2348394 GP0999 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:99 Fredagen den 19 april 2001/02 99 2002-04-19 00:00:00 Globalisering 52F0676A-15D4-4563-84BA-CC5B16179529 11 MARIANNE ANDERSSON (c) c Herr talman! Vad är globalisering? Är det ett mo- deord för något som har pågått länge eller ett stort språng? Jag är böjd att tro på det första. Det gäller teknikutveckling, nya kommunikations- och informa- tionssystem, handel och ökad öppenhet. Det har på- gått länge. Skillnaden är att allt sker i en ökande has- tighet som gör att vi varken som enskilda människor eller som länder riktigt klarar av att hänga med och att utforma system och regelverk som stämmer med utvecklingen. Därav kommer en av de rädslor som finns hos människor inför det fenomen som vi kallar globalisering. Vi behandlar i detta betänkande olika aspekter på globaliseringen, och det finns en stor samsyn. Jag ska inte gå in på alla områden. Jag tycker att betänkandet är värt att läsa och kan rekommendera det till läsning. Jag vill bara nämna vikten av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Där är vi också väldigt överens. Det är naturligtvis viktigt att vi som beslutsfattare analyserar och ser till att regelverk såväl nationellt som internationellt utformas så att människor och miljö inte kommer i kläm i förändringarna utan så att man kan dra nytta av alla de möjligheter som globali- seringen erbjuder. Det är där den stora utmaningen ligger. Det stora problemet med globaliseringen är ju att så många står utanför. När 1,2 miljarder lever på mindre än 1 dollar om dagen och mer än hälften av världens befolkning lever på mindre än 30 kr om dagen är det klart att det är uppenbart att människor står utanför. Jag har tidigare talat om vad Kofi Annan sade, och jag gör det igen. Han sade: Om globaliseringen inte blir bra för alla kommer den snart inte att vara bra för någon. Han sade det i samband med att han lanserade global compact, som var en uppmaning till näringslivet och företagen i världen att ta sitt ansvar också för denna utveckling. Vi i Centerpartiet strävar efter att möjliggöra för enskilda människor, länder, grupper av länder och regioner att ta ansvar för sig själva och för vår ge- mensamma värld. Vi utgår från idén om livskraft och tron på människors förmåga att skapa själva bara de får rätt förutsättningar. Det förutsätter ett långtgående självbestämmande och människors möjlighet att ta ansvar enskilt och tillsammans. Det är grunden för ökad livskvalitet. Vi vill i vår politik verka för lika villkor för människor att själva och tillsammans ta ansvar för sin framtid. Det gäller lika mycket det internationella arbetet. Då kan vi bara konstatera att bristen på självbe- stämmande och lika villkor bland människorna i u- länderna är enorm. I dag tenderar klyftorna mellan rika och fattiga att öka. Enbart marknadskrafterna kan inte lösa dessa grundläggande orättvisor. Det måste till ett starkare internationellt politiskt, ekonomiskt, etiskt och miljömässigt ramverk som prioriterar både ekonomisk och mänsklig utveckling och miljö för att vi ska kunna gå mot en situation där människor har mer lika villkor än i dag. Naturligtvis har vi stora förhoppningar inför kon- ferensen i Johannesburg om hållbar utveckling. Vi får hoppas och arbeta för att den ska leda till resultat som gör avtryck i utvecklingen och inte bara till ord och deklarationer. Vi står bakom den övervägande delen av det som står i betänkandet, men vi har en motivreservation. Jag lyfter fram några frågor där som handlar om hur vi ska kunna komma en liten bit på vägen mot lika villkor. Ett av de svåraste hindren för utveckling av de fattigaste länderna är de enorma skuldbördor som funnits i 20-30 år. Lån har tagits och givits på ett ganska lättvindigt sätt. De har inte kommit ländernas invånare till del utan försvunnit i en diktatorisk och korrumperad statsledning eller gått till storskaliga projekt som ofta har misslyckats. Som jag ser det kan det inte vara rimligt att de fattigaste människorna i dag återigen ska betala för sina ledares dåliga ledning och världssamfundets ganska lättsinniga långivning