2348394 GP0999 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:99 Fredagen den 19 april 2001/02 99 2002-04-19 00:00:00 Globalisering DFEBE2A5-0A3A-462D-AB79-00666FBED85D 10 HOLGER GUSTAFSSON (kd) kd Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservation nr 6. Detta betänkande handlar om globaliseringens ef- fekter och om de riktigt stora hoten och möjligheterna för mänsklighetens framtid på jorden. Man får en känsla av att man framför sig håller en jordglob och studerar olika effekter på dess yta som vi människor kan åstadkomma. Det är positivt att partierna i riksdagen hyggligt har kunnat enas i en gemensam syn på globalisering- ens utmaningar. Utskottet har fångat upp både hoten och möjlig- heterna. Det är viktigt att ha en balanserad syn på utvecklingen i stället för att bara hylla den eller att bara förkasta den. Globaliseringen innebär stegvis nya förutsättning- ar för ekonomin och politiken. Hur vi skapar förut- sättningarna för utvecklingen är upp till oss, till med- borgarna och till demokratins institutioner. Det finns ingen ödesbunden utveckling som leder fram till ett förutbestämt mål. Det är viktigt att vi alltid har detta i bakhuvudet. Det handlar inte om vad globaliseringen "kräver" av oss, utan det handlar om vad vi vill göra med globali- seringen, om vart vi och våra medborgare vill styra den. Herr talman! En sak är klar, nämligen att globali- seringsprocessen behöver styras i god riktning: 1. Det behövs etiska ramar för den globala ekonomin som sätter gränser för vad som är tillåtet. 2. Det handlar om miljöregler och styrning mot en mer hållbar utveckling. 3. Marknadskrafterna är inte nog för att globalise- ringen ska säkras. Jag kan citera från betänkandets andra sida: "För att globaliseringen skall kunna utvecklas i human riktning behöver statliga och överstatliga initiativ kompletteras med aktiva insatser från frivilli- gorganisationer, företag och civila." Herr talman! Låt oss konstatera att den ekonomis- ka utvecklingen i dag, om man ser till produktions- och konsumtionssystemen, är långtifrån hållbar. I vissa avseenden går utvecklingen faktiskt i helt fel riktning. Vårt utnyttjande av resurser och energi i det moderna slit-och-släng-samhället krymper mil- jöutrymmet för människor i andra delar av världen - men också för våra kommande generationer. Ett så- dant livssätt är i längden inte etiskt försvarbart. Det handlar om en gemensam global utmaning för ekonomisk och miljömässig hållbarhet. Det gäller att effektivisera vårt resursutnyttjande och att skapa en tillväxt som inte tär på miljön. Energiförsörjningen är ett exempel på att det är nödvändigt att minska värl- dens beroende av kolbaserade energikällor - som dels bidrar till klimatförändringar, dels har en begränsad tillgång. Det handlar om att förändra den livsstil som vi i västerlandet har tillägnat oss. En sådan förändring måste baseras på "förvaltarskapstanken" - idén om att var och en har ansvar för att förvalta det miljömäs- siga, men också det kulturella och det sociala, arvet från tidigare generationer, till kommande generatio- ners glädje och nytta. Denna syn förpliktar till en diskussion, på alla nivåer av samhället, om hur en mer hållbar ekonomi ska kunna åstadkommas. Herr talman! Jag hoppas verkligen att FN:s topp- möte om hållbar utveckling som hålls i Johannesburg i sommar blir startskottet för en förnyad och intensiv sådan diskussion, tio år efter Riotoppmötet. Sverige och EU-länderna har tillsammans förberett sig inför toppmötet. EU-kommissionen har presenterat ett mycket intressant meddelande som innehåller flera konkreta förslag om ett "globalt partnerskap" där det handlar om: 1. arbetet med en hållbar utveckling. 