2348393 GP0998 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:98 Torsdagen den 18 april 2001/02 98 2002-04-18 00:00:00 Allmän kulturverksamhet CBFD4D1F-8F38-4FCA-AF2D-B4E4FBDE2C77 3 Charlotta L Bjälkebring (v) v Herr talman! Vänsterpartiet har hela tio reserva- tioner till det här betänkandet. Det ska inte ses som att vi är emot den förda kulturpolitiken, utan det ska ses som att vi har väldigt många idéer och tankar om hur kulturpolitiken faktiskt kan bli ännu bättre. Vänsterpartiet strävar efter en kulturpolitik som ger människor möjligheter att lära och uppleva och att få del av nya kunskaper, färdigheter och känslor på jämlika villkor. Vi strävar efter en kultur som berikar och vidgar livet, som ger möjlighet att till andra för- medla sådant som man vill säga eller uttrycka. Kulturpolitiken har ju kommit en bra bit på väg i de här strävandena. Det har skett stora förändringar de senaste 20-30 åren vad gäller kulturklyftorna. De har minskat när det gäller sådant som att skriva själv, att gå på bibli- otek, att gå på konsert, att spela musikinstrument, att läsa böcker och gå på teater. Jag är övertygad om att den infrastruktur som byggdes upp på grundval av 1974 års kulturpolitik har minskat kulturklyftorna, och att En bok för alla, Kultur i arbetslivet, arbetsplatsbibliotek, bibliotekslag och kulturskola avsevärt har bidragit till de minskade klasskillnaderna inom kulturområdet. Jag är helt övertygad om att ytterligare nedskär- ningar i dessa delar mycket snabbt skulle förändra människors möjlighet till aktivt deltagande i sam- hällsprocessen. Kulturpolitiken är viktig, inte minst för deltagande och demokrati. Utgående från det av riksdagen antagna kulturpo- litiska målen vill vi i Vänsterpartiet därför söka nya vägar att komma till rätta med de orättvisor och den ojämlikhet som alltjämt råder, och stävja den nylibe- rala våg som vill slå sönder det som byggts upp och till större del låta marknaden, dvs. enskilda männi- skors köpkraft vara avgörande för vem som ska ha tillgång till kulturen och inte minst vem som ska ha nytta av kulturen. Vänsterpartiet ser därför att det är det offentligas huvudansvar att stödja kulturlivet på ett sådant sätt att det inte ska bli beroende av vare sig sponsorer eller reklamintäkter. Bristen på offentliga medel har ju tvingat kulturskaparna att söka andra finansierings- lösningar i dag. Enligt vår mening ska kulturlivet vara en obunden kraft i samhället. Den ska främja kulturell mångfald, motverka kommersialismens negativa verkningar och ges rejäla möjligheter att värna ytt- randefriheten. Därför är det viktigt med ett stort of- fentligt stöd. I våra motioner i betänkandet föreslår vi en sam- ordning av de olika budgetområdena så att kulturen äntligen kan ges möjlighet att genomsyra samtliga samhällssektorer. Vi vill ha en utredning som ser över penningan- slagens väg genom Kultursverige för att se vilka förbättringar som här kan göras. Vi begär också en analys av hur stor del av kulturmedlen som kommer kvinnor respektive män till del. Vi föreställer oss att det är lämpligt att uppdraget läggs ut på oberoende forskare. Vi utvecklar detta närmare i reservation 1. Herr talman! Hur stor del av de statliga kulturre- surserna kommer kvinnor respektive män till del? Hur mycket får de kvinnliga kulturutövarna jämfört med de manliga? Kulturen är ett intressant område härvidlag efter- som kvinnornas ställning inom kulturen är väldigt stark. Vi känner till att den typiska teaterbesökaren är en välutbildad kvinna inom storstadsregionen, medan den typiska ickebesökaren är en manlig lågutbildad äldre person bosatt på landsbygden eller en mindre ort. Vi vet inte så mycket mer, men ungefär så ser det ut. Att människan har tillgång till kultur har betydelse för hennes möjligheter och förmåga att utnyttja sina demokratiska fri- och rättigheter, då i första hand sin yttrandefrihet. Det vet vi. Det framgår också av det första kulturpolitiska målet. Med tanke på det är det motsägelsefullt att det är kvinnorna som mest utnytt- jar våra kulturinstitutioner, medan det är männen som hörs och syns mest i samhället. Är det så att kvinnorna har en så stor eftersläpning att ta igen att bristen på jämställdhet skulle vara ännu större om inte kvinnorna med kulturen som hjälpme- del skaffade sig starkare självkänsla och bättre red- skap för att göra sina röster hörda? Eller är det så att kvinnorna i första hand använder de kulturella färdig- heterna till annat än att vända sig mot resten av sam- hället? Som alla vet är det fler män än kvinnor som har chefsbefattningar också inom kulturlivet. Det finns visserligen många kulturpolitiker som är kvinnor, men dessa har sällan mycket att säga till om i förhål- lande till dem som har makten över finanserna. Det är ju som bekant män. Mot den här bakgrunden anser Vänsterpartiet att kulturrådet bör göra en kartläggning av kulturlivet ur ett könsmaktsperspektiv. Dessutom anser vi att en parlamentarisk kommitté ska tillsättas för att ta reda på vad de rådande förhållandena inom kultursektorn betyder för kvinnors möjligheter och förmåga att utnyttja sina demokratiska fri- och rättigheter. Bifall till reservation 24. 0703309898919 N 2010-01-01 00:00:00 153364 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0998/#anf3