2348393 GP0998 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:98 Torsdagen den 18 april 2001/02 98 2002-04-18 00:00:00 Allmän kulturverksamhet ECFCE7DE-C0D2-40AD-BFB5-0EB84E55A847 6 EWA LARSSON (mp) mp Herr talman! För Miljöpartiet är ett rikt och mång- fasetterat kulturliv nyckeln till mänsklig livskraft. Kultur är något som inte bara den vuxne utan också det lilla barnet har rätt till. Barn och ungdomar for- mas utifrån vad samhället anser vara viktigt, och därför vill vi att samhället klart och tydligt visar att kultur i alla dess former är något som samhället prio- riterar. Men kultur är inte bara en kraft i sig. Kultur kan också fungera som en motkraft. Inte minst är kultur den motvikt som behövs i en tid när så mycket kretsar kring det materiella: arbetsliv, karriär och ekonomi. Möjligheten att leva ett rikt och aktivt kulturliv, oav- sett om du låter dig fyllas av intryck genom att se en teateruppsättning eller om du själv står för ett uttryck genom att kanske sjunga i kör, ger dig som människa den energi som behövs för att vardagen inte ska redu- ceras till ett flöde av måsten. Kulturens roll som helande kraft kan inte nog un- derstrykas. Genom det kulturella uttrycket stärker vi varandra och kan därmed stå bättre rustade i livets olika prövningar. Miljöpartiet eftersträvar alltid en helhetssyn, och vi ser därför satsningar på kultur som förebyggande investeringar för att t.ex. motverka såväl social ut- slagning som medicinska problem. Det florerar i Sverige en utmattningsdepression och stress i dag. Efter att ha deltagit i Nordiska rådets möte, där vi jämförde de nordiska länderna med varandra, vill jag säga att vi är unika i Norden. Vi toppar ligan när det gäller att jobba mycket. Vi stressar sönder oss själva. Det kan också ha att göra med våra självbilder. Det tål att fundera på. Det är alltså oerhört angeläget att samhället stär- ker och lyfter fram andra värden i livet. Hela männi- skan behöver ges utrymme att utvecklas, och varje människas skaparlust behöver få möjlighet att komma till uttryck. Därför anser vi i Miljöpartiet att det åvilar den offentliga sektorn - kommun, landsting och stat - att ta ansvar för att alla har tillgång till kultur, oavsett ålder, ekonomi, utbildningsnivå eller bostadsort i landet. Statens kulturråd förmedlar en stor del av resur- serna för att många ska kunna verka som konstnärer och kulturarbetare. Kulturrådet har också många uppföljnings- och utvärderingsuppdrag, vilket är viktigt, men dessa uppdrag får inte stjäla resurser från den egentliga kulturella verksamheten. I takt med att Statens kulturråd får nya uppdrag måste det självklart också få ekonomiska förstärkningar. Vi ifrågasätter de stora ekonomiska skillnaderna mellan Kulturrådets anslag och de anslag som bevil- jas till mer temporära kulturprojekt vilka fördelas av Framtidens kultur. Vi anser att det behövs en bättre fördelning mellan stöd till långsiktigt hållbar verk- samhet och till mer temporär verksamhet. Att bidrag i dag i stort sett endast kan ges till in- stitutioner, föreningar och grupper kan i vissa fall vara ett hinder för nya idéer att utvecklas och för- verkligas. Ja, det är inte bara ett hinder, utan det kan t.o.m. förhindra idéer. Vi menar därför att även en- skilda projekt ska vara berättigade till bidrag om ansökan i övrigt fyller de villkor som samhället stäl- ler. Jag yrkar bifall till reservation 5 under punkt 5. Ana Maria Narti pratade om att vi bara stod i början av det som ligger framför oss. Jag kan ge ett konkret förslag så får vi se om Folkpartiet nappar på det. Från Miljöpartiets sida kan vi mycket väl tänka oss att Kulturrådet får disponera 100 miljoner mer. Vi kan också tänka oss att minska detaljregleringarna inom Kulturrådets olika arbetsområden till förmån för arbete utifrån de av riksdagen fastställda kulturpoli- tiska målen. Det är alltså fråga om en väsentligt högre summa och mindre detaljreglering. Vad