<anforande>
<dok_hangar_id>2348393</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0998</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:98 Torsdagen den 18 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>98</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>AFA37E42-21DA-4059-8970-416B62D68F39</anforande_id>
<anforande_nummer>69</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister ANNA LINDH (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! När det gäller den typen av assistans
är det klart att svenska myndigheter alltid försöker ge
sådan. Jag talade om att påverka själva rättssystemen.
Jag vet inte exakt vilken hjälp som har getts eller
som man har försökt att ge i det eritreanska fallet. När
det gäller att bevaka rättssäkerheten, att protestera
både genom myndigheter och politiskt ifall svenska
medborgare råkar ut för tortyr eller för en omänsklig
behandling eller blir behandlade i strid med interna-
tionella regler, är det självklart att svenska myndig-
heter agerar. Det kan finnas fall där vi inte känner till
att en person har fängslats, där vi inte känner till att
en person har fått den här typen av problem. Då kan
det ta tid innan svenska myndigheter kan agera. Det
finns några sådana exempel. Jag vet inte exakt vad
som har skett i det här fallet i Eritrea, men det ska jag
också gärna återkomma till.
Utvidgning av flyktingbegreppet
</anforandetext>
<intressent_id>0987448696517</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153430</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0998/#anf69</protokoll_url_www>
</anforande>
