska kallas latent arbetssökande, dvs. de som inte har jobb men ändå inte tycker att det är idé att söka något, för de tror inte att de kan få något. De var kanske förtids- pensionerade, inte sällan av arbetsmarknadsskäl, eller möjligen sjukskrivna. Det här är en ganska bister verklighet. I stora de- lar av landet, inte minst i alla de norrländska kommu- ner som under hela efterkrigstiden har styrts av soci- aldemokrater och vänsterpartister, står var tredje vuxen medborgare utanför den reguljära arbetsmark- naden. Jag nämner detta därför att den här bistra verkligheten ligger ganska långt ifrån det betänkande som ligger på kammarens bord. Bilden där är avse- värt mer glättad. Där finns förnöjsamheten, ibland nästan självgodheten. Där berömmer man sig av att Sverige är på rätt väg, att vi har nått 4-procentsmålet för den öppna arbetslösheten. Men, som sagt, läget är betydligt mer bekymmer- samt än så. Visst är den öppna arbetslösheten i stor- leksordningen 4 %, ja, lite mer än 4 %. Men lägger vi till alla dem som är satta i AMS-åtgärder är arbets- lösheten 7 %. Lägger vi till dem som studerar i Kun- skapslyftet därför att de egentligen är arbetslösa, dem som är latent arbetssökande, dem som är undersyssel- satta - deltidsarbetarna som skulle vilja jobba heltid men inte kan och får - har vi en arbetslöshet på näs- tan 16 %, 700 000 människor. Sedan är det ytterligare 450 000 människor som är förtidspensionerade, som jag sade nyss, inte sällan av arbetsmarknadsskäl. Och vi har mer än en kvarts miljon människor som är sjukskrivna längre tid än 14 dagar. Verkligheten är väldigt annorlunda än man kan få intryck av när man hör glättade budgetpresentationer och stolta förstamajproklamationer. När vi nu tittar i backspegeln vill jag hävda att domen över 4-procentsmålet för den öppna arbetslös- heten måste bli hård. Det är naturligtvis rätt att ha ambitionen att pressa ned arbetslösheten. Det är en ambition som alla politiker och alla partier delar. Men det var fel att kvantifiera ett mål för den öppna ar- betslösheten, därför att det har lett till fel typ av poli- tiska insatser och politiska åtgärder. Det har lett till en orgie i statistikpolitik, där alltför mycket resurser och för mycket energi har ägnats åt att flytta arbetslösa från statistikkolumnen öppet arbetslösa till andra statistikkolumner. Det här syntes särskilt tydligt under 2000, det år då regeringens 4-procentsmål skulle uppnås. Det var då som Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsmark- nadsverket, trots att sysselsättningskonjunkturen då var väldigt god, plötsligt gjorde en massiv satsning på att öka de arbetsmarknadspolitiska insatserna. I ett konjunkturläge där alla resurser borde inriktas på att ställa fler människor till arbetsmarknadens förfogan- de gjorde arbetsmarknadsmyndigheterna tvärtom. Man drog bort folk från arbetsmarknaden och satte dem i AMS-åtgärder därför att regeringen skulle kunna redovisa att man hade nått 4-procentsmålet. Nu är det klart att den dystra verklighetsbild som jag ger inte bara är en funktion av arbetsmarknadspo- litiken. Den handlar egentligen mer om den allmänna ekonomiska politiken, näringspolitiken och skattepo- litiken, dvs. att vi i Sverige inte har lyckats skapa det näringsvänliga klimat som gör det tillräckligt lönsamt att investera i nya företag och nya jobb. Jag tycker ändå att det är viktigt att säga det. Vi kan stifta hur många lagar om anställningsskydd som helst i denna kammare, men vi bör alla vara medvetna om att det yttersta anställningsskyddet inte ligger i lagstiftning- en. Det ligger i ett näringsvänligt klimat som gör att vi har starka och konkurrenskraftiga företag. Samtidigt tycker jag att domen över arbetsmark- nadspolitiken också måste bli hård. Jag tycker kanske att misslyckandet syns allra tydligast när det gäller invandrarnas ställning på arbetsmarknaden, eller rättare sagt den skyhöga arbetslöshet som råder bland invandrare, särskilt bland icke-nordiska invandrare till Sverige. Egentligen är det fascinerande. Det här är männi- skor som har visat en enorm dådkraft, låt vara att de kanske inte har haft så mycket val på hemmaplan. Men det är människor som har brutit upp från sin invanda miljö, från sin kultur, från sitt land, från sin släkt och begett sig över halva jordklotet för att bygga upp en ny tillvaro i ett främmande land. De är männi- skor som inte sällan är högutbildade, som i andra fall kommer från kulturer där entreprenörskapet och entreprenörandan finns i blodet, som inte någonting hellre vill än att förverkliga en ny framtid, en ny tillvaro i det här landet, som vill jobba och försörja sig och de sina. Och det enda vi klarar av att säga är: Där borta ligger socialkontoret. Det är ett monumentalt misslyckande för den svenska arbetsmarknadspolitiken. Vi är kritiska därför att vi menar att väldigt lite har gjorts under den innevarande mandatperioden på viktiga områden som har att göra med att förändra de strukturer som håller människor utanför. Vi har kriti- serat att arbetslöshetsförsäkringen inte har återupp- rättats som den omställningsförsäkring den ska vara, dvs. en försäkring som under en begränsad tid ger mig, om jag blir arbetslös, ett skydd mot inkomstbort- fall så att jag kan söka nya jobb eller skaffa mig en ny utbildning. I stället har vi fått förändringar av arbetslöshets- försäkringen som väsentligen har försvagat den en- skilde ytterligare, där det handlar om att sätta tummen i ögat på den arbetslöse, där det handlar om att över- vaka den arbetslöse, där man har varit tvungen att introducera nya arbetsmarknadspolitiska instrument som den beryktade aktivitetsgarantin, av många ar- betslösa kallad för Agan. Det har inte skett någonting när det gäller den ar- betsrättsliga lagstiftningen, den lagstiftning som har sin grund i 1960- och 1970-talens storskaliga in- dustriproduktionssamhälle och som är illa anpassad till den moderna arbetsmarknad som växer fram i kunskapssamhället med bemanningsföretag, nya samarbetsformer, projektanställningar, distansarbete osv. Det har skett väldigt lite egentligen när det gäller själva arbetsmarknadspolitiken. Vi har i det betänkande som nu ligger på kamma- rens bord försökt att på olika av de arbetsmarknads- politiska områdena ange den förändringsriktning som vi tror är nödvändig för att ställa den enskilda ar- betslöse i centrum för politiken och ge honom bättre möjligheter att inte bara bli en bricka i ett statistikkrig som förs i landets talarstolar utan som faktiskt ökar möjligheterna att ge människor riktiga jobb. Jag står naturligtvis bakom alla de reservationer som vi från moderat sida har avgivit ensamma eller tillsammans med andra borgerliga partier. För att bespara kammaren ett antal förutsägbara voteringar när detta ärende ska avgöras begränsar jag mig nu till att yrka bifall till reservation nr 1 i arbetsmarknadsut- skottets betänkande nr 5. 0483316376813 N 2010-01-01 00:00:00 153628 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0999/#anf144