säger Folk- partiet om det? När det gäller kultursponsring har vår ordförande i utskottet redan sagt väldigt mycket. Från Miljöparti- ets sida vill vi, eftersom vi länge har kämpat för den här frågan, att kultursponsringen ska få samma villkor som idrottssponsringen. Debatten om kultursponsring hölls i riksdagen förra veckan då ett enigt utskott bl.a. sade att skillna- derna mellan idrottssponsring och kultursponsring ska planas ut eftersom de är irrelevanta. Vi är från Miljöpartiets sida väldigt glada för detta. Det gäller i synnerhet mig som är ledamot i kulturutskottet. Vi hoppas att man snart kommer tillbaka med för- slag till en ny lagtext med förtydliganden. Vid en jämförelse mellan de svenska bestämmelserna för kultursponsring och de som gäller t.ex. i Danmark, Storbritannien, Tyskland och Frankrike ser vi att dessa länder inte har de krav på koppling mellan sponsorns och mottagarens verksamhet som vi har i Sverige. Dessa krav har gjort att kultursponsring missgynnas i förhållande till andra typer av spons- ring. Herr talman! Jag vill också säga något om ama- törkulturens organisationer. Vi har äntligen gett en återställare till själva förbundet som av någon out- grundlig anledning under flera år varit utan bidrag. Det var ju känt att Riksteatern skulle dra in sitt bi- drag, och då måste det finnas någon som fyller på - vilket nu finns. Det är vi glada för. Men själva verk- samheten behöver också ha ett stöd av samhället. Det handlar om en fantastisk verksamhet med 38 000 medlemmar i amatörteatrarnas förening. Jag var i Fagersta, amatörteaterförbundets vagga, häromveckan, och det är fantastiskt att kunna följa deras historiska verksamhet och se att den fungerar fullt ut även i dag. Den förändras självklart när tider- na förändras, men den fungerar väldigt bra. Därför vill vi från Miljöpartiets sida att regeringen undersö- ker hur ett framtida stöd till både organisationen och verksamheten ska kunna se ut. Med det vill jag yrka bifall till reservation 15 under punkt 22. Jag vill också kort säga några ord om Svenska in- stitutet. Svenska institutet gör en stor och behjärtans- värd insats för att internationellt sprida kunskap om och känslan av vad svensk kultur innebär. Vi tycker att vi behöver stärka institutets ställning för att det ska kunna fortsätta att utveckla detta arbete. När det gäller Svensk-isländska samarbetsfonden tror jag att alla partier har motionerat om att fondens avkastning behöver ökas för att det svensk-isländska samarbetet ska kunna fortgå. Med tanke på att det nordiska samarbetet betyder mycket, och att fonden har goda kulturella kontakter med den västnordiska kulturen, är det rimligt att man också ger dem de förutsättningar som de behöver för att först och främst kunna finnas kvar och fortsätta att utveckla sin verksamhet. Sedan har vi den märkliga situation som också Charlotta Bjälkebring var inne på, nämligen genus- förhållandena inom kulturlivet. Kvinnor njuter kultur - män producerar kultur. Varför skulle kulturen vara undanhållen den patriarkala struktur som vi alla i det västerländska samhället lever i? Vi menar att man måste gå in och göra riktade insatser. Vi kan inte bara vänta på att strukturen ska ändras av sig själv. Jag vill också säga några ord om ett samiskt kul- turcentrum i Stockholm. Vi tycker att samernas egna analyser av den samiska kulturens förutsättningar och utvecklingsmöjligheter måste vara en utgångspunkt i det svensk-samiska kultursamarbetet. Stockholms sameförening, som är en av de största sameförening- arna, arbetar i dag för att etablera ett samiskt kultur- centrum i huvudstaden. Jag anser att det borde tas ett initiativ så att Stockholms stad och Stockholms län tillsammans med de berörda samiska organisationer- na skulle kunna inrätta ett kulturcentrum i Stockholm. 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 153367 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0998/#anf6