tidigare. Det s.k. HIPC-initiativet för skuldavskrivning måste fullföljas och påskyndas, menar vi. Huvudde- len av lånen borde kunna skrivas av direkt, eftersom den stora majoriteten av HIPC-länderna inte klarar av att fullfölja sina åtaganden. Naturligtvis måste skuldavskrivning villkoras med demokratiska och ekonomiska reformer och kamp mot korruptionen. Endast då kan skuldavskrivning medverka till en verklig utveckling, och det är oerhört viktigt. Vi i Centerpartiet har envist hävdat jordbrukets och livsmedelsproduktionens fundamentala roll i fattigdomsbekämpningen. Vi menar att nationell nettoförsörjning av baslivsmedel är en förutsättning för en växande ekonomisk stabilitet, ett ökat kapi- talinflöde och en decentraliserad ekonomisk tillväxt. Bristen på hållbar livsmedelsproduktion och distribu- tion är alarmerande i alltför många länder. Jag har tagit upp det många gånger här i kammaren. Det beror på dålig jordbrukspolitik internt. Det beror på väldigt många olika saker. Det beror på interna han- delsregler och på bristande handel mellan u-länder. Det beror på beskattning, kunskapsbrist, oklara ägan- defrågor, bristande transportmöjligheter och ointresse av att utveckla livsmedelsproduktionen. Det kan också bero på att det i många länder finns minor som gör att man inte kan använda marken. I många u-länder har en marxistisk politik under många år hindrat en vettig jordbrukspolitik med än- damålsenliga ägandeförhållanden ute i byarna. Det tar tid att förändra sådant, men den processen måste inledas med målet att uppnå något slags familjejord- bruksstruktur. Vi menar också att Sverige måste agera med större kraft och kunskap i de här frågorna. Där- för är jag väldigt glad över att Globkom har behandlat detta på ett ganska bra sätt i det betänkandet. Det är viktigt att det här får genomslag i det kommande utvecklingssamarbetet och i det internationella sam- arbetet över huvud taget. Vi tycker också att det är viktigt att u-länderna ges rätt att skydda sitt eget jord- bruk under en övergångsperiod därför att det är deras viktigaste försörjning och deras viktigaste medel till utveckling. Jag kan bara instämma i det som har sagts och det som står i betänkandet om hur viktigt det är att han- deln mellan u-länder, länder i tredje världen, förbätt- ras och att de hinder som finns avskaffas och att vi arbetar för det. Detta måste givetvis ske parallellt med att vi är pådrivande inom EU och i WTO-rundan osv. för att minska u-ländernas jordbrukspolitiska avskärmning och annan avskärmning från världs- marknaden. Det finns naturligtvis många lärdomar att dra från begångna misstag när det gäller långivning, krav på strukturförändringar och utvecklingssamarbete osv. Historiskt sett har det varit många saker som kanske ibland har gått åt fel håll och lett till fel utveckling. Den utvärdering som har gjorts när det gäller Världs- bankens och Valutafondens arbete kan, som jag ser det, inte avfärdas med att den har gjorts av globalise- ringskritiker eller globaliseringsmotståndare, utan det är viktigt att dra lärdomar av att i sig viktiga åtgärder, i teorin viktiga åtgärder, kan få fel effekt när de inte kombineras med hänsyn till lokala förhållanden, krav på ledarskapet i länderna, behovet av kunskapsupp- byggnad osv. De som utsätts för de här kraven måste också ha förmåga att möta dem. Det är väl där som det har brustit i så stor utsträckning. Det är därför som det också har gått snett. Därför behöver man ta mycket större hänsyn till komplexiteten i alla de här frågorna när det handlar om strukturförändringar, om krav när det gäller långivning osv. Det är viktigt att vi arbetar med större kunskap när det gäller de frågorna. Ett exempel på detta är faktiskt Sveriges stöd till kompetenshöjning i u-länderna i samband med WTO- förhandlingarna. Det är ett sådant exempel, och det finns säkert väldigt många fler. Herr talman! Jag står bakom förslaget i betänkan- det, men jag vill yrka bifall till vår reservation nr 7 under punkt 4. 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 153495 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0999/#anf11