2. arbetet med att stärka de globala samarbetsorgani- sationerna, som en balans till den globala mark- naden. Europa bör gemensamt kunna ta ett ledarskap i den diskussion som nu börjar. Även i andra ödesfrå- gor måste Europa agera gemensamt. Det handlar också om att uppfylla FN:s målsättning att till år 2015 halvera världens fattigdom. Det kan tyckas fåfängt av ett antal toppolitiker i FN att bestämma sig för ett sådant mål - som om fattigdomen vore ett nyupptäckt problem. Men målsättningar som denna är inte bety- delselösa. Med gemensamma ansträngningar och med fattigdomsbekämpningen i topp på den globala dag- ordningen kan vi ge miljoner kvinnor, män och barn värdigare livsförutsättningar. Förutsättningarna för att så ska ske har väsentligen förbättrats genom den globala ekonomins utveckling. Herr talman! De globala klyftorna är enorma och oacceptabla. En viktig väg är att tillåta de fattiga länderna att utnyttja och att dra nytta av den globala frihandeln och den dynamiska ekonomiska tillväxt som kommer av handeln. Handelsmurarna måste rivas, inte minst i EU och USA. Unionen har nyligen tagit ett viktigt beslut för att ge tullfrihet till de allra fattigaste länderna, tyvärr dock med flera viktiga undantag. Handelsliberalise- ringen måste fortsätta. Exportstödet till jordbrukspro- dukter är också ett exempel på politik som direkt hindrar u-ländernas export och tillväxtmöjligheter, och det bör avvecklas. Liberaliseringen måste vara ömsesidig, så att u- länderna också tvingas riva sina egna handelsmurar. En ökad regional frihandel mellan u-länder skulle vara en vitamininjektion för ekonomisk utveckling. Men det finns också viktiga undantag till detta reso- nemang. I många av de fattiga länderna är jordbruket så skört och icke konkurrenskraftigt att det helt skulle slås ut av konkurrens med den globala exportindust- rin. Detta får naturligtvis inte ske, eftersom en stor del av den allra fattigaste befolkningen i dessa länder är helt beroende av sitt lokala jordbruk. Därför måste u-länderna ges rätt till undantag för att skydda sitt eget jordbruk. Förhandlingarna inom världshan- delsorganisationen WTO måste visa sådana hänsyn. Herr talman! Handeln är viktig, men i dag står de allra fattigaste länderna nästan helt utanför den glo- bala ekonomins nätverk. De saknar exportprodukter, och de saknar fungerande institutioner och ramverk som skulle göra dem attraktiva för utländska investe- ringar. Här ska biståndet komma in i bilden. Biståndet ska hjälpa till med handelsfrämjande verksamhet, och vi bör stödja u-länderna i deras deltagande i WTO och FN. Men biståndet måste först och främst inriktas på mänskliga rättigheter och demokratins principer. Med detta som grund kan fungerande statsstyrning och myndigheter och en rättsstat byggas upp och korruptionen bekämpas. Därmed ges förutsättningar för en bättre ekonomisk utveckling. Jag anser att svenskt bistånd och utrikesrelationer i högre grad ska styras av respekten för demokrati och mänskliga rättigheter. Alltför ofta under tidigare decennier har regeringen offrat sådana principer i sin vilja att hjälpa olika socialistiska experimentstater, som senare visat sig trampa människovärdet i smut- sen. Mänskliga rättigheter måste enligt min uppfatt- ning göras till huvudmål i svenskt bistånd, jämte fattigdomsbekämpningen. Herr talman! En av globaliseringens mest hoppin- givande aspekter är just spridandet av demokratiska värderingar och idén om de mänskliga rättigheterna över världen. Det blir allt svårare för diktatorer, ty- ranner och enpartistater att gömma sig bakom sitt lands murar i Internets och e-postens tidevarv. En diskussion pågår om att på olika sätt stärka det glo- bala samarbetet inom FN:s institutioner. USA har gjort en vändning efter den 11 september och ser nu nyttan av världssamfundet. President Bush har också lovat att betala USA:s skulder till FN. Herr talman! Allt detta ger hopp om en framtid där människovärdet globaliseras, vilket vi kristdemo- krater välkomnar. 0782713019602 N 2010-01-01 00:00:00 153494 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0999/#